Teaterresa – destination Björnön

Väl på plats hamnade vi snabbt på Björnön tillsammans med bröderna Carl-Johan och Johannes. Carl-Johan, den äldre brodern, lämnade hemstaden Västerås tidigt för att satsa på en karriär som kompositör. Lillebror Johannes blev kvar hemmavid och tog hand om mamman.

Många år har passerat sedan bröderna sågs. Nu är mamman död och urnan med hennes aska ska gravsättas. Carl-Johan insisterar på att de, före gravsättningen, skall ses i den gamla stugbyn på Björnön. Mamman tog med pojkarna dit efter faderns död, drygt 30 år tidigare, för att de skulle vara tillsammans, bara de under en vecka.

Pjäsen är en väldigt lokalt förankrad historia, skriven och regisserad av Mikael Kallin. Det underlättar om man har viss kännedom om 1990-talet och om platser och händelser i Västerås med omnejd som till exempel Djäkneberget, Irsta och Lögarängen.

På plats i stugbyn på Björnön kastas vi mellan tidigt 1990-tal och nutid. Bröderna har en hel del problem i sin relation som de behöver bearbeta. Under vistelsen på Björnön stiftar vi bekantskap med karaktärer från både det förflutna och nutid. Vi träffar Jenny, tjejen Carl-Johan var smått förälskad i när han var tonåring och hennes faster Britta som driver caféet. Andra, lite udda figurer vi stöter på, är Alvar och Eino, två pensionerade sverigefinnar som bygger en hoppbacke. ”Generalen” dyker också upp, en före detta jubileumsgeneral som arbetade under Västerås 1000- årsjubileum.

Carl-Johan och Johannes har mycket att dryfta och bearbeta. Stundom är de väldigt långt ifrån varandra. Turerna är många. De lyckas dock prata med varandra och komma fram till viss förståelse för varandras vägval i livet. De försonas slutligen inför urnsättningen av modern. Otto Hargne som storebror Carl-Johan och Victor Morell som lillebror Johannes är lysande i sina roller. Pjäsen är ingen ren musikal men den nyskrivna musiken utgör en bärande del av föreställningen.

Scenografin är enkel men fyller sin funktion. Några små stugor (kanske drygt en halvmeter höga), låga granar och en halvfärdig hoppbacke är pjäsens inramning. Skådespelarna och musikerna gör en strålande insats. En mycket sevärd föreställning.

I pausen serverades vi kaffe, räksmörgås och en chokladtryffel som avslutning. Som flera gånger tidigare var det väldigt fint och bra anordnat. Vi fick gå till dukade bord, inget köande. En eloge till personalen som arbetar i bistron.

Efter föreställningens slut var det dags att leta upp rätt buss för transport tillbaka till Köping.

Text och bild: Lena Hedberg