Anders hjärta klappar för Agda

När Anders Eriksson talar om Agda Östlunds park handlar det inte främst om grusgångar, planteringar eller lekytor. För enhetschefen på Kultur- och fritidsförvaltningen är parken en plats där människor möts, rör på sig och känner sig hemma. Därför har utvecklingen av Agda Östlunds park blivit en hjärtefråga och en bild av hur han ser på sitt uppdrag.

Vi sitter och pratar intill scenen i Agda Östlunds park, på ett av fem betongblock. Två konstnärer i Köping, Eija Blomander och Lena Anderson fick färg, penslar och fria händer. Bengt Holmström snickrade en överliggare att sitta på. Efter en pratstund visar Anders runt i parken.

Detta är några dagar efter att VM-matchen Sverige-Nederländerna visades på storbild i parken, i strålande väder och med glada köpingsbor som hade picknick samtidigt som de tittade på matchen. Den stora förlusten lade viss sordin på stämningen.

Anders Eriksson är född och uppvuxen på Nyckelberget i Köping, men sedan 1997 är han hemma i Kolsva. Yrkeslivet började i pappa Kjells fotspår inom byggbranschen och Anders utbildade sig till målare. Men det var i föreningslivet han hittade sitt sammanhang och sin framtida bana.

Han hade också hunnit med att vara verksamhetsledare för omkring hundra busschaufförer hos Björks Buss, först i Hallstahammar, sedan i Västerås.

– Jag hade inget busskort. Det var en fördel. Jag skulle ju inte köra buss utan få ihop gänget.

Engagemanget i fotbollen ledde vidare till uppdrag inom Västmanlands Fotbollförbund och Svenska Fotbollförbundet. Som affärs- och föreningsutvecklare arbetade han med omkring 400 föreningar i Västmanland och Sörmland.

– Att jag har det här jobbet i dag har jag egentligen föreningslivet att tacka för. Där har jag vuxit upp och fått med mig mycket av det jag har nytta av i min profession, säger han.

Din egen bakgrund som fotbollsspelare?

– Jag har aldrig varit en fotbollstalang. Jag har älskat att vara med i en förening och i ett sammanhang. Därför har jag varit mer lockad att organisera än att spela. Jag har suttit med i styrelsen i Kolsva IF och varit tränare för flicklaget. Min största merit som spelare är att jag varit avbytare i Munktorps B–lag.

När möjligheten att bli enhetschef för anläggningar och fritidsområden som Malmön och inre hamnen i Köpings kommun dök upp 2012 tog Anders chansen.

– Min vision var att skapa arenor som blir mötesplatser där människor kan mötas, trivas och må bra, vardagar, kvällar och helger, säger Anders.

Om du skall sätta ett namn på det du gör?

– Då är jag nog en upplevelseentreprenör.

Med åren har ansvaret vuxit. Sedan 2019 omfattar uppdraget även föreningslivet, ett område där han redan hade lång erfarenhet. Tillsammans med personalen arbetar han nära kommunens cirka 200 föreningar.

I dag gör de flera föreningsbesök i veckan och träffar verksamheter som tidigare sällan hade kontakt med kommunen. Målet är att finnas nära, lyssna och skapa förutsättningar, inte att styra.

– Jag ska inte vara någon censor. Min uppgift är att stötta föreningarna och hjälpa dem vidare. Sedan är det min uppgift att ge politiken ett underlag, så att de kan fatta de bästa besluten, säger han.

Ditt eget ledarskap?

– Det sammanfattar jag i uttrycket ”ramar och kramar”. Kramarna är 80 procent. Men ibland krävs också ramar. Då måste man våga stå upp för sin vision och förklara varför man fattar de beslut man gör. Och om man gör fel får man kunna säga det också, säger han.

Det som ger Anders mest energi är ändå inte projekt eller budgetar.

– Jag är lyckligast när jag ser att andra mår bra. Då njuter jag.

Det är också den tanken som ligger bakom det projekt som kanske mer än något annat kommit att förknippas med Anders Eriksson – Agda Östlunds park

Det började med ett politiskt uppdrag att se över sportfältet Krillans framtid. När frågan om bostäder kom upp såg Anders Eriksson något annat framför sig.

– Köping behöver ett ställe dit människor kan gå och bara vara, säger han.

Där föddes idén till Agda Östlunds park. Målet var aldrig att skapa Sveriges häftigaste park, utan en plats där människor i olika åldrar och med olika förutsättningar kan mötas.

– Vi har sagt att vi kanske inte får den häftigaste parken i Sverige, men vi ska ha en av de mest inkluderande, säger Anders Eriksson.

