Mes men inte mähä

Talgoxen är en mes. Men inget mähä. Fågeln vet att använda sina kunskaper. Inför nästa pandemi kan de då styrande människorna använda kunskap de fick 2020.

Till exempel att det inte räcker att bara säga ”Vi måste vara rädda om våra äldre”… Samtidigt gäller det för skolpolitiker att ha kunskap om hur barn mår.

I det holmska hemmet avslutas alltid valborgskvällen med rätten Exotisk planka. Från Asplunds. För nu gäller det till och med mer än annars att stödja det lokala näringslivet.

Vår sista april börjar med en annan tradition. På hållaren på husknuten byter jag ut fågelstugan mot svenska flaggan. Den blågula får sitta där ungefär ett halvår, tills talgoxen – bokstavligt talat – knackar på fönstret för att få mig att byta till fågelmat igen.

Talgoxen förstår sin miljö och vet att använda den, skriver Anders Brodin i boken ”Smartast bland mesar”. Fågeln är inte mes i betydelsen mähä eller feg. Modigt knackar talgoxen på hos den jättestora varelsen innanför rutan, som kan ordna käk.

Men precis som människor är också talgoxar olika. Det återkommer jag till.

”Att åldras är som att bestiga berg. Man blir lite andfådd, men får mycket bättre utsikt.” (Ingrid Bergman)

Jag som klivit långt upp på ålderstrappan uttryckte rätt tidigt i coronatiden min förvåning: Myndigheterna betonade starkt att de äldre måste skyddas. Men de som träffar de gamla mest – äldrevårdens personal – testades vanligtvis inte på något vis. Undantaget Attendo Care som redan från 10 mars kollade feber med mera på sina medarbetare inför varje arbetspass.

Först den 17 april presenterades i SVT planer för en mer omfattande testning. Då hade 350 avlidit av Corona inom äldrevården. Och då hade Anders Tegnell nyligen erkänt ”Vi har misslyckats med att skydda våra äldre”.

Från min utsiktspunkt tänker jag också på barnen. Enligt barnkonventionen – som från och med i år är svensk lag – ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. Det kunde vara en broms för makthavare som tror att stora skolor är bra.

Men Arbogas nämndordförande Hans Ivarsson har fått C att stå för Centralisering. Och hans vice ordförande, Richard Fallquist, L, skriver:

– Ingen forskning säger att små skolor är bättre.

Men då ljuger han. För många forskningsrapporter visar på små skolors fördelar, framförallt i de lägre kurserna och inte minst när det gäller små barns sociala och emotionella färdigheter, Skolverket sätter rubriken ”Välmående elever når bättre resultat”.

I Arboga lägger man ner Nybyholmsskolan, där 64 % av eleverna har annat modersmål än svenska och trots att kommunens eget beslutsunderlag säger: ”Vad gäller Nybyholmsskolan f-5 så har man lyckats bra med att möta nyanlända elever. Eleverna har en hög måluppfyllelse på nationella proven… Eleverna trivs bra på skolan… Lärarbehörigheten är hög (96%)…”

Den skolan vill P7-partierna lägga ner. Även de yngsta barnen måste därmed ta sig från östra till västra delen av stan och tillbaka. Många av dem har nog mycket otrygghet i bagaget för att nu också dagligen behöva mista känslan av att ha nära hem till bostaden.

M, C och L kämpar för nedläggningarna. Att övriga fyra partier i P7 finner sig i dessa centraliseringar förvånar.

När detta skrivs ser jag talgoxen landa i schersminbusken. Vi vet att denna mes inte är någon mes (i betydelsen mähä). Men också att talgoxar kan vara olika.

Kognitiv förmåga, det är hur bra man kan använda sig av sina kunskaper. Och forskning visar att långsamma talgoxar har högre kognitiv förmåga än de som har bråttom.

Att det var så bråttom att besluta om nedläggning av Medåkers skola – innan folkomröstningen – säger något om P7-ledarnas kognitiva förmåga. De får säkert den förmågan uppövad vid nästa kommunalval. Den vinklade s.k. utredningen och det överkörda folkinitiativet ger då nytt S-styre i staden vid Arboga å.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.