Jazz, segling och Kungsör

Han började spela saxofon men bytte till piano. Han är en entusiastisk seglare och kan gå på händer. Han bor i Kungsör. Magazin24 har träffat honom.

Vi möts i ett unikt gammalt hus på Birkagatan i Kungsör, där Torbjörn bott i två och ett halvt år. Han har bott i Kungsör i en tidigare period i sitt liv, 2001 till 2010. Då fick han tre barn i sitt första äktenskap. I dag är Torbjörn gift med Annika, som doktorerat i ekonomisk historia och i dag arbetar på Myndigheten för yrkeshögskolan i Västerås.

Huset har en spännande historia.

– På den tiden – i början på 1800-talet – var allting i Kungsör kronans mark. Detta var det första huset i den här trakten. Då var huset ett soldattorp. 1906 flyttade Sofie Juel till Kungsör. Hon kom från en spännande dansk-norsk släkt. Hennes farfars far var motsvarande finansminister i Norge. Han var känd för att vara den störste bedragaren i Norges historia. Han svindlade bort halva statsbudgeten. Han lyckades fly från Akers fästning och komma till Sverige.

– Sofie Juel utbildade sig till trädgårdsmästare och hamnade i detta hus. Hon köpte torpet och byggde till. Då blev det lite mer av ett herrskapshus än ett soldattorp. Hon odlade trädgårdsgrönsaker och rosor. Hon bodde här till sin död 1952. Annika och jag letade efter ett hus omkring Mälaren. Då hittade vi detta hus.

Nu ber jag Torbjörn att berätta om sitt liv från början.

– Jag är uppvuxen i Vänersborg, där jag bodde tills jag var 18 år. Jag gjorde lumpen i Uddevalla. Båda mina föräldrar var lärare. Pappa var lärare på Chalmers, vi bodde en period i Göteborg, sedan flyttade vi till Vänersborg. Min pappa blev då högstadielärare, vilket han inte var så nöjd med. Han undervisade i matte och fysik.

Hur kom musiken in i ditt liv?

– Min pappa spelade piano och vibrafon. Min farmor var också intresserad av musik. När jag var 15–16 år gammal såg jag en spelfilm om Tommy och Jimmy Dorsey. En ganska känd, men lite fånig film. Den hette The Fabulous Dorseys. När jag såg filmen bestämde jag mig för att börja spela saxofon. Jag övade jättemycket, hade en lärare också. Jag hade stöttning från Kulturskolan och tog också lektioner på Musikhögskolan i Göteborg.

Ville dina föräldrar att du skulle ägna dig åt musik?

– Nej, de ville att jag skulle gå på Chalmers. Jag bodde på studenthem i stadsdelen Olskroken och gick den svåraste linjen, teknisk fysik.

Efter andra året på Chalmers tog Torbjörn ett sabbatsår och började på Skurups Folkhögskola. Den skolan var då en elitskola för jazzmusiker. Alla som gick där samtidigt är i dag etablerade jazzmusiker.

– Jag som alltid spelat saxofon bytte då till piano.

Tillbaka till Chalmers efter sabbatsåret och studier till en färdig civilingenjörsexamen. Han har efter examen aldrig jobbat som civilingenjör.

I stället ville Torbjörn börja på Musikhögskolan.

– Det var jättesvårt att komma in. Allt var en chansning. På den tiden tog skolan bara in en elev för varje instrument.

Torbjörn kom in på Musikhögskolan och hamnade mitt i musikvärlden. Och på Musikhögskolan är han kvar.

– Nu har jag jobbat på Musikhögskolan sedan 1995. Jag har varit med och utvecklat den utbildningen. Jag ska vara ärlig och säga att det var ingen utbildning att tala om när jag gick där. Det är mycket mer utbildning nu, men det återstår fortfarande mycket att göra. En konstnärlig utbildning bygger på att det är jättesvårt att komma in. Att alla är helt självgående och skapar sin egen situation.

Vad undervisar du i?

– Jag undervisar mest i arrangering och jazzteori. I dag är jag också studierektor med mycket ansvar för utbildningsstruktur. Det tycker jag är jättekul. I strukturtänket har jag haft en otrolig nytta av min ingenjörsutbildning.

Hur många studenter inom jazzen?

– Vi har totalt hundra studenter inom jazzen. Vår institution är väldigt etablerad, håller hög nivå och är antagligen den största i Nordeuropa.

Inom institutionen för klassisk musik går runt 170 elever på Musikhögskolan.

– Det är ju den traditionella utbildningen. Jazzen kom in i slutet av 70-talet. Sedan kom folkmusiken. Och i början på 2000-talet blir Musik och Media också en inriktning i vår utbildning.

Hur stor är marknaden för jazzmusiker?

– Den är liten. De flesta jazzmusiker är dubbelkompetenta. De är utbildade inom något annat yrke också. De är läkare, civilingenjörer, flygkaptener. Många är lärare. Ingen faller ifrån och slutar spela – det är ovanligt. Men jazzen är inte den huvudsakliga sysselsättningen. Tar vi in 20–30 studenter kan man säga att fem av dem fortsätter att spela jazz. De är egentligen proffs redan när de börjar på Musikhögskolan. Vi har så många förutbildningar, så de är inte 18–19 när de kommer in, snarare 23–24.

Berätta om bandkonstellationer där du har ingått och spelat?

– I alla konstellationer behövs piano, bas och trummor. Det är lätt att man som pianist flyttar runt i olika grupper. Från 1990 till 2015 spelade jag jättemycket och var med i sju olika grupper. Om man räknar upp alla etablerade jazzmusiker, i alla fall kring Stockholm, har alla spelat med trumslagaren Fredrik Norén någon gång. Han började 1977 och gick bort 2015. Jag spelade i hans band i sex år, vi hade många spelningar och turnerade över hela världen.

Du är mycket matematiskt intresserad, berätta!

– Jag har varit mycket intresserad av en norsk matematiker som heter Niels Henrik Abel. Han levde i början på 1800-talet och dog 26 år gammal. Han bevisade att den allmänna femtegradsekvationen inte går att lösa. Sedan finns det ett postulat för diskret matematik som kallas Abelian Axioms. Det är fem olika matematiska beskrivningar. Jag har konstnärligt försökt hantera dem genom att komponera fem stycken utifrån dessa axiom.

Ditt förhållande till klassisk musik?

– Jag lyssnar gärna på klassisk musik. Faktum är att jag någon gång, det är ganska länge sedan, övergick att lyssna mer på klassisk musik än jazz. Men spela själv…Eftersom jag började så sent är jag inte så bra på noter. Och det är ganska vanligt bland jazzpianister. Så för mig att försöka spela Chopin är jobbigt. Det är inte värt det. Det får någon annan göra. Och sen är jag ganska ”picky” med klassisk musik. Jag är mest intresserad av 1900-talsmusiken. Mest Sjostakovitj, Stravinsky och Prokofiev. Alla mycket ryska.

När du ska lyssna på god jazz idag, vad lyssnar du helst på?

– Jag lyssnade otroligt mycket på jazz när jag var mellan 15 och 25. Hela den repertoaren kan jag utan och innan, så den är rolig att lyssna på än i dag. När man pratar om modern jazz, pratar man om jazz på 60-talet. Det är fortfarande så. Det var så när jag började spela och är det fortfarande. Det som har hänt inom jazzen har framförallt hänt i USA de senaste 30 åren. Jag har inte riktigt koll på det. Jag tar hjälp av studenter ibland som visar.

Alla minns Georg Riedel, Jan Johansson, Arne Domnerus, Bengt Hallberg. Dagens jazzmusiker är inte lika kända. Varför inte?

– De var få men jättebra. De spelade på Nalen. De spelade i kyrkor. Jan Johansson hade också gått på Chalmers, han studerade väg- och vatten. Det känner inte många till. Antalet jazzklubbar har minskat.

Fredrik Lundqvist, Magnus Bro, Jonas Kullhammar, Jeanette Lindström, Lina Nyberg, Rigmor Gustafsson – alla är kända bland dem som har ett stort jazzintresse. Men de är inte lika kända bland allmänheten som förra generationen stora jazzmusiker var.

Komponerar du själv?

– Jag har komponerat många låtar till de grupper där jag spelat. Jag är med på omkring 35 skivor. På nästan alla finns kompositioner som är mina.

Spelar du saxofon idag?

– Jag plockade faktiskt upp saxen när jag började jobba med en jazzkurs för ungdomar i Sandviken. Piano är distanserat – man sitter där bakom pianot. Spelar man saxofon kan man röra sig, man kan vara med. Så jag spelade faktiskt sax några år. Inte i dag. I dag har jag stuvat undan min saxofon.

Vad drömmer du om, vad längtar du efter?

– Det jag gör just nu. Jag doktorerar på KTH. Det har jag länge velat. En vetenskaplig avhandling om jazzimprovisation. Det handlar mycket om programmering och datahantering. En blandning av både kvantitativt och kvalitativt arbete.

När du inte ägnar dig åt musiken – vad gör du då?

– Vi odlar mycket, har byggt ett växthus. Gillar matlagning. Jag är uppvuxen med sjö och segling. Jag tävlingsseglade i optimistjolle på Vänern. Min pappa köpte båtar och seglade jämt. Annika och jag köpte en skärgårdskryssare för sju, åtta år sedan. Med den har vi mest kajkat runt i Mälaren. För bara någon månad sedan köpte vi en större båt. Nu är det tänkt att vi skall segla längre bort. Väldigt bra segelklubb här i Kungsör. Mycket trevliga människor.

