Peter från Köping värnar lag och rätt

Peter Danowsky är köpingskillen som blev stjärnadvokat i Stockholm. Det finns dagar då han ångrar att han inte blev liberal politiker. Han kan inte motstå strömming på menyn. Magazin24 har träffat honom.

Vi träffas i ett runt rum med vacker konst och stiliga skulpturer på Birger Jarlsgatan i Stockholm, nära Stureplan. Här på advokatbyrån Time Danowsky är Peter verksam, bland 25 medarbetare. Affärsjuridik, tech/It, mediarätt , immaterialrätt och tvistlösning är byråns främsta specialområden.

Vi har inte setts på flera år. Peter Danowsky som valde mellan juridik och journalistik. Det blev juridik. Jag som valde mellan journalistik och juridik. Det blev journalistik.

Under några år, då vi båda var unga, brukade vi träffas i Stockholms tingsrätt. Peter som advokat i tryckfrihetsmål, jag som juryman.

Det är som advokat inom tryckfrihet som Peter är publikt mest känd.

Bo Strömstedt tillträdde som chefredaktör för Expressen den 1 januari 1977. Han hade tidigare varit en profilerad kulturchef.

– Vi träffades och någonting uppstod mellan Bo och mig. Vi kände att vi var på samma våglängd, fastän jag vid den tiden var ung och orutinerad inom tryckfrihetsrätt. Han blev både klient och mentor åt mig. Vi kom att samarbete under många år. I flera år hade jag många tryckfrihetsmål, där Expressen var part. Jag hade också lokaltidningar och regionaltidningar som klienter. Norra Skåne, Sydsvenskan, Arbetet. VLT någon gång. Enstaka tryckfrihetsmål för Lektyr och FIB-Aktuellt.

Peter tilldelades Advokatsamfundets pris 2017 för framstående insatser inom advokatyrket. Av Legal 500 – världens 500 ledande advokatbyråer – rankas Peter som ”leading individual” och har upptagits i deras Hall of Fame för sina goda klientomdömen genom åren.

Vad gör du mest i dag?

– Jag ägnar mig åt processer och är ganska ofta anlitad som skiljeman, alltså utsedd att vara domare. En skiljenämnd är en form av domstol, en privat domstol. Fördelen är att förhandlingen är hemlig, vilket är bra om det handlar om affärsförhållanden och affärshemligheter av känsligt slag. Domen blir däremot ganska ofta offentlig. Denna tyo av uppdrag är mycket stimulerande. Genom åren har jag processat mycket i domstol.

Jag ber Peter att berätta om sin familjebakgrund.

– Min farfar kom till Sverige som 7-åring med sin familj 1890, undan pogromer i östra Polen, som i dag är en del av Vitryssland. Farfar var död när jag föddes. Farmor levde tills jag var 7–8 år.

Hur hamnade du i Köping?

– Jag kom till Köping 1964, gick sista året i grundskolan och tog studenten på Karlbergsskolan år 1968, det sista året man tog ´riktig student´ med muntlig examen, studentmössa och utspring.

Varifrån kom ni?

– Vi kom från Vilhelmina. Min pappa Simon var advokat. Min pappas farbror Sam drev advokatbyrå i Köping, Danowskys advokatbyrå. Sam gick bort, vi tröttnade på att bo så långt upp i Norrland. Så vi flyttade till Köping och min pappa fortsatte att driva Danowskys advokatbyrå på Stora gatan, ett redan etablerat byrånamn.

Familjen bodde på Stora gatan 4.

– Stadshotellet låg mitt emot, nära Bärgslagsbladet. I samma hus bodde redaktionschefen Sten Salomonsson, som tillsammans med chefredaktören Carl Salomonsson ägde Bärgslagsbladet. Rektorn på Karlbergsskolan, Rune Franzén, bodde under oss. I detta hus hade pappa också sitt kontor. Min mamma Rita var hemmafru. Jag hade inga syskon.

Minnen från skoltiden?

– Jag var aktiv i elevrådet, var manager för popband, tillsammans med en kompis drev jag Action Club i NTO-lokalen som låg nära Karlbergsskolan. Vi hyrde lokalen och tog dit popband. Vi som drev klubben var Hans-Erik Jonsgården, som blev journalister, och Kjell Fredriksson, som blev fotograf.

Vilka popband var du manager för?

– Det började med ett boråsband som hette Flexmen. Sångaren och pianisten i det bandet hade jag lärt känna på ett judiskt sommarläger. Han hette Bertil Goldberg och var den som senare blev först med stand-up-klubbar. Han drev Norra Brunn och var med i Tältprojektet. Sedan blev jag manager för Köpings stoltheter då, Busters, där Ronny Larsson var sångare, Jocke Sundh trummis och Zeke Öhrn spelade bas.

Var fick dina band spelningar?

– På skoldanser och på klubbar i Stockholm. Det fanns många band på den tiden, 1966 till 1968. Busters kom till final i Sveriges Radios popbandstävling. Slamcreepers med Björn Skifs vann.

Hur tidigt var det självklart att du skulle läsa juridik, som pappa?

– Ganska tidigt, men jag trodde inte att jag skulle bli advokat. Under en period ville jag bli journalist och kanske ägna mig åt politik. Jag frilansade på Bärgslagsbladet och skrev notiser under hela gymnasietiden

Bärgslagsbladet hade på den tiden en ungdomssida som hette Ung Ton. På den sidan skrev jag glimtar från Karlbergsskolan. Jag började också att recensera skivor i VLT.

Två somrar jobbade Peter som vikarie på VLT:s redaktion i Köping.

– Det fanns två reportrar på redaktionen då, P-G Barkelius och Ulf Öhrn, signaturen Pius. Under deras semestrar vikarierade jag för en i taget. Då fick jag rycka ut på uppdrag med fotograf Conny Sillén och gjorde ett reportage om dagen. Jag fick också ringa polisen och brandkåren och fråga om något hänt. Oftast hade ingenting hänt.

Hur var dina studentår i Uppsala?

– Väldigt roliga. Jag var politiskt intresserad och höll på med studentpolitik, aktiv i URD, Uppsala Radikala Demokrater och skrev ibland i studenttidningen Ergo. Men framför allt höll jag på med bostadsfrågor.

Inga planer på att doktorera?

– Jo, jag var inskriven som doktorand under en period. Det blev aldrig någon avhandling.

Peter jobbade på TRU, som senare blev Utbildningsradion.

– Jag gjorde en kurs i vardagsjuridik. Det var korta radioprogram, ännu kortare TV-snuttar och rejäla studiehäften. Jag undervisade också i vardagsjuridik på Kursverksamheten och Vuxenskolan.

Inom TRU hamnade han i en grupp som jobbade halvtid med framtidens medier, halvtid som jurist åt bolaget.

Peter blev erbjuden att bli anställd jurist hos tidningsförlaget Åhlén & Åkerlund. Han tackade nej, tog i stället anställning som jurist hos advokaten Göran Lutterkort i Malmö med Åhlén & Åkerlund som kund. