Tacka vet jag träd!

Helst vill jag använda både hjärna och hjärta. När jag misslyckas med det känner jag mig som en träskalle. Men det kanske inte är så dumt. Träd är kloka, visar forskningen. Politiker som vill lägga ner skolor hänvisar också till forskarna.

Forskning finns på de flesta områden. För decennier sedan jag läste om ett försök med pelargoner. När en cigarettändares låga brann nära bladen på en av blommorna så darrade bladen på pelargonen tre rum bort.

Jag har nu läst en bok (av Peter Wohlleben) där forskning visar att också träden ”talar” med varandra, bl.a. genom ett underjordiskt internet bestående av svampar. Dessutom tar träden hand om varandra. Trädet uppfostrar sina egna barn så att de ska kunna leva länge. Träd bryr sig även om andras avkommor.

Politiska ”föräldrar” i flera kommuner vill lägga ner skolor för att, som de tror, spara pengar. Samtidigt tar de sig friheten att tolka forskning som att det vore bra för barnen med större grupper – och färre personal per barn.

Ett av flera exempel är Arboga, där frittes alla åldrar ska samsas i samma hus (Gamla kyrkskolan) genom nedläggning av Brandsta. Och än värre:

I Arboga ska 10 förskolor och skolor läggas ner. Med den centraliseringen som grund hade säkert många fler agerat för den folkomröstning som nu gäller nedläggning av Medåkers skola.

Förslaget, som ger de yngsta barnen mycket längre skolväg (inte bara från Medåker utan också från bl.a. Vasastan), motiverar kommunen med forskning och orden ”Enligt beprövad erfarenhet ser vi att större enheter bidrar till ökat pedagogiskt ledarskap”.

Ledarskapet, ja. Men barnen då? Har de tillfrågats. Och deras föräldrar? FN:s barnkonvention är fr.o.m. i år svensk lag. Där står det att så snart man gör något som på något sätt berör barn, är det viktigt att ta reda på vad barn själva tänker och tycker.

Forskningen då? Åsa är president i ATEE (en europeisk organisation för lärarutbildningar) och engagerad i WFATE (en världsorganisation för lärarutbildningar). Hon heter Moberg i efternamn, har studerat forskningen på området och bl.a. funnit följande.

Mobbning är lättare att upptäcka i de små skolorna.

De mindre skolornas undervisning är inte sämre än de stora skolornas. Medelbetyget är ungefär som riksgenomsnittet (enl. Skolverket).

Många studier i USA visar att elever från små skolor klarar sig bättre i sina fortsatta studier än elever från stora skolor.

Föräldrarnas engagemang är större i mindre skolor än i större. Små skolor tycks också fostra bättre samhällsmedborgare med hänsyn till tolerans, respekt, jämlikhet och ansvar för självstyrning. Elever från små skolor har också mindre vålds- och beteendeproblem. Och vad kostar det Arboga kommun med en enda ung människa i familjehem? Minst en miljon kronor om året?

Tryggheten för eleverna är avsevärt större i små skolor, vilket påverkar såväl deras självförtroende som deras självkänsla (Doepel, 2017).

Det går också att statistiskt säkerställa att elever på större skolor har högre grad av frånvaro än på mindre skolor.

Vad kostar det att familjer flyttar ut? Även om tjänstemännen får den lilla skolan att verka dyr, så finns faktiskt det mest kostsamma kvar: Uteblivna intäkter genom att familjer flyttar från kommunen.

Bland politikerna i P7-partierna finns sådana som sagt sig värna landsbygden. Jag är väl en träskalle. Men kan träd tänka borde vi människor också kunna det. Så jag undrar hur det skulle vara om P7 vågade lämna makten i Rådhuset. Och lyssna till hjärtat (för barnen) och hjärnan (tänka framåt, förbi nästa val där de nu bäddar för S-återkomst). Och vända på klacken och återinföra denna gamla slogan: ”I Arboga är det nära till förskola och skola.”

Den pension som kommunalrådet då eventuellt skulle tilldelas är en låg kostnad när det gäller att rädda Arbogas ungas, och därmed Arbogas framtid.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.