Läget i laget? Hur länge ska detta få fortgå?

När tränare för detta lag enbart satsar på sina ”bästa” spelare, toppar varje match så att vissa barn inte ens får någon speltid. Varje match handlar om att vinna, spelar ingen roll på vilket sätt, vinst är det enda som gäller, vilket tycks gå i samma linje även denna säsong.  Även om mitt barn inte längre är aktivt i laget så kollar vi ibland på deras matcher, då vissa vänner fortfarande är aktiva i laget och de går att se både på hemmaplan och via swehockey, och det är tydligt att strukturen som fanns där tidigare håller i sig benhårt, samma tränare, några nya barn på isen, men man fortsätter ändå att satsa på de barn de som tränare tycker är i ”framkant”.

Glädje och gemenskap är sekundärt och inget man strävat efter att laget ska känna, vilket har fått flertalet barn att sluta i detta lag, däribland mitt. Jag vill understryka att det inte är lagkamraternas fel utan hur barnen blivit behandlade av tränarna som lett till att barnen tappat kärleken till hockeyn och valt att sluta. Att även se sina kompisar bli illa behandlade, inte få spela eller bli helt bänkade när föräldrar har ställt frågor eller ifrågasatt tränarna har lett till mycket frågor, frågor som vi föräldrar inte kunnat gett svar på, frågor om varför de blivit så olika behandlade, frågor om varför de barnen som är i framkant eller har en förälder som har en betydande roll i laget eller föreningen ska ges bättre förutsättningar än de andra barnen i laget. Men man har alltid prioriterat barnen i framkant i detta lag med dessa tränare. Barnen som inte ligger lika långt fram i sin utvecklingsnivå bortprioriteras i form av: bänkning, får stå över byten vid matcher, och får mindre speltid, för att ge plats åt de som redan ligger i framkant, för dessa barn måste ju visas upp, och vi får inte glömma att det viktigaste är: att vinna!

Denna typ av selektering har genomgående varit mer regel än undantag inom detta lag trots att Svenska hockeyförbundet understryker att detta leder till en skev fördelning av förutsättningar, ökad stress kring att prestera och splittrade gemenskaper, de framhäver även att selektering tidigt underminerar motivationen hos många barn och ungdomar och betonar att det är en stor bidragande faktor till att många barn slutar med en idrott de älskar.

Mitt barn var inte en av de i framkant och fick inte följa med på hemliga inofficiella träningsmatcher som man smusslade med i smyg bland de spelare man ansågs vara de ”bästa”, i samband med just en sådan inofficiell träningsmatch åker man ner på ordinarie träningstid och möts av en ishall utan tränare och stora delar av laget är borta, där står vi, några få föräldrar och barn som inte dög till att få följa med och spela med sitt egna lag, för tränarna ansåg att våra barn inte var tillräckligt bra, och man glömde ställa in träningen… skapar glädje och gemenskap va? Liknande scenarion var det med ordinarie matcher, uttagningar skedde precis innan helgen och de barnen som ej var i framkant fick oftast stå över sina matcher, medans de barnen som var i framkant alltid fick åka på match, och gärna blev utlånade till andra lag. Det intressanta i det här är att Köpings Hockey hade något de förut kallade ”Blå tråden” idag har den tydligen blivit utbytt till ”Blå-Vita tråden”(finnas att läsa på deras hemsida) men i den gamla versionen och i den nya hänvisar man till att uttagning till matcher ska baseras på närvaro, inte på prestationsförmåga. Idag skriver man såhär: ”Beroende på spelarens träningsnärvaro kan det skilja i antalet matcher som spelaren blir uttagen att spela under säsong. Dock förutsätter det att spelaren uppvisar ett gott uppförande och är en god kamrat. Huvudansvarig tränare är ansvarig för Laguttagning. Laget meddelas normalt sista träningen innan match då vi vet vilka som är tillgängliga för spel.

Träningsmatcher, alla spelar.  Seriematcher, Cupmatcher, matchning tillåten i matchavgörande situationer.  Cuper, alla spelar”. Men hur mycket speltid respektive spelare får, det framgår inte, fortfarande blir barn överhoppade vid byten, och vad jag förstår av föräldrar som fortfarande har barn som spelar i detta lag, utgår man inte alls från närvaro, det är skillnad på barn och barn.

Den här selekteringen skapar slitningar mellan lagkamrater men tränarna har nog aldrig tänkt på att barnen har kompisar som är både i framkant och underkant (om man nu ska kalla det så). Och de funderar på varför deras kompisar inte också får följa med på matcher eller prova spela uppåt/bli utlånade till andra matcher precis som de. Många tårar, diskussioner och möten har det varit i ishallens kafeteria och på parkeringen gällande hur våra barn har behandlats. Och så sent som förra säsongen hölls ett sådant möte, där vi föräldrar tvingades att skriva på ett dokument om att inte ifrågasätta tränarna, deras uttagning till matcher eller hur de styrde laget, med hot om att skrev samtliga föräldrar inte på och godkände detta dokument och dess innehåll, stod laget utan tränare. Men frågade man någonsin hur barnen mådde?

Jag kan ge er ett svar på den frågan, NEJ det gjorde man INTE, det var mer synd om tränarna, som besvärades av föräldrar som hade barn som mådde dåligt av hur de blev behandlade av just dem: tränarna, vuxna människor, som ska vara ett föredöme för barnen.  Flertalet barn har slutat i detta lag på grund av just tränarnas bemötande, och ryktet om Köpings Hockey U15 klingar inte gott runt om i ishallarna, tränarna är ökända för sin spelarhantering, och vi som haft barn i detta lag har fler än en gång fått frågan hur vi kan tillåta att våra barn blir behandlade på detta sätt utav tränarna. Ett problem som är känt, som skulle lösas och åtgärdas, men ett antagande är att gamla hundar ej torde läras att kunna sitta om vinnarskallen sitter allt för långt in, och vinst är det enda man strävar efter, skitsamma om det är på barnens bekostnad, och det är några barn som försvinner, de ”bästa” barnen blir ju ändå kvar… Men om alla barnen sedan försvinner, och det bara blir en spelfemma kvar, hur ska de ”bästa” barnen kunna spela en match? Och hur ska de kunna vinna? Det finns inte längre några andra barn att byta med, det finns inte längre något lag. Det blir nästan lite äckligt att se hur detta kan fortgå, och hur man i den ”Blå-Vita tråden” framhäver med fina ord om att ”Laget kommer före jaget” inget som någonsin genomsyrat tränarnas strategier eller att visionen är att vara ett föredöme för andra klubbar. Man framhäver även att: ”Nivåanpassad träning och match är ok i linje med svenska hockeyförbundets utbildningsprogram” även fast Svenska Hockeyförbundet i sina Nationella principer för spelarutbildning upp till U16 skriver:” Toppning ska inte förekomma på U15 nivå och därunder. Tränare ska inte manipulera matchutgången genom att göra kortsiktiga resultatmässiga framgångar. Som tränare ska du ha spelarnas långsiktiga utveckling för ögonen och skapa ett klimat i gruppen där alla spelare gör allt de kan för att tävla och vinna varje enskild kamp och match. Så att: Vi får fler spelare som lär sig att ta ansvar för både sin och lagets prestation och inte litar blint på att någon annan ska lösa det”. Vilket Köping U15´s lag har varit kända för sedan barnen var väldigt små, toppning har i princip alltid skett, och vi kan se hur det fortsätter när vi kollar på matcherna hemifrån än idag. Jag undrar hur länge till det ska få fortgå, hur många fler barn ska få sina drömmar krossade, eller hur många fler barn som älskar hockey ska behöva tappa glädjen i hockey på grund utav tränare som inte vet vad sunt förnuft, pedagogik eller ett trevligt bemötande är?

Jag kan inte skryta med att jag varit hockeytränare, men har däremot utövat och varit ledare i andra sporter och aldrig någonsin har jag vare sig som sportande ungdom själv, eller som ledare stött på det bemötande man stött på i detta lag från tränare. Där man som förälder, om man har ifrågasatt något, blir ens barn bestraffad, med mindre speltid, eller ingen speltid alls, dvs blir inte ens kallad till match. Numera har man till och med lagt in detta i ”Den blå-vita tråden” som förälder får man inte: ”Lägger sig inte i eller påverka laguttagningar. Lägger sig inte i eller påverka hur matcher spelas och inte heller istid under match.  Lägger sig inte i eller påverkar ”uppspel, nerspel eller extra spel – det är ansvarig tränare som hanterar detta”.  Men det står att man ska ställa frågor, om man har några, men jag får anta, att jargongen är densamma nu som då, ställer du en fråga då har du enligt deras nya kompendium ”lagt dig i” och det får du inte göra, och det straffar ditt eget barn.

Det var inte bara barnen som låg i underkant som valde att sluta på grund av detta, det fanns även barn som låg i framkant, som inte kunde hantera hur situationen i laget blev på grund av selektering, toppning och hur deras lagkamrater blev behandlade, att de inte fick vara med. Aldrig blev det någon förklaring för barnen heller, än mindre förklarades det vad barnen som låg i underkant behövde träna på för att ta sig vidare i sin utveckling, trots att man alltid har hävdat att man har träningar som ska gynna individen, och ge alla en chans till utveckling, man framhäver även att det är viktigt med feedback, den enda feedback mitt barn berättat om var när de fick skäll, när de gjort något dåligt, eller när de inte vann sina matcher, då hade de presterat dåligt, eller tagit av tränarens tid, som kunde spenderats på bättre sätt. Gynnsam miljö? Motiverande? Stärkande för självförtroendet?

Ibland ställer jag mig frågan, hur skulle detta ha hanterats om det var vuxna människor det handlade om? Om detta hade utspelat sig på en arbetsplats?  Aldrig hade dessa ”chefer”(tränare) fått arbeta kvar, diskrimineringsombudsman hade varit inkopplad, fackförbund hade varit inkopplade, jurister, med flera, men när det är barn i en sportförening, då läggs locket på.  Eller nej just ja, det var ju så synd om tränarna, för föräldrarna var ju så jobbiga som månade om sina barn som mådde dåligt, och hade åsikter som de förmedlade till tränarna, eller ja inte alla föräldrar, för de som hade barn som låg i framkant, de hade ingen förståelse, det var ju synd om deras barn om de skulle bli utan tränare, även fast de andra barnen blev diskriminerade, bortprioriterade och bortvalda, för plötsligt fick de inte spela hockey, för tränarna hotade med att sluta. Så nu var alla andra föräldrar dumma, som bara ville sina barns bästa, och ifrågasatte varför deras barn var mindre värde fast man betalat medlemsavgift på x:antal tusenlappar på samma premisser, men inte får samma rättigheter.

Flertalet föräldrar var i kontakt med styrelsen över tid, och flertalet barn bevittnade situationer i laget som de bekräftade för styrelsen om hur situationen såg ut i laget, en styrelsemedlem kontaktade faktiskt några barn för att höra sig för hur de mådde efter en stund. Man försökte komma fram till åtgärder som skulle vidtas. Men styrelsen rådde inte på problemet och åtgärderna uteblev, tränarna kunde fortsätta med sin jargong: allt för att vinna!  Detta fenomen fortsätter än idag, och efter kontakt med föräldrar som fortfarande har aktiva barn i laget kan de bekräfta att så är fallet.

Hur många barn till ska behöva sluta innan Köping Hockey löser sitt problem?

Anonym Hockeyförälder