Ny bok om Kolsva

Peter Kvist är lärare och biträdande rektor på Nordiska Musikgym- nasiet i Stockholm. Han undervisar i historia, samhällskunskap, och entreprenörskap med mera. Ett av hans stora fritidsintressen är lokalhistoria.

Han skriver och publicerar regelbundet artiklar i ämnet. Peter sitter även som ordförande i Kolsvaortens hembygdsförening och blev nyligen omvald som ordförande, för 19:e gången. Var kommer dit starka engagemang för din hembygd ifrån?

– Det är en bra fråga, ler Peter. I botten finns det ett starkt historie- intresse rent allmänt. Sen när man börjar fundera kring historia och äldre tider så började jag ganska snart tänka lite grann, gräv där du står.

Det har ju hänt fantastiska saker precis här där vi bor. När man läser om stora saker som hänt i vår omvärld så finns det ju ofta lokala kopplingar som jag tycker är väldigt spännande och intressant, menar Peter.

– När jag gick på högstadiet så fanns det en man som hette Hugo Larsson, en gammal metallare som var aktiv i hembygdsföreningen. Han hade samlat bilder och hade cirka 5000, om jag inte
minns fel. Han kom en dag till skolan och berättade och visade några av dessa bilder för oss. Där minns jag att jag blev väldigt fascinerad så kanske var det där min vurm för Kolsvorten startade. Men då var man ung och ville ut i världen så tanken på att stanna i Kolsva fanns ju inte då, säger Peter och han fortsätter.

Efter 9-årig skolgång på Malmaskolan i Kolsva och tre år på Ullvigymnasiet i Köping så var det dags för lumpen.

– Det här var 1991 och i samma veva kom den stora försvarsbesparingen, så nån militärtjänstgöring blev det inte, tyvärr. Då stod jag och inte riktigt visste vad jag skulle göra. Jag behövde ett jobb och fick ett ganska snabbt också, på Kohlswa herrgård. Då hamnade man ju i en historisk miljö där dom äldsta delarna kommer från 1600-talet.

– Jag kommer ihåg första gången jag kom upp till herrgården hur fascinerad jag blev av stuckaturtaken, inredningen och av alla gamla tavlor på kungar och drottningar. Ägare av herrgården var vid denna tid jag arbetade där en man vid namn Björn Larsson Lindman och han började berätta historier om både det ena och det andra. Jag var ju inte alls nån expert på historia men hörde ganska snart att det inte kunde stämma det han sa.

Han bestämde sig helt enkelt för att det här måste han ta reda på mer om. Så på den vägen är det, säger Peter.

Varför en bok?

– Det finns fler förklaringar till det. Första idén kom från Carina Andersson på Kolsva bibliotek som föreslog att hembygdsföreningen borde göra en ”Kolsvabok” av de Kolsvaartiklar som publicerats i Köpingsboken under åren. En annan inspiratör, om än ofrivilligt, är Ulrika Uggla som med en spontan fråga i samband med en bruksvandring för några år sedan frågade om jag skrivit ned allt jag berättat om. Så för att detta inte skulle bli ett av dom otaliga idéer man får men som aldrig blir av så bestämde jag mig för en deadline, min 50-årsdag. Det känns väldigt fint att jag lyckades med min intention och att boken nu finns.

När fotot till denna artikel skall tas säger Peter snabbt att vi tar kortet vid bron på Stora Gatan i Köping. Stolparna är gjutna i Kolsva så det blir perfekt .

Så tänker en riktig lokalpatriot