Debatt: Maktfullkomligheten(s) parti

Den 15 november publicerade Magazin24 en debattartikel från Elizabeth Salomonsson (S) som hade rubriken ”Maria Liljedahl (SD) talar i egen sak!”. Den kan du läsa här.

Den 16 november svarade Maria Liljedahl (SD) på Elizabeth Salomonssons debattartikel. Den hade rubriken ”Att skilja på sak och person är en konst som inte alla behärskar” och går att läsa här.

Den 19 november svarade Elizabeth Salomonsson (S) på Liljedahls debattinlägg. Det debattinlägget hade rubriken ”Jag trampade tydligen på ömma tår…” och går att läsa här.

Nu svarar Maria Liljedahl (SD):

Elizabeth Salomonsson (S) är det kommunalråd i Sverige som suttit längst av alla, och har nu kommit upp i 33 år i styrande ställning. Socialdemokraterna har också suttit vid makten ända sedan allmän rösträtt infördes. Detta förefaller ha påverkat hennes syn på demokrati och opposition på ett snudd på farligt sätt, där Salomonsson förefaller se oppositionspartier som något som helst inte borde förekomma.

Om vi blickar utanför Salomonssons domäner (Köpings kommun) så kan vi konstatera följande- i nästan alla kommuner finns det utöver styrande kommunalråd även oppositionsråd. Och därmed finns det också ett mycket stort antal socialdemokratiska oppositionsråd, både på kommunal nivå såväl som på regional nivå. Med Elizabeth Salomonssons logik borde dessa socialdemokratiska råd avgå och inga nya utses. Men Salomonssons insändare vittnar snarare om en socialdemokratisk desperation och önskan om den totala makten. Det är kanske inte konstigt att Socialdemokraterna agerar maktfullkomligt under cirka 100 år vid makten i Köpings kommun, och med en väldigt osynlig opposition ledd av Moderaterna, vilka nu valt att sätta sig i knäet på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Detta får dock Ola Saaw (M) stå till svars för gentemot de moderata väljarna, men faktum kvarstår- makten förblindar.

I sin ovilja till att behöva befatta sig med en opposition beskär Socialdemokraterna med Elizabeth Salomonsson i spetsen oppositionens möjligheter att granska styret och driva oppositionspolitik, utan väljer i stället att skapa en politisk organisation bestående av hela fyra (!) råd i sitt styre! Notan för detta skickar Elizabeth Salomonsson ogenerat till Köpings skattebetalare, vilka redan betalar en hög kommunalskatt. Sverigedemokraterna står inte och faller med ett oppositionsråd, däremot anser vi det direkt osmakligt att likt Socialdemokraterna likt regimen i forna DDR gör sitt yttersta att motabeta oppositionspartier och i stället göra sitt yttersta att belöna sina egna bundsförvanter. Sverigedemokraterna vill i stället stärka demokratin, öka medborgarnas inflytande, stärka medborgardialogen och banta kostnaderna för politiken, med färre råd, lägre arvoden och sänkt partistöd.

Sverigedemokraterna menar att den av styret föreslagna organisationen med 300% kommunalrådstjänst för styret och 0% för oppositionen är orimlig och skall ändras så den motsvarar den som råder i flertalet andra kommuner i Köpings storlek, och vi menar på att en organisation med ett kommunalråd på 100% och ett andra kommunalråd på 60% samt ett oppositionsråd på 60% är rimligt och mer demokratiskt.

Ytterligare ett exempel på Socialdemokraternas maktfullkomlighet är den totala oviljan att lyssna på medborgarna i frågan kring nedläggningen av Kolsva kommundelsnämnd, där Socialdemokraterna redan innan valet hade bestämt sig för en nedläggning och efter valet totalvägrade att lyssna på folket. Socialdemokraternas tid vid makten sjunger på sista versen, kommuninvånarna har tröttnat på det maktfullkomliga styret och nya vindar blåser. Väljarna röstade för ett icke socialistiskt styre detta val, vad de fick var något annat!

Maria Liljedahl (SD)