När rättigheter blir viktigare än dygder – vad händer då?

Det väcker sorg, oro och frågor. Hur kunde vi hamna här?

Vad hände med de värderingar som en gång formade vårt samhälle: medmänsklighet, ansvarstagande, respekt och hederlighet?

I dagens debatt talas det ofta om rättigheter, men sällan om skyldigheter. Men ett fungerande samhälle kräver båda. Vi behöver återvända till samtalet om etik, om vad som är rätt och fel, gott och ont, och vad som formar människors moraliska kompass.

Det finns tre klassiska etiska riktningar som hjälper oss förstå olika sätt att resonera kring rätt och fel: pliktetik, dygdetik och nyttoetik.

Pliktetik handlar om att följa regler eller göra det man blivit tillsagd, oavsett konsekvenser. Den kan skapa tydlighet och ansvar, men kan också bli farlig om blint lydande går före omdöme. När en ung människa begår ett dåd för att någon beordrat det, är det ett tragiskt uttryck för en förvriden pliktetik.

Dygdetiken börjar inte i regler eller resultat, utan i människans inre kompass. Den frågar inte bara vad som är rätt, utan vem du blir när du gör det rätta. Det handlar om att odla sina karaktärsdrag, dygder som ärlighet, mod, omtanke och ansvar, och låta dem prägla hur vi handlar. Genom dessa dygder lär vi oss också att väga in konsekvenser med omdöme och integritet.

Nyttoetiken, eller utilitarismen, har dominerat många samhällsdebatter på senare år. Den utgår från att den handling är rätt som ger störst nytta eller lycka för flest människor. Det låter rationellt, men utan gränser kan det bli farligt. Om målet alltid helgar medlen, vad händer då med individens värde och integritet?

Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, är en av nyttoetikens mest profilerade förespråkare. Han har i bioetiska sammanhang föreslagit att föräldrar ska kunna designa sina barn genom genterapi, påverka allt från intelligens till sexuell läggning och ögonfärg. Målet: att skapa friskare, starkare, smartare individer.

Men här går en gräns. Det är svårt att inte dra paralleller till historiska övergrepp, till rashygienens tidevarv, där människovärdet villkorades och svaghet sågs som ett problem att radera. Vi har sett vart det leder. Vi får aldrig gå den vägen igen.

Jag vill inte ha ett samhälle där människor rangordnas utifrån perfektion. Jag vill inte se ett samhälle där den svage föraktas och bara den starkaste räknas. Det är dags att tala klarspråk: Människovärdet måste vara okränkbart. Alltid. För alla.

Vi behöver återupprätta de dygder som byggt vårt samhälle som ansvar, flit, hjälpsamhet, måttfullhet och pålitlighet. Inte som nostalgiskt prat, utan som levande riktmärken för vår tid. Det är i familjen, skolan, föreningslivet och vardagslivet som de goda vanorna formas, där barn och unga lär sig vad det innebär att vara människa bland människor.

Vi behöver påminnas om att frihet alltid går hand i hand med ansvar. Att rättigheter måste balanseras med skyldigheter.  För ett samhälle där människovärdet står i centrum och där dygderna åter får komma till heders.

Lars Axel Nordell (Kd)