Conny Granqvists vinnarskalle tröttnar aldrig

Vänsterfotad och högerhänt. Möt Conny Granqvist – köpingskillen som blev Svensk Mästare i fotboll i Djurgården. En duktig byggnadsingenjör, en vältränad njutningsmänniska, en entusiastisk slalomåkare, som siktar på att bli världsmästare i ­Gåfotboll i Florens i sommar.

Conny Granqvist föddes på Byjorden, Scheelegatan 19 C, i slutet av mars 1947. Pappa Ragnar var svetsare och arbetade på Brodin & Son. Mamma Sylvia var sjuksköterska och jobbade först på lasarettet, sedan på en vårdcentral. I familjen fanns också den tre år yngre brodern Kjell.

Conny var ett lättsamt barn, som tyckte skolan var tråkig men älskade idrott. Han gick på S:t Olovsskolan och spelade ofta fotboll på en liten grusplan som fanns intill skolan. På vintern cyklade han till Krillan och spelade hockey och bandy.

Hemma blev det gärna pingis på köksbordet men också sällskapsspel som Monopol och Fia med knuff.

Conny spelade i Köpings IS pojklag. Några av hans kompisar var Hans-Olof Thulin, Leif Ågren och Kent Blixt. De blev alla lokala profiler inom Köpings fotboll.

När Conny var 10 år gammal flyttade familjen till Enköping, där pappan började arbeta på Nordströms linbanor.

I Enköping startade Conny fotbollsklubben Murgårdarnas SK, ett 7-mannalag som spelade mot jämnåriga killar i andra kvarter: Fanna, Rombergen, Övergran.

På planen var Conny mittfältare och spelfördelare. Utanför planen var Conny tränare, massör och medicinman. Conny såg till att laget tränade ordentligt. Om någon var öm i musklerna, gav Conny massage. När en i laget började röka ordinerade Conny som medicinman att rökaren skulle äta Coryfin. Det hjälpte sådär mot röklusten…

Conny var stor fan av Real Madrid, med spelare som Puskas, de Stefano och Gento. Denna spanska storklubb hade vit spelardress, alltså hade Connys lag Murgårdarnas SK också vit dress.

Enköpings Sportklubb låg då i division 3, och laget värvade hela Connys klubb, som då blev Enköpings Sportklubb, lag 2, i sin åldersgrupp. Sune Palm var tränare. Rolf Svensson. De inpräntade hela tiden: ”Vi är ett lag, vi måste jobba tillsammans”. Många turneringar i Mellansverige. Conny var tystlåten och försiktig. När alla sjöng i spelarbussen på väg till matcher, sjöng Conny aldrig med.

Vad var din styrka som spelare? 
– Jag var bra på att hålla i bollen, bra på att läsa spelet, hade ett bra skott i min vänsterfot.

När Conny var 14 år gammal dog pappa Ragnar i leukemi. Dessförinnan hade Conny blivit värvad av Örgryte IS i Göteborg. När pappa dog bad Conny att kontraktet skulle rivas. Han ville vara nära sin mamma och sin bror. Det gick Örgryte IS och tränaren Nisse Olsson med på utan diskussion.

15-år gammal spelade Conny final för Enköping SK mot Djurgården i Dag Hammarsköld-cupen. ESK vann med 5-3 och Conny gjorde tre mål. Då blev han upptäckt av Djurgården.

Hösten 1965 skulle Djurgårdens IF spela träningsmatch mot FC Rapid i Wien. Conny fick spela hela matchen, gjorde en mycket bra match. Efter den matchen bestämde tränaren Torsten Lindberg, tidigare klassisk landslagsmålvakt, att Conny var en man för A-laget. Tidigare hade han spelat i juniorlaget och B-laget.

Spelare i Djurgårdens IF på den tiden var till exempel Gösta Knivsta Sandberg, Claes Cronqvist, Sven Lindman, Kay Wieståhl. Målvakt var Arne Arvidsson, också i landslaget.

Conny spelade i Djurgårdens A-lag 1965-1973. Under dessa år kom laget aldrig sämre än 4:a i Allsvenskan. Höjdpunkten var den avgörande matchen i Allsvenskan den 30 oktober 1966 när Conny var blott 19 år. 45 000 på läktaren på Råsunda. IFK Norrköping var motståndarlaget. Djurgården vann med 3-0. SM-guld!

I Köpingsperspektiv kan vi konstatera att både Leif Eriksson och Conny Granqvist fick varsin guldmedalj. Båda hade spelat tillräckligt många matcher. Leif hade mitt under säsongen blivit proffs i Nice, där han utsågs till den franska ligans bäste utländske spelare.

Jag var bra på att hålla i bollen, bra på att läsa spelet, hade ett bra skott i min vänsterfot.

Värt att notera är också att lillebror Kjell värvades till AIK, där han spelade tre säsonger och vann Svenska Cupen år 1977.

Conny gjorde lumpen på Svea Livgarde och blev kompanimästare i fotboll. Sedan började han på Stockholms Tekniska Institut. Pluggade väg och vatten i två och ett halvt år och blev färdig ingenjör. Ytterligare en termin husbyggnad och Conny var då färdig byggnadsingenjör. Som sådan fanns det jobb att få.

Conny arbetade på Skandinaviska Eternitbolagen, Norr Mälarstrand. 1973 flyttade huvudkontoret från Stockholm till Köping, och då flyttade Conny med. Conny träffade Ulla, de gifte sig, och bodde 39 år tillsammans på Älgstigen 24.

Tillsammans fick de barnen Sofia, född 1976, och Jonas, född 1984. Conny gick vidare inom fotbollen som tränare, steg 1, steg 2, steg 3, steg 4. Mer utbildad som tränare kunde man inte bli. Conny var spelande tränare i Köping IS 1976-1979, tränade Enköping SK 1981, Forsa 1982, IK Brage 1983 och Köping IS igen 1985-1987.

Historiskt har relationerna varit nära mellan fotbollen i Köping och Djurgårdens IF.

Det började med Kalle ”Köping” Gustafsson, som spelade invigningsmatchen på Köpings IP för sin nya klubb Djurgårdens IF den 17 juni 1917. Han svarade för matchens enda mål mot hemmalaget Köpings IS, ”Självmål”, skojade publiken som fortfarande betraktade Kalle ”Köping” som ”hemmaspelare”

Övriga fotbollsspelare i Köping som värvats till Djurgården: Leif Eriksson, Conny Granqvist, Magnus Karlsson, Stefan Jansson, Fredrik Stenman och Dennis Boskailo.

Yrkesmässigt har Conny varit egen företagare som byggnadsingenjör sedan 1990. Han har i huvudsak varit projektledare för Bostadsrättsföreningar när dessa satsar på renoveringar, stambyten, tillbyggnation. Han är K-certifierad inom detta område; rätt att vara kontrollansvarig för projekt av komplicerad art. Han är fortfarande yrkesverksam.

Conny bor numera i Örebro men är ofta i Köping. Han lever med Annemo. Stugan i Hundfjället utnyttjas mycket och ofta, när snön är på plats. Conny åker såväl slalom som längdskidor. När han är hemma går han på gym varje dag. Olika muskelgrupper får rätt träning under en vecka och han älskar att vara ute med kompisar fredag och lördag kväll.

Vid 75-års ålder har Conny inte lagt sina visioner och ambitioner på hyllan. Vinnarskallen går fortfarande på högvarv. Nu vill Conny bli världsmästare i Gåfotboll i Florens i juni, där han spelar för svenska landslaget.

Ursäkta, aldrig hört talas om Gåfotboll? 
– Ha, ha. Det är en tränings- och tävlingsform som innebär att du går när du spelar. Springer du får du gult kort. Du får heller inte tackla. Det är roligare än folk tror och jobbigare än folk anar, förklarar Conny.

Ingen blir förvånad om Conny Granqvist kröner sin karriär, från kompanimästare på Svea Livgarde till svensk mästare i Djurgårdens IF… med att bli världsmästare i Gåfotboll.