Med rötter i sången och fötter i myllan

Lina Adolphson har glatt många med sin sång och sin musik. Hon är livsklok och ivrar för landsbygden. Magazin24 har träffat henne.

I 25 år har Lina Adolphson varit kantor i Köpings församling. Söndagsgudstjänster. Dop. Begravningar. Musikansvarig för alla konfirmander. Konserter. Gospelkör. Barnkör. Äldreboenden.

– Jag får vara med i sammanhang där de stora livsfrågorna får ta plats. Glädje, sorg, stora ögonblick, släktled, historia, sammanhang. Mitt arbete förenar kreativitet, psykologi, andlighet, diakoni, samhälle och miljö.

Vi träffas hemma hos Lina i Persbo, intill Långsjön. En sambo, Per-Johan, en hund, en katt, två fjällkor, sju värmlandsfår, åtta höns och en tupp.

Hur var din barndom?

– En alldeles ljuvlig barndom. Lite som för Ronja. Ute mycket, fick bara njuta av skog, djur, inga förmaningar. Inget jag behövde vara rädd för. Fick teckna, måla, sjunga, dona. Mina föräldrar var trygga och litade på mig och min ett år äldre bror Jon.

Lina är lik sin pappa i naturintresse, envishet och optimism. Noggrann att slutföra det hon påbörjat.

– Har jag lovat en grej, håller jag mitt löfte. Svårt att ta tid för mig själv. Uppfattas som lite påstridig i argumentationen.

Konstnärlighet från mamma, som sjöng, kunde citera poesi. Berättande och kärlek. Lyssnande och inkännande.

Lina gick i Malmaskolan från tredje klass, på gymnasiet gick hon humanistisk linje på Ullvi i Köping.

– Det gick bra för mig i alla ämnen. Jag har lätt för att lära mig, lätt för att komma ihåg. Jag var duktig i armbrytning. Jag hade min egen stil, sydde mina egna kläder. Kjol jämnt, knut i håret. Ingen var elak, ingen retade mig.

När fick sången och musiken en särställning i ditt liv?

– Vi sjöng och spelade hemma. Men jag tänkte inte att det var särskilt viktigt. Jag ville bli ridlärare eller veterinär. En period ville jag kallas ”skapare”. Det skulle få bli min titel i telefonkatalogen.

Men det blev Sjöviks folkhögskola, musiklinjen, sedan Musikhögskolan i Stockholm.

– Jag trivdes med musiken och människorna på Musikhögskolan. Jag trivdes i Gamla stan. Men så många människor. Så många bilar. Alla ljuden, ingen tystnad. Jag kände sorg över all asfalt över viktig jord.

Kerstin Sonnbäck är den ende sånglärare Lina haft. Hon undervisade först på Sjöviks folkhögskola, sedan på Musikhögskolan.

– Jag fick berätta med musik. Inte så mycket teknik. Hon var tillåtande och allomslutande. Vi pratade mycket om sång och liv. Varför sjunger vi? Vi vill berätta något, måla upp en värld där människor får gå in och må bra, eller uttrycka sin sorg, eller få tröst, få vara i gläntan i skogen. Om jag blir nervös, skall jag tänka att jag får energi från jorden som går upp i mig och från himlen som går ned i dig.

Du skall bara vara i detta, lärde mig Kerstin Sonnbäck.

Lina var duktig på ackord, inte så bra på att läsa noter. Skrev tidigt mycket eget. Hennes första skiva kom ut när hon var 23 år gammal. Titeln: Vargens måne. En CD med nothäfte. Fick stipendium.

Artisten Lina Adolphson?

– När jag växte upp sjöng jag för folk jämnt. Aldrig varit jobbigt. Aldrig varit nervös. Det kan jag tacka min tro för. Det är inte jag som är det viktiga utan vad jag sjunger om. Bara fått snäll feedback. Folk har varit snälla jämnt. Egna konserter sedan jag var 16 år. Jag är bra på att sätta ihop program från olika tidsepoker. När jag är sann mot mig själv blir det bra.

Lina berömmer sina musiker som hängt med i alla år: saxofonisten Jörgen Paulsson, Motala; basisten Stefan Bäcklund, Örebro; jazz- och gospelpianisten Bror Engström, Örebro; gitarristen, Jan-Olof Johnsson, Garpenberg.

Lina talar om Örjan Lindwall och Köpings Storband med stor värme.

– Örjan är en fantastisk människa, en gentleman, intelligent, mångkunnig och beläst. Att ha fått sjunga med Köpings Storband, men också med Örjans lilla grupp, har varit underbara ögonblick i mitt liv.

Örjan Lindvall berättar mycket musikhistoria under konserterna med Köpings Storband, men också om hur det var i det omgivande samhället när låtarna kom till. Linas klädombyten för att spegla låtens epok är klassiska. Guldstunder för publiken.

– För mig har alltid musiken varit en fridfull plats. Mycket jobb inför en konsert, men när ridån går upp, när jag står på scen, då är jag ledig. Då är det bara vingar och solljus.

Lina gör en paus. Säger sedan:

– Publiken är så viktig. Som sångare har man makt. Publiken har inga murar. Man måste vara varsam när man väcker folks känslor. Musik och sång kan drabba.

Viktigt att fråga sig, menar Lina:

– Ger vi dem tröst, ger vi dem hopp. Jag måste vara sann mot det jag tror på, står för och är rädd för. Varje konsert skall spegla något som är viktigt. Vad kommer vi med för budskap till människor som kommer av olika anledningar? Hur vill vi att de skall känna och tänka när de går hem?

Lina gjorde succé som Maria Magdalena i musikalen Jesus Christ Superstar i Eskilstuna fem dagar i veckan våren 2002.

– Jag ville inte gå vidare i karriären som musikalartist. Då hade jag fått flytta till Stockholm. Jag vill bo på landet. Lite tråkigt att göra samma sak varje kväll en hel säsong.

Lina är en engagerad ambassadör för landsbygden.

– Jag brukar säga att jag bor i grönbygd, inte på landsbygden. Det finns en växande klyfta mellan stad och land. En större frånåkning. Staden tror att dom kör framåt medans vi på landsbygden står still. Men vad är utveckling, vad är framåtanda, vad är kunskap? I staden räknas hjärnkunskap, siffror, statistik, mätbara saker, synsätt på människor och samhälle, teknikfixering.

Är folk på landsbygden smartare?

– Ja, de är smartare och klokare än de känns vid. De har kunskaper och livsinställningar som inte värdesätts. Tyst kunskap. Kroppskunskap. Som kommer att bli så viktig. Kunskapen att överleva på lite. Att vara tillfreds och inte hungra efter mer. Kunskapen och glädjen att ta tillvara och att göra själv. Praktisk kunskap som behöver läras ut till många fler. Sådan kunskap som finns på landsbygden.

Din vision av den perfekta konserten

– Hur skall publiken må, hur skall det dofta, skall publiken få ta del av synintryck, färger, bjudas på mat eller fika, stad, land, till för få eller många, utställning som extra upplevelse, vilka ord vill vi förmedla, vilka associationer, vill vi lära publiken något eller öppna ögonen för nyfikenhet, har vi ett budskap som vi vill att folk skall fundera över? Det måste vara en upplevelse för själ och hjärta och alla sinnen.

Vad är Gud för dig?

– Gud för mig är allt som lever strävar efter att sänka sin entropi. Det som har lägst entropi är tillståndet ren kärlek. Den kan påverka allt i hela universum. Den har vi alla tillgång till.

Vi går ut och fotograferar bland djuren på gården i naturen. Då blir Linas utstrålning av godhet, glädje och kärlek särskilt stark.