Barn, pensionärer, föreningar, företag och personer med funktionsnedsättningar har fått vara med och påverka utformningen. Skateparken har tagits fram tillsammans med ungdomar och paraidrotten har bidragit med kunskap om tillgänglighet.

Personalen, konstnärer och invånare har också satt sin prägel på området. Parken har vuxit fram steg för steg och nya idéer har tillkommit under resans gång.

– Vi jobbar medan tåget går. Vi har ändrat oss många gånger under resans gång. Det gör att det håller bättre på sikt, säger han.

Arbetssättet bygger på samverkan. Anders Eriksson återkommer ofta till vikten av att involvera människor och skapa delaktighet.

– Det här händer inte av en slump. Vi försöker skapa en vi-känsla. Det är den jag är ute efter, säger han.

Just vi-känslan är kanske det han är mest stolt över. Företag, pensionärer, skolor, föreningar och kommunens egen personal har alla bidragit till att forma området.

– Jag har en fantastisk personal med mig och många andra som brinner lika mycket som jag, säger han.

För honom är Agda Östlunds park mer än ett grönområde. Den är ett sätt att skapa mötesplatser och gemenskap – och ett exempel på hur många små idéer tillsammans kan bli något större.

I Agda Östlunds park är det inte anläggningarna i sig som är det viktigaste. Det är vad de leder till.

Barn vill ha saker att leka med och röra sig på. Äldre efterfrågar gemenskap och platser att träffas på. Därför har parken vuxit fram med både aktivitet och återhämtning i åtanke.

– Vi ska egentligen inte skapa aktiviteterna i parken. Det ska föreningslivet göra, säger Anders.

I dag lever parken sitt eget liv. Löpargruppen Agdas springlor samlar över hundra deltagare och både föreningar och förskolor använder området som en naturlig mötesplats. Gymnastik, boxning, stavgång, volleyboll och qigong är några av aktiviteterna som hittat sin plats i Agda Östlunds park. Nyligen invigdes en rullpark för kickbike, skateboard, inlines och rullstolsskateboard.

Ett hundratal fågelholkar i parken, gjorda av pensionärer i snickeriet på mötesplatsen i Tunadal. En i modell som Rådhuset,  en annan som Köpings kyrka. Fem holkar är inspirerade av Batman. Där är fladdermössen välkomna att flytta in. Och det har de gjort, i några fall.

Parken har två grillplatser med sittplatser.

I en rosa box kan man låna olika sorters spel: kubb, boccia, fyra i rad, storyatzy. Bredvid boxen finns plats för bokbussen att stanna till.

En klubblokal byggs med kafésittning för 32 personer. Fyra toaletter, alla tillgänglighetsanpassade.

Vilka principer är grunden i verksamheten?

– Tre principer. Det ska vara gratis att använda parken. Den ska vara fri från politiska manifestationer. Den ska vara öppen för alla. Vi vill ta bort trösklarna. Här ska man kunna vara oavsett vem man är och vad man tycker, säger han.

Det är också därför tillgänglighet har varit en ledstjärna genom hela arbetet. Oavsett ålder eller funktionsvariation ska människor kunna komma hit och känna sig välkomna.

Anders berättar om en äldre man som från början protesterade mot planerna och var orolig för att området skulle bli stökigt. I dag går samme man sina dagliga rundor med rollatorn i parken och stannar gärna till för en pratstund. Parkens yttervarv är omkring 900 meter.

– Han är så tacksam för att det blev så här.

Kanske är det just där parkens verkliga värde finns, i de möten som uppstår mellan människor som annars kanske aldrig skulle ha träffats. Om man trots allt vill kolla sina mail eller facebooka erbjuds gratis wi-fi i hela parken.

Ett femtiotal träd är planterade, alltifrån fruktträd till ekar och pilar. Det skall så småningom bli 200 träd. I samarbete med SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) finns det långt framskridna planer att bedriva forskning kring träd som klarar framtidens klimat.

Mycket återstår innan Anders Eriksson tycker att Agda Östlunds park är färdig. Men när han ser barn leka, löpare samlas och människor slå sig ner för en stund vet han att visionen redan har blivit verklighet.

Någon ensam stjärna vill han inte framställa sig som.

– Det här är ingen one man show. Min uppgift är att tända andra och ta ansvar för helheten, säger han.

Det finns fortfarande många idéer kvar att förverkliga, men det är inte byggnader, planteringar eller nya etapper som betyder mest för honom.

För Anders Eriksson handlar kultur och fritid ytterst inte om anläggningar eller projekt.

Det handlar om människor och mänskliga möten.