Att ha eller inte ha – katt

Det var verkligen länge sen, tänkte jag när jag mötte min fiktive vän Bo Z Jonasson utanför Gabriels Loppis vid Kapellgatan i Arboga. Och så oförskämt lik sig han är, var nästa tanke. Oförskämd var han, precis som förr i tiden – för det första Bosse sa var ”Va tjock du har blitt!”

Över 20 år sedan sist vi sågs, konstaterade jag på väg till Konditori Centrum. Väl där satte vi oss i rummet längst in, där jag arbetade de sista 18 åren som journalist på Nerikes Allehandas Arbogaredaktion. De 18 åren dessförinnan fanns vår NA-redaktion i lokalerna där Sko-Fix håller till idag. På båda dessa ställen brukade Bo Z Jonasson titta in då och då, i varje fall i de lördagskrönikor jag satt där och skrev.

Den här gången, i början av 2019, frågade jag hur det var med familjen. ”Jodå, det är bra”, svarade han. ”Barna är utflugna och vi har nu annat att bry hjärnorna med. Regeringen därhemma, frugan alltså, tycker att vi ska skaffa katt. Det tycker inte jag. Hund hade vi förut, för honom var vi Husse och Matte. För en katt är man bara Personal, några som ska passa upp alltså. En kisses sandlåda luktar kiss. Dessutom är katter riktiga rovdjur, tar fågelungar till exempel. Och innan dom blev tamdjur, var dom naturens skräck. Som deras släktingar pantrar och tigrar är idag.”

Hur är läget?

Vårt samtal flöt osökt över på landets parlamentariska läge. Bosse Zäta var sig lik och tog upp sådant man inte bör nämna i dagens Sverige: Att vänsterpartiet har rötterna i kommunismen, som inte minst i Sovjet varit så totalitär att Ryssland fortfarande 2019 åtalar den som skriver något negativt om Stalin (forskaren Jurij Dmitriev). Att rikspartiers ledningar räknar SD som ett rasistiskt parti, trots att ingen på allvar tror att alla de miljontals svenskar som röstade på SD är rasister. Men mobbade är dessa väljare, av vuxna människor, politiker som vi avlönar… hur bidrar sådana ”förebilder” till minskad mobbing i skolorna. Sådär öste han på, Bosse Zäta,

Jag försökte få in resonemanget på annat än regeringsbildningen. Jag förklarade hur tungt det var – speciellt för oss kristna – när Bingolotto dagen före julafton drev med Jesus och hans födelse, i en så kallad sketch med massor av svordomar. Och hur en muslimsk taxichaufför ställt av 83-åriga Märtha Nordlund för att hon sagt att hon var kristen. Taxichaufförens chef försvarade handlingen, med att föraren kände sig hotad. Av en 83-årig kvinna med färdtjänstbehov, suckade jag. Men Bosse Zäta verkade inte lyssna, han har aldrig varit så kyrklig av sig. Han fortsatte, tills vi skildes åt, att i stället prata om värdet av att inte ha katt.

Vart är vi på väg?

När vi häromdagen träffades igen hade Bosse som vanligt mycket att säga. Han började med frågan ”Vart är Sverige på väg?” och svarade själv: ”Jag såg statistiken för 2017, en dödsskjutning i Norge, 43 dödsskjutningar i Sverige. Fast många av LO-medlemmarna röstar på andra partier gick 30 miljoner av deras fackavgifter till socialdemokraternas valkampanj.

Nästa år skulle vi, enligt vad Löfven sa 2014, ha Europas lägsta arbetslöshet – idag ligger vi på 19:e plats, med dubbelt så hög arbetslöshet som Tyskland och tre gånger Tjeckiens”.

”När jag valde att bli liberal för många år sedan var det för att vi pratar med alla”, sade Arbogaliberalen Anders Cargerman i förra veckans Magazin24. Men i våra grannländer heter liberalerna Venstre”, hörde jag Bo Zäta säga innan jag avbröt den jonassonska ordströmmen med en fråga:

– Hur har det gått med era diskussioner om att skaffa katt?

– Det blev en kompromiss.

– Och?

– Så nu har vi katt.