Vad i seglingen fascinerar dig?

– Att kunna lämna vardagen bakom sig och kasta loss på äventyr skänker frihet. När du seglar är du i harmoni med naturen utan att skada den. Vatten och vind innebär alltid en viss risk. Planering och förberedelser är avgörande. Att lägga ut och lägga till kräver fokus och skärpa. Båten ersätter hotell, bilar och sommarstugor. Båten är vårt hem på vatten. Segling är terapi för själen, en paus från vardagen. Samtidigt är segling bra för kroppen, med en lagom dos av fysisk ansträngning.

Innan jag går sätter sig Torbjörn bakom sin svarta Steinway-flygel och improviserar några sköna jazztoner för mig. Jag ställer min sista fråga:

Vad är det bästa med Kungsör?

– Det är väldigt vackert. Ekskogarna, Jägaråsen. Allt är så nära och så tillgängligt. Vattnet betyder mycket. När jag går till tåget, går jag längs kanalen. Så varje gång jag tittar ut över Galten så tänker jag att det är helt otroligt att det går att bo så nära och ha den möjligheten.

21 frågor till Torbjörn

1. Din självbild i dag, i några karaktärsegenskaper?
   – Jag är pålitlig, hjälpsam, målmedveten och envis, men undviker helst konflikter, om det är möjligt.
2. När känner du sann och äkta lycka?
   – Relativt ofta, men lyckan är mest framträdande vid naturupplevelser som segling, paddling eller vandring.
3. Vad i ditt liv fyller dig med den största tacksamheten?
   – Att ha levt i en tid där stora mänskliga framsteg, särskilt inom medicin och teknik, har förbättrat livet för många, och att jag haft möjligheten och resurserna att fylla mitt liv med spännande och meningsfulla aktiviteter.
4. Någon bok som inspirerat dig mycket?
   – ”Krilontrilogin” av Eyvind Johnson för den brinnande agitationen mot ickedemokratiska drivkrafter och Agota Kristofs triologi ”Den stora skrivboken”, ”Beviset” och ”den tredje lögnen” för det vidunderligt särpräglade språket.
5. Vad skulle du vilja lära dig?
   – Laga olika former av kinesisk mat på riktigt. Jag har ett ständigt pågående projekt med bläckfisk i olika former, men blir aldrig riktigt nöjd.
6. Vilken människa i din närhet betyder mest för dig idag?
   – Min familj.
7. Vilken årstid föredrar du?
   – Sensommar-höst.
8. Tre mänskliga egenskaper som du värdesätter hos andra?
   – Att vilja andra människors väl. Att bygga sin argumentation på verklig kunskap. Ärlighet.
9. Vem är bäst på att få dig att skratta?
   – En av mina kollegor på Musikhögskolan.
10. En frestelse du inte kan motstå?
    – Olika former av torkade, rökta korvar med mycket smak.
11. När du vill skänka en blomma till din käresta – vilken blomma väljer du då?
    – En verklig blomma från trädgården. Årstidsanpassad.
12. Finns det något citat som inspirerar dig, som du har i bakhuvudet?
    – Navigare necesse est.
13. Vad skulle du vilja ha mod att våga?
    – Ge mig ut på ut på en längre seglats, oklart vart.
14. En okänd talang?
    – Jag har hela livet varit bra på att gå på händer, en talang som var en tillgång under grundskoletiden då jag gick runt skolgården och i trappor på händer. Det innebar också att jag inte behövde göra så mycket annat på gymnastiken.
15. En talang du önskar att du hade?
    – Jag fokuserar på att lära mig det som intresserar mig och värderar övning högre än att förlita mig på medfödd talang.
16. En favoritfärg när du klär dig?
    – Senapsgul.
17. Vilket instrument är vackrast att lyssna på?
    – Jag kan inte svara utifrån instrument. Det är musikern som får instrumentet att sjunga. Det finns många tenorsaxofonister jag gärna lyssnar på. Det finns ännu fler jag undviker.
18. Ett lockande resmål som du ännu inte besökt?
    – Kreta, där min handledare på KTH bor. Det är tyvärr svårt att ta sig dit utan att flyga.
19. Om du visste att du inte skulle kunna misslyckas – vad skulle du göra då?
    – Då skulle jag kämpa ihärdigt för att vända den negativa och destruktiva trend som breder ut sig i Sverige och världen i form av bland annat kunskapsförakt, nationalism och lögnresistens, och istället arbeta för att främja en kultur av kritiskt tänkande, inkludering och respekt för fakta.
20. Om du mötte Gud på gatan – vad skulle du säga då?
    – Ingenting.
21. Din sista måltid i livet – vad vill du bli serverad?
    – Långkokt lammlägg, hasselbackspotatis, saltgurka(inget socker), surkål.