Kulturhjälten som blev offer i hemtjänsten

2020 drabbades den tidigare bibliotekschefen Henry Segerström av en så kallad tia – syrebrist i hjärnan. Efter en stor operation i slutet av 2021 försämrades hans hälsa ytterligare. Ett par månader senare drabbades han av corona. I dag är han sängliggande, undernärd och beroende av hemtjänsten för sin grundläggande omvårdnad.

Henrys dotter Lotta, som bor i Holland, har i långa perioder hjälpt sin pappa i Köping. Lotta har anmält vanvård av Henry och förväntar sig att kommunen gör en Lex Maria-anmälan till IVO.

– Jag törs inte åka tillbaka till Holland, när jag inte ens kan lita på att han får sin näring och sina mediciner – det fallerar ju gång på gång, även när jag är här, säger Lotta.

Henry är en känd, uppskattad och respekterad profil i Köping. Under många år arbetade han på Köpings stadsbibliotek, var social och aktiv, skrev pjäser till Hagateatern och spelade i bandet Swinglers. Henry var redaktör för och höll i produktionen av Köpingsboken i 22 år.

2021 tilldelades Henry Köpings kommuns hedersstipendium ”som stöd och uppmuntran för förtjänstfulla insatser inom kulturverksamheten”. 

Redan 2008 utsågs han till Årets Eldsjäl av Köping-Scheele Rotaryklubb. I motiveringen hette det bland annat:

”Hans initiativ till årsboken och brinnande engagemang för att samla intressant material varje år har gett gamla och nya köpingsbor en kulturminnesskatt att läsa i, lära av och glädjas över.”

Under realskoleåren på Karlbergsskolan bodde familjen i Munktorp. Oftast cyklade Henry då till skolan. När han inte orkade smygåkte han moppe utan hjälm.

Han hoppade av skolan ett år före realexamen och började som springpojke på Bärgslagsbladet. 16 år gammal fick han börja recensera biofilmer och Folketspark-evenemang i Bärsingen.

Han jobbade som pressfotograf på Bergslagsposten i Lindesberg under ett drygt år, kom sedan tillbaka till Köping och tog sin realexamen. Mellan realexamen och militärtjänsten jobbade han som bryggeriutkörare.

Henry hamnade på bibliotekshögskolan i Borås, fick jobb som bibliotikarie på Ullvigymnasiet. Sex år senare blev han förste bibliotekarie. När Kultur- och fritidsförvaltningen slogs ihop blev han bibliotekschef på Köpings stadsbibliotek fram till sin pensionering.

Henry är en globetrotter som har rest över alla kontinenter i sitt liv. Han träffade sin blivande fru i Australien, Maria. Hon kom från Holland. De gifte sig i Turkiet 1968. Med sin hustru reste han jorden runt när han fyllde 60 år.

Vi frågar Henry:

Hur kom Köpingsboken till?

– Arboga hade haft årsboken Arboga Minne i årtionden. Oskar Björnänger var en känd köpingshistoriker, men han orkade inte starta en årsbok. Köpings museum var inte intresserat. Hembygdsföreningen höll på att dö ut. Men – Kultur- och fritidsnämnden gav år 2000 tanken på en Köpingsbok en chans, om vi kunde skrapa ihop lika mycket pengar som kommunen erbjöd. Det lyckades vi med.

Henry minns särskilt Sparbankens och Hästens tidiga ekonomiska insatser för att möjliggöra en Köpingsbok.

Under hösten 2022 tränade Henry på att gå med rollator. Lotta hälsade på över sommaren 2023. När hon åkte hem till Holland i juli kunde Henry fortfarande sträcka på benen. När hon kom tillbaka i september var han sängliggande med benen låsta i böjt läge.

Henry hade fått så kallade kontrakturer i benen – muskler och senor hade förkortats, efter att han blivit sängliggande utan sjukgymnastik eller rehabilitering. Plötsligt kunde han inte längre räta ut benen. Därför kan Henry inte längre gå, stå eller ens sitta i en vanlig rullstol.

– Detta tillstånd drabbar människor som inte får röra på sig. Även patienter i koma får fysioterapi för att inte tappa rörlighet. Min pappa fick ingen träning alls. Snart har han legat i sängen i två år, säger Lotta.

Vi frågar Henry, där han ligger i sin säng hemma i huset i Elundsområdet:

Har du ont i benen?

– Jag har ont hela tiden, men allra mest när jag rör mig, svarar Henry.

Lotta upplever att hon har fått ta alla initiativ till förändring – initierat inköp av en lift och en specialrullstol som Henry kan halvligga i. Hon har också fått ordna med ramper till huset, så att Henry kan komma ut i solen på altanen.

– Vården tyckte att det var ok att pappa bara låg inne i sängen.

Nu finns plats för rullstolen i vardagsrummet. Lotta och Henry spelar bowling med tv-spel sedan hösten 2024. Med hjälp av liften och rullstolen får Henry hjälp att komma ut ur sovrummet.

– Tv-spel och benövningar är Henrys enda träning. Han kan halvligga i sin rullstol och spela tv-spel i en och en halv timme.

Den 5 april 2025, innan Lotta kom till Köping senast, tyckte hon att Henry lät så konstig i telefonen. Henrys granne hjälpte till att titta till Henry och gav honom näringsdrycker och Calogen.

Hemtjänstpersonalen sa till Henrys granne ett de inte trodde att Henry skulle klara sig tills den 8 april när Lotta skulle komma.

Den informationen fick bara grannen. Ingen från hemtjänsten ringde till någon anhörig om Henrys tillstånd.

Lotta kom till Köping den 8 april. Hon beskriver en kommunal vårdapparat där ingen samordning finns och där det mesta faller mellan stolarna – om inte en anhörig tar ansvar och gör jobbet.

– Vem tar ansvar för att vården fungerar, frågar sig Lotta.

Den 8 april fick Lotta börja med att rensa ur kylen – det fanns möglig mat i kylskåpet, mat i öppnade konservburkar och öppnade förpackningar utan datummärkning, som till exempel juice.

– Jag vågade inte ge honom någonting när jag inte visste vad som var gammalt.

En torsdag sommaren 2024 var Henrys alla näringsdrycker slut. Lotta fick beställa och låna ihop drycker så att Henry skulle klara helgen.

Mediciner och förnyelse av recept har också brustit. Lotta har hittat Henrys livsavgörande medicin på ett räcke utanför huset. Hon har även hittat tabletter i Henrys säng, på golvet, på hans bröst. En dag hittade hon en hel oöppnad dospåse som pappan inte hade fått.

I sovrummet hittade Lotta en använd insulinspruta på en stol. När Henry nyligen fick ny medicin tog det en vecka innan den lades in i appen där hemtjänsten ska signera de mediciner som ges. Ändå gavs den.

– Förra söndagen missade hemtjänsten att ge medicinen i dosetten. En av tabletterna var antibiotika på grund av en infektion som tar hårt på Henrys allmäntillstånd. Vid förra antibiotikakuren missades antibiotikan fyra gånger.

Har Köpings kommun lämnat in någon anmälan till IVO gällande vården av Henry?

– När jag kollade detta med IVO, fick jag ut ett ärende med liknande brister, anmält i februari 2025. Hemtjänsten hade uteblivit från två besök och missat att ge antibiotika. Patienten hittades avliden nästa morgon.

”Det går inte att veta om utgången blivit annan, om hemtjänsten åkt på de tilltänkta besöken”, skriver kommunens sköterska i en inlaga till IVO.

– Eftersom detta ärende hände i februari borde hemtjänstens rutiner för besök och medicinering ha setts över sedan dess, anser Lotta.

I hemtjänstens telefoner står allt som ska göras vid varje besök. Lotta upplever att personalen inte läser där. Hon har därför skrivit ut bildstöd som sitter på insidan av ytterdörren så att personalen kan dubbelkolla att allt är gjort innan de går. Det har inte hjälpt.

Förra veckan frågade en sköterska:

Varför har Henry kateter?

–Ingen kunde svara på frågan och den togs bort. Han hade haft kateter i flera år och dessa har troligen varit en källa till alla infektioner som drabbat Henry.

Hemtjänstchefen för område Norr, Ronja Pettersson, har fått ta emot Lottas klagomål.

– Hon har mer än en gång svarat att hon jobbar hemifrån och därför inte har åtkomst till systemen.

Vid ett annat tillfälle skickade Ronja Pettersson ett av Lottas mejl om pappans situation vidare till 17 personer: hela hemtjänstgruppen, flera chefer och en av Henrys grannar fick en kopia på mailet.

Den 6 maj 2024 svarade Ronja Pettersson per mail:

”Förslagsvis tänker jag att du får sköta ditt och låta hemtjänsten sköta sitt jobb när du är hemma hos din pappa. Dom gör sitt jobb.”

Det har ofta varit svårt att få svar från förvaltningen. Den 3 juni 2024 mailade förvaltningschef Annasarah Pavasson:

”Hej Lotta, tråkigt att höra att du inte är nöjd med våra hemtjänstinsatser. Jag har tagit emot dina klagomål och synpunkter och kommer att be min verksamhetschef Fredrik Leek att få en genomgång av ärendet och återkommer till dig efter det.”

Annasarah Pavasson har inte återkommit.

I januari 2025 svarade Fredrik Leek, Hälso- och sjukvårdschef i Köpings kommun på ett mail, efter att Lotta önskat att kommunen skulle betala Henrys extra utgifter för ett medicinuttag som inte hade beställts i tid. Lotta var chockad över svaret:

”Kommer inte att hända. Det utbetalas inga pengar. Anledningen till att vi inte svarar är att du har en skev verklighetsuppfattning… som tagit fäste i din märkliga hjärna. Om din far någonsin uttryckt missnöje hade vi tagit det under beaktande – men eftersom det aldrig hänt avvaktar vi. Fortsätt gärna att skicka dina synpunkter… från Holland.”

– Hur kan en chef uttrycka sig så till en anhörig som försöker hjälpa sin pappa? Pappa orkar inte klaga och är rädd för att inte få bo kvar hemma.

Henry har starr på båda ögonen och skulle behöva en operation. Men hans sängläge försvårar transporten. Det är svårt för en anhörig att lösa kontakterna med vården.

– Alla hänvisar till någon annan. Jag förstår varför människor tappar förtroendet. Varken mina vänner i Holland eller i Sverige förstår hur det kan vara såhär.

Enligt Lotta råder passivitet i kommunens kontakt med Henry. Hemtjänsten lägger ofta ansvaret på Henry – trots att han är sängliggande och både ser och hör dåligt.

– De säger ofta:

”Du behöver inte ta medicinen om du inte vill, du behöver inte äta om du inte vill, du behöver inte ta näringsdrycken om du inte vill”.

Läkaren från Ullvi-Tuna vårdcenteral, Per Eriksson, sade att pappa inte behöver äta utan att man kan leva länge på att bara dricka.

– Det är viktigt att uttrycka sig på rätt sätt till äldre och svaga. Om hemtjänstpersonalen säger: ”Vill du ha en paracetamol?”, så säger pappa nej. Säger jag: ”Du behöver en tablett som tar ner febern”, så tar han den oftast.

Den personliga hygienen har försummats. Tandborstningen hoppades över. Henry har förlorat flera tänder. Tre stycken på en och en halv månad. Henry mindes inte när de senast hade borstat dem.

– Min mamma var tandhygienist och utbildade hemtjänstpersonal i vikten av tandvård av äldre för över 20 år sedan. Det hon gjorde då, verkar inte ha lett till några förbättringar.

Tror du att din pappas erfarenheter av hemtjänsten är unik?

– Nej, jag tror att många ensamma har det likadant. Därför är jag och pappa överens om att berätta om allt detta. Det handlar inte bara om min pappa – det handlar om alla som är i liknande situation i Köping.

Vi pratar med Henry om hans liv, hans långa resor i ungdomen och varför han hamnade i Köping. Vi avslutar med att fråga hur han mår just nu.

Henry svarar lugnt:

– Jag vet inget annat.

Henry har tankeskärpan i behåll och glimten i ögat. Han har hela tiden bekräftat allt som Lotta berättat för oss under två timmars samtal.

Henry vill inte ställa upp på bild i sitt nuvarande skick.

Vi frågar Henry till sist:

Vad längtar du efter, vad drömmer du om?

– Jag längtar efter att kunna gå runt i mitt hus på egna ben. Jag drömmer om att resa ett monument över Nils Matson Kioping i hamnen. En bortglömd reseskildrare och sjöofficer, en prästson som växte upp i Köping på 1600-talet.

Den gamle redaktören för Köpingsboken har inte slutat att tänka på Köpings historia och vad som i dag skulle kunna sätta Köping på kartan.

***

Vi har velat ställa många frågor till förvaltningschefen Annasarah Pavasson, Vård- och omsorgsförvaltningen. Hon har från sin semester meddelat:

”Jag kan tyvärr inte uttala mig om det enskilda ärendet, men tack ändå för frågan”.

Henry Segerström motsätter sig inte att Annasarah Pavasson svarar på Magazin24:s frågor.

Karl Beijbom/Marie Selling Achrén