En ny invasiv högriskart har rapporterats i Kungsör

208 invasiva djur- och växtarter bedöms ha mycket hög risk att påverka den biologiska mångfalden i Sverige. I Kungsörs kommun har fem av dessa observerats under de senaste tolv månaderna. För första gången har höstgullris rapporterats i kommunen.

Från och med 15 maj 2026 finns den med på nationell förteckning över invasiva främmande arter.

Omkring 47 900 observationer av invasiva arter med mycket hög risk för den biologiska mångfalden har rapporterats i Sverige under de senaste tolv månaderna. I Kungsörs kommun har nio observationer av invasiva arter rapporterats under de senaste tolv månaderna.

Totalt 208 arter bedöms av SLU ha mycket hög risk att påverka den biologiska mångfalden i Sverige. Sett till de senaste 20 åren har totalt 32 arter, fyra djurarter och 28 växtarter, observerats minst en gång i kommunen.

De senaste tolv månaderna har en ny högriskart dykt upp i Kungsörs kommun – som aldrig tidigare rapporterats här. Det är alltså höstgullris.

Det är värt att notera att observationerna i Artdatabanken bygger på rapporter från användare, vilket gör att mängden observationer kan påverkas av särskilt flitiga uppgiftslämnare på vissa platser. Olika observationer kan också vara av samma träd, planta eller djur. SLU kontrollerar och verifierar observationer löpande.

Kanadagås är den invasiva högriskart som står för klart flest observationer i Västmanlands län under de senaste tolv månaderna. Under den här perioden har den rapporterats in drygt 600 gånger i länet.

57 av de 208 högriskklassade invasiva arterna har observerats minst en gång under perioden i länet. Flest växtarter, 45 stycken, observerades i Västerås kommun. I kommunen observerades också flest djurarter, totalt tre stycken. Flest observationer under de senaste tolv månaderna gjordes av Västerås­borna, som rapporterade invasiva arter i sin kommun omkring drygt 900 gånger. Totalt i länet rapporterades invasiva arter omkring 1 900 gånger.

Främmande invasiva arter är arter som på olika sätt har införts i Sverige med hjälp av människan, och sedan etablerat sig. Det finns ett antal invasiva arter som bedöms kunna etablera sig i Sverige, särskilt med ett varmare klimat, men som ännu inte gjort det. Dessa bedöms av SLU som dörrknackare. 62 av de 208 arterna med mycket hög risk för biologisk mångfald ingår i den här gruppen. Fem av dem har observerats i Artportalen minst en gång i Sverige. Inga dörrknackare har observerats i Kungsörs kommun.

Flera av de invasiva arterna som bedöms utgöra mycket hög risk för den biologiska mångfalden i Sverige är inplanterade arter som under lång tid odlats som prydnad i både parker och trädgårdar. Här ingår till exempel tysklönn, parkslide och häckberberis. I många kommuner ingår invasiva arter, även de som fått klassificeringen mycket hög risk, till och med i stadsplanteringarna. Det finns oftast inga förbud mot att plantera dessa arter, men risken är stor att de sprider sig vidare, eftersom de har en dokumenterat hög spridningspotential. Ett frö kan enkelt spridas med husdjur eller skosulor.

Invasiva arter introduceras ofta av misstag. Om det inte är vi själva som bär in dem, så kan det ske via till exempel transporter. Frön från växter och jordlevande djur kan följa med i jord eller spannmål. Ett exempel är lövplattmasken Obama nungara, som först observerades i Malmö i november 2024. Sedan dess har den rapporterats 52 gånger till i totalt 32 kommuner. Majoriteten av dessa observationer är från de senaste tolv månaderna. Lövplattmasken har med största sannolikhet följt med i växttransporter från andra länder. Även mördarsnigeln tros ha kommit in i landet på det sättet.

Finns det nordamerikansk bäver i Sverige?

En nordamerikansk bäver i Stockholmsområdet? Knappast. Enligt experten är det i princip omöjligt att skilja arten från den inhemska europeiska i fält. För Jägareförbundets Invasiva art-grupp är felrapporteringar av invasiva djur vardag.

I september förra året kom en annorlunda rapport in till Artportalen. En person hade tyckt sig se en nordamerikansk bäver i Tyresta Nationalpark i Haninge kommun.

P-A Åhlen, biolog och jägare med mer än 20 års erfarenhet av invasiva arter i Sverige, är minst sagt tveksam till att rapporten verkligen gäller en kanadensisk bäver.

– Det enda sättet att okulärt skilja en kanadensisk bäver från en europeisk är att koka kraniet och sedan titta på sömmarna. Så det kan vi avskriva direkt, säger han.

Den nordamerikanska bävern finns i Finland, där den planterades in på 1900-talet efter att den europeiska bävern utrotats. I Sverige återinfördes i stället den europeiska bävern. Arterna skiljer sig genetiskt, men är i princip omöjliga att skilja åt med blotta ögat. I stället används e-DNA från vatten och spår i miljön för att fastställa art: Det finns ingen nordamerikansk bäver i Sverige.

Bäverrapporten är långt ifrån unik. Varje år strömmar observationer av misstänkta invasiva djur in – men många är fel. Ofta handlar felrapporterna om att många djur helt enkelt är svåra att se skillnad på.

– Ta mårdhunden som exempel, det kommer in mellan 600 och 1 000 observationer av mårdhundar per år i Sverige. Omkring fyra till sex promille av dessa är korrekta. Det är för svårt att skilja dem från grävling. Inte ens vi som jobbat med mårdhund i över 15 år kan se skillnad på en mårdhund och en grävling om den går snett ifrån oss på 20 meters avstånd i skymning. Det går inte.

P-A Åhlen är en del av Jägareförbundets invasiva arter-grupp, en grupp på totalt elva jägare som på uppdrag av Naturvårdsverket arbetar med att skjuta av de invasiva djurarter som påträffas i Sverige. P-A Åhlen anser i dag att de har god kontroll på alla invasiva djurarter i Sverige.

– Vi har väldigt snabba tipsare, som är oumbärliga för oss även om det ibland blir fel. Så fort det landar en nilgås i Sverige så går telefonerna varma. Mårdhundarna har vi ett system med Judasdjur (ett system där man släpper ut infångade mårddjur med spårsändare) för i hela norra Sverige, men även där är tipsen väldigt viktiga. Bisamråttorna är också funktionellt utrotade tack vare vårt arbete.

Undantaget är om djuren redan är etablerade i landet – som till exempel kanadagåsen.

– Vi jobbar för att motverka att djuren etablerar sig i landet. Den enda gången vi inte behöver göra någonting är om ett djur har stor geografisk utbredning i landet. Kanadagåsen får vara. Men jag gissar att vi om 30-40 år har väldigt få kanadagäss kvar ändå, eftersom de skjuts ändå i jakten på den inhemska grågåsen, säger P-A Åhlen.

Baserat på det totala antalet observationer i Sverige är det just Kanadagåsen som rapporteras mest. Det finns över 700 000 observationer av fågeln på Artportalen, men den stora merparten av dessa observationer är ännu inte verifierade av SLU.

Hur ska man som privatperson tänka om man ser ett djur som man tror är invasivt, men inte är säker. Ska man tipsa ändå?

– Ja, det är väldigt viktigt. Vi har ju en och en halv heltidstjänst som bara jobbar med att ta emot tips. Men det är viktigt att ta en bild. Det är väldigt svårt med bara en muntlig redogörelse. Med en bild har vi ju någonting att få en nagel under och bara jobba på.

Invasiva arter i Sverige
• För att en art ska räknas som invasiv krävs det att den har, med människans hjälp, flyttats från sin ursprungliga miljö till en ny miljö.

• Invasiva arter räknas som ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden, både i Sverige och globalt. Antalet främmande arter som blir invasiva ökar från år till år.

• SLU Artdatabanken har, på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, gjort en riskklassificering av 1 622 arter. Risken avser sannolikheten att arterna utgör eller kan komma att utgöra en risk för den biologiska mångfalden i Sverige.

• 208 av arterna bedöms vara så pass invasiva att de utgör en mycket hög risk för den biologiska mångfalden i Sverige, särskilt i takt med att klimatet blir varmare.

• 148 av dessa arter har observerats minst en gång i Sverige. Fem av de som observerats i Sverige bedöms vara så kallade dörrknackare, det vill säga arter som ännu inte etablerat sig och sprids i landet.

• I risklistan ingår även 244 arter som fått klassificeringen hög risk. Här finns bland annat guldfiskar, lavendel, almsjuka och persilja. Dessa ingår dock inte i underlaget för den här artikeln. Källa: Naturvårdsverket

Källa och metod
Data är hämtat från Artdatabankens Artportalen, och baseras på samtliga observationer av de 208 riskklassificerade arterna som SLU Artdatabanken har bedömt utgör mycket hög risk för den biologiska mångfalden i Sverige. Till databasen hör även observationer rapporterade i bland annat Virtual herbarium, Inaturalist, SMHI:s SHARK-databas och NRM Ringmärkning.