Livet är inte rättvist
- och det är ju tur för några av oss.
- och det är ju tur för några av oss.
Först vill jag tacka Magazin24 för att jag fick frågan om jag skulle vilja skriva i tidningen. Särskilt tack för att jag får skriva om vad jag vill och på vilket sätt jag vill. Inget tillrättaläggs eller censureras för att passa någon form av ägar- eller ideologimall.
En sådan modig och rakryggad hållning mot journalister, krönikörer, insändarskribenter och läsare vore det fint om fler medier hade.
Allt fler nya medier dyker upp nuförtiden. Deras uppkomst beror ofta på de gamla mediernas oförmåga att förändra sig i takt med tiden. Ju längre tiden går så verkar de gamla ideologistyrda mediekolosserna förlora läsare och förtroendekapital.
Precis på samma sätt som politiska partier förlorar väljare för att man har fastnat i gamla tänkesätt. Då dyker lätt nya partier upp och konkurrerar om väljarna, på såväl riksnivå som i kommunpolitiken.
Det finns någon sorts självreglerande rättvisa i det, när nya moderna medier och politiska partier växer fram på grund av de gamlas tillkortakommanden.
Nu är det ju inte alla som får möjlighet att skriva krönikor, och det är ju inte rättvist. I mitt fall handlar det nog om tur. Men när turen inte har sitt finger med i spelet så räcker det uppenbarligen inte med att bara vara född människa för att livet ska bli rättvist.
Prestationsförmåga, sociala färdigheter, kognitiv förmåga och förmåga att anpassa sig är några exempel på egenskaper som kommer att göra skillnad i livet.
Individuella egenskaper som är olika hos alla. Det är dessa som gör livet dynamiskt och intressant, och det är olikheter som leder till utveckling. Men det resulterar i att livet ur ett kollektivt perspektiv kommer att vara orättvist.
Sport till exempel, har sällan något med rättvisa att göra. Är du höjdhoppare och hoppar högst så får du medalj. Medaljen delas inte med sämre hoppare för att det ska bli rättvist.
Men det finns undantag, i golf till exempel, där har man skapat ett handicapsystem som gör att en sämre kan ”vinna” mot en bättre. Fast alla fattar ju vem som är bäst i alla fall.
Numer så finns det ju även möjlighet att välja könsidentitet, vilket kan göra att sportutövande blir orättvist när män som börjat identifiera sig som kvinnor ska tävla mot kvinnor.
Skulle det vara bra att ha ett handikappsystem även vid rekryteringar till jobb eller till styrelser? Till exempel könskvotering. Är det rättvist? Fast det skulle ju i så fall betyda att könet faktiskt har betydelse. Män har ju historiskt kvoterats in, då borde inte lösningen vara att nu börja kvotera in kvinnor.
Är det inte bättre att inte låta könstillhörighet ha någon betydelse alls vid rekryteringar? För annars så är det ju inte säkert att den som är lämpligast som får uppdraget. Om det viktigaste med en rekrytering är jämställdheten så blir inte kompetensen viktigast.
För övrigt så tycker jag att kvinnor som söker jämställdhet med män har en alltför låg ambitionsnivå. Moderna kvinnor behöver inga ”daddor”, lagar eller någon gräddfil, de är fullt kapabla att konkurrera med sin individuella kompetens.
Något som tillför rättvisa är internet och dess sociala medier. Rättvisan ligger i att alla får komma till tals, precis som i demokratiska val. Oavsett om du är smart, dum, högutbildad, outbildad, svart eller vit, lögnaktig, god, ond, kriminell, laglydig, kunnig, eller okunnig, så kan du göra din röst hörd. Varje sekund året om, runt hela jordklotet. Det enda som krävs är en uppkopplad enhet. Det är nog den mest demokratiska plattformen som finns.
En modern möjlighet för den lilla individen att få göra sin röst hörd. Sociala medier är ju en form av konkurrent till andra medier, en konkurrent som bara kan styras om man reglerar på vilket sätt enskilda individer får uttrycka sig. Jag befarar att censurering och reglering av internet och dess plattformar kommer att bli allt vanligare.
När politiker, makthavare och plattformsägare allt oftare känner sig oroliga över vad som skrivs i sociala medier så ligger regleringar nära till hands. Det vore djupt olyckligt.
Men oavsett om det är en journalist, krönikör, X-användare eller politiker som ger oss information, så är det upp till oss mottagande individer att värdera vad som torgförs. Vi har ett stort ansvar att själva tyda och behandla dessa budskap och bilda oss egna uppfattningar.
Nu kanske några tycker att jag har fel och borde bli censurerad, och det tycker ni med all rätt. I rättvisans namn får man tycka så.
Det vittnar om åsiktsfrihet och att vi som individer ofta är olika. Ett friskhetstecken och tillika ett konstaterande!
Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.