Vad händer med Kalklinbanan?

Riva eller bevara, det är den stora frågan. Magazin24 har pratat med Johan Skansfors i föreningen Kalklinbanan Forsby-Köping och Nordkalks kommunikationschef Eva Feldt.

I 16 år har den 42 kilometer långa Kalklinbanan mellan Forsby och Köping i princip stått stilla och under de senaste åren har ägaren Nordkalk arbetat för att hitta någon som vill ta över banan. Intresset finns från ideella föreningar men inte de pengaresurser som Nordkalk vill att den nya ägaren ska ha.

Johan Skansfors är aktiv i den nybildade föreningen Kalklinbanan Forsby-Köping. Han berättar att de i den nya föreningen har arbetat fram en budget på vad det skulle kosta att ha linbanan, med hjälp av Bosse Biström som äger en linbana i Norsjö och av andra linbaneintresserade.

– Nordkalk säger att banan kostar 1,5 miljon om året. När vi tittade på det hamnade vår budget på 300 000 till 350 000 kronor, inklusive försäkring, underhåll och så vidare, hur vi än räknade på det, säger Johan.

Budgeten bygger helt på att föreningen skulle klara sig själva, utan bidrag från någon, även om bidrag skulle vara välkomna.

– Allt sådant är såklart välkommet från Nordkalk, Länsstyrelsen, privatpersoner och företag.

Han berättar att de har haft möten med Nordkalk och att de har fått presentera sin budget för dem.

– Men de säger bara att det inte stämmer. Vi har frågat om vi kan få veta vad det är som kostar så att vi kan bygga budgeten på faktiska kostnader men det får vi inte. Vi ställer oss frågan om Nordkalk verkligen vill bevara banan.

– Tittar man på vad som gjorts på linbanan de sista 16 åren ska linbanan ha kostat 24 miljoner. Linorna är inte bytta, korgarna är inte bytta, det har inte varit någon industriell drift. Det kanske har varit en deltidstjänst för underhåll på 100 000 kronor. Hur vi än räknar på det så får vi inte fram det. De säger att de har gjort investeringar men vi kan inte se vad. Det är klart att de har gjort upprustningar men inte för 24 miljoner på 16 år. Man kan fråga sig varför de inte ger oss de stora utgiftsposterna de har för banan. Jag har svårt att tro att vi, Bosse i Norsjö, samt personer med insyn i banan har så fel med cirka 300 000 till 400 000 kronor, säger Johan.

Budgeten föreningen har gjort visar vad det skulle kosta med drift och underhåll, eftersom de vill överta linbanan. Johan pratar om att i framtiden kunna resa i korgar på banan men det är inte där fokus ligger nu.

– Förstaskedet är att få stopp på rivningen och få fram de exakta siffrorna för att kunna bygga en ekonomisk kalkyl. Korgarna ligger helt orörda men vi blir lite oroliga över hur länge de kommer att göra det. Linorna sitter där och allt fungerar. Vi är övertygade om att Nordkalk skulle tjäna på att inte behöva ta rivningskostnaderna. Det har pratats om att bevara en fjärdedel av banan men vi vill bevara hela. Rivningen är påbörjad men är Nordkalk villiga att lägga i handbromsen? Det är en fråga vi ställer oss, säger Johan Skansfors.

Nordkalks kommunikationschef Eva Feldt förklarar att det varje år under de senaste 16 åren har kostat företaget ungefär 1,5 miljoner kronor att underhålla banan, samma summa som har presenterats för föreningen Kalklinbanan Forsby-Köping. Då har banan bara stått stilla.

– Men om man ska använda banan har jag svårt att tro att de där 1,5 miljonerna räcker. Det måste vara en person med muskler i form av pengar som tar över. Miljöbalken är nämligen utformad så att om en ny ägare inte har de pengarna och går i konkurs i framtiden faller ansvaret på den tidigare ägaren Nordkalk. Vi vill riva banan eller överlåta den till en annan ägare men det handlar om att man måste klara av hela åtagandet. Pengar måste fram varje år, säger Eva Feldt.

Vad är det som kostar 1,5 miljoner?

– Banan är ju 42 kilometer lång och går över bland annat samhällen och vägar. Den måste underhållas så att inte korgar ramlar ner och orsakar olyckor i naturen eller på de känsliga ställen där det vistas människor och djur.

I nuläget ser Nordkalk över ett förslag om att bevara en del av banan.

– Rivningen har pågått hela sommaren men vi har sagt att vi ska undersöka förslaget från Kalklinbanans Vänner om att bevara en del av banan. Vår jurist har tittat på det över sommaren men beslutet är inte helt klart, säger Eva Feldt.

Men hur kan det skilja så mycket, när deras budget visar på en kostad på cirka 300 000 kronor och de har fått hjälp att få fram de siffrorna av en man som äger en linbana? 

– Det låter inte alls realistiskt. Det är skillnad på linbanor och det här är en gammal linbana som byggdes under andra världskriget. Det går inte att jämföra med en nyare linbana, säger Eva Feldt.

– Kalklinbanan byggdes av Nordströms linbanor 1941. Linbanan Kristineberg-Boliden (Som nämns tidigare i texten som den linbana som Bosse Biström driver. Reds. anm.) byggdes av Nordströms linbanor 1943. Linbanan Kristineberg-Boliden hade längre sektioner än Kalklinbanan, vilket medför högre belastning. Den förra stängdes också på grund av utslitning och ökat reparationsbehov, medan Kalklinbanan var fungerande och stängdes på grund av minskande transportvolymer, säger Johan Skansfors och pekar på en intervju i filmen Världens längsta linbana av Tore Marklund som källa.

Frågan om Kalklinbanans vara eller icke vara verkar alltså vara långt ifrån löst. Det enda som verkar helt säkert är att ideella krafter kämpar, och kommer att fortsätta kämpa för dess överlevnad.

Â

Â