”Miljötänk”

– Handlar du här?

– Ja.

– Men bor inte du i Stockholm?

– Har bott där men är Köpingsbo sedan ett år tillbaka.

– Bor du här i närheten då?

– Ja, vid Scheeletorget.

– Men det är ju långt dit och man handlar ju där man bor.

– Inte särskilt långt för en gammal stockholmare.

– Men du har väl bil?

– Nej.

– Har du ingen bil?

– Nej, är det lag på det?

– Men det är ju långt att gå. Du har väl körkort?

– Javisst, det har jag.

– Jaså.

– Jag hyr bil ibland om det krävs, sa jag lugnande till den nu ganska förvirrade mannen.

– Du har ingen bil, alltså.

Nu började Gå runt shows populära dialog ringa i öronen på mig om Jane, potatisskalerskan, som trodde att hon hittat ett fynd i Arne, kallad Kurt, på dansen. Det visade sig dock på hennes fråga, att han inte hade bil.

– Halu ingen bil? Jaså, nä, vadå? Ingen bil …

När jag kom hem nöjd med promenaden funderade jag på vad han sagt. Ja, varför ska jag tro att jag är något och handla på andra ställen än där jag bor? Man ska tänka närodlat liksom. Men finns det något då? Man kan ju bli hemmablind.

Jag gick ut på balkongen och blicken fastnade på något. New York.

– Yes!

Det pirrade i magen. Pizzeria. Scheeletorgets närlivs. Öppet alla dagar.

Varför försöka få tag i hela köttstycken och fiskar? Tänk nytt! Börja äta pizza, färdigmat med E-produkter etcetera!

Där ska jag handla förstås. Bara några steg genom lilla Central Park.

Skönt med ögonöppnare!