Varför betala för något man inte beställt och inte har behov av?

När en kommun planerar nya bostads- eller verksamhetsområden, som till exempel Västra Sömsta eller Ullvi ängar, utrustas tomterna i regel redan från början med el, fiber samt kommunalt vatten och avlopp. Det är ganska okomplicerat. Den som vill etablera sig i området vet redan från början förutsättningarna.

Däremot är det betydligt mer problematiskt när en kommun inrättar ett verksamhetsområde för kommunalt VA med äldre, befintliga fastigheter där många redan investerat i enskilda avlopp eller gemensamhetsanläggningar. Norr mälarstrand i Köping är ett sådant område där debatten om sk tvångsanslutning pågått i många år.

Bland de 212 fastigheterna kan det finnas de som saknar godtagbara VA-lösningar medan andra har byggt enskilda eller gemensamma VA-anläggningar.

I september 2025 kunde ett enigt kommunfullmäktige i Köping rösta ja till att behålla verksamhetsområdet för kommunalt vatten och avlopp på Norr mälarstrand. I beslutet konstateras att möjligheten till egen lösning kvarstår för den enskilde även om VA-område inrättats. Lagstiftningen finns för att tydliggöra kommunens skyldighet att ordna tillgång till allmänt VA när behovet inte kan tillgodoses genom enskilda lösningar med godtagbart skydd för hälsa och miljö.

Trots detta eniga beslut hävdar ändå politiska företrädare i media att samtliga 212 fastighetsägare på Norr mälarstrand i Köping, oberoende om de väljer att ansluta sig eller inte, kommer att vara skyldiga att betala anslutningsavgift. Därmed skulle inga befintliga enskilda avloppsanläggningar eller gemensamhetsanläggningar tillåts på Norr mälarstrand. Och i konsekvens med detta kommer inte heller några tillkommande enskilda anläggningar tillåtas. Varför betala för något man inte beställt och inte har behov av?

Vad säger då lagen om detta? Jo, i förarbetena till lagen om Allmänna Vattentjänster framgår att lagstiftaren ville förhindra att fastighetsägare belastas med avgifter i onödan. Syftet var att avgift bara ska kunna tas ut om det verkligen föreligger ett behov av vattentjänsten och att fastigheten ligger inom ett kommunalt verksamhetsområde.

Vattentjänstlagen §24 säger tydligt att en fastighetsägare ska betala avgifter för en allmän VA-anläggning om fastigheten är belägen inom verksamhetsområdet för den allmänna VA-anläggningen, och med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön behöver en vattentjänst och behovet inte kan tillgodoses bättre på annat sätt.

Det går inte att tolka bestämmelsen på något annat sätt än att båda kriterierna ska vara uppfyllda för att avgiftsskyldighet ska inträda. Uppfylls inte båda, finns ingen skyldighet att betala. Det räcker inte med att fastigheten ligger inom verksamhetsområdet – det måste också finnas ett faktiskt behov som inte kan tillgodoses på annat sätt.

Köpings kommun kan därmed inte automatiskt ta ut avgift bara för att en fastighet ligger inom verksamhetsområdet. Varje fall ska prövas mot de två rekvisiten i 24 §. Praxis betonar proportionalitet och att enskilda lösningar kan vara godtagbara.

Enligt beslut i Mark och miljödomstolen, mål nr 4660/2020, slås det fast att det inte går att döma ut ett enskilt avlopp bara på grund av ålder. I ett rättsfall som prövats handlade det om en trekammarbrunn som byggdes 1973 och som därmed var 47 år gammalt och där reningsfunktionen var utan anmärkning.

Lars-Axel Nordell
Gruppledare (KD), Köping
Anna-Karin Ragnarsson
ordförande (KD), Köping

Det här är en debattartikel skriven av en läsare. Skribenten är fristående och eventuella åsikter som framförs är skribentens egna. Vill du skriva en debattartikel? Skicka din debattartikel till debatt@magazin24.se. Bifoga skribentens namn, adress och telefonnummer. Max 3 600 tecken. Det går bra att skriva under signatur.