En liten stuga för gemenskap, odling, och framtidshopp

Där vattnar du tomatplantorna och dricker ditt morgonkaffe i skuggan av ett päronträd. Det är din egen lilla plats, bara några kilometer från hemmet.

Och du delar området med andra som också sökt samma sak – lugn, jord under naglarna och gemenskap. Det är ingen dröm. Det kan bli verklighet. Det är en kolonistuga.

För den som idag bor i lägenhet med balkong som enda uterum, där utsikten kanske består mest av grannens balkong, kan tanken på en liten odlingslott med stuga kännas som lyx. En plats att dra sig tillbaka till, odla sina egna grönsaker, låta barnen springa barfota, möta andra utan att det måste vara i trapphuset.

Jag tror det är dags att vi tar idén om kolonistugor på allvar igen. Och jag tror Köpings kommun är rätt plats för det.

Redan för 35 år sedan var vi några som undersökte möjligheterna. Då föll det, bland annat på att en markägare tackade nej. Men tiderna förändras – och med dem både intressen och behov. Idag finns fler möjliga platser. Några nära Hedströmmen. Några vid motorvägen. Några med den typ av jord som lämpar sig för odling. Sandblandad, lucker och aldrig riktigt torr. Den sortens mark som man längtar efter att sätta spaden i.

Tanken är inte att bygga semesterbyar, utan små enkla hus på tomter om cirka 600 kvadratmeter. Totalt skulle det kunna bli runt 250 stugor. Byggda i etapper. Ett tjugotal om året. På 10–12 år har vi ett färdigt område. Ett nytt grönt rum i Köpings närhet. Ett rum för gemenskap, för integration, för rekreation och för självförsörjning.

Och varför inte bygga hållbart från början? I Jämtland finns ett företag, Iso Timber, som bygger småhus med naturlig isolering, där träet har en struktur som skapar luftfickor i väggarna.

Lägg till solceller på taket, batterilagring, vedeldning som komplement, och du har ett nästan självförsörjande hus. Altanen kan levereras färdig, precis som huset. Kostnaden? Runt 600 000 kronor för tomt och stuga. Klart överkomligt för många, särskilt när man ser det som en investering i livskvalitet.

Vattnet kan hämtas från brunnar. Toalettlösningen är enkel, mulltoa och uppsamlad urin som blir till gödning. Sophantering sker med containrar. Vägarna är grusade, enkla och funktionella. Och längs tomtgränserna växer klängväxter, björnbär, druvor, kanske persika. Det här är odling i praktiken. Det är framtidstro i handling.

För samhället är vinsterna många. Vi minskar trycket på bostadsmarknaden, vi erbjuder en väg till integration genom odling och gemenskap, och vi stärker vår lokala matförsörjning. Efter 25 år är investeringen återbetald, både ekonomiskt och socialt.

Jag ser framför mig ett privat företag, gärna delägt av Köpings kommun, som driver projektet.

För Köpings skull. För framtidens skull. För människans skull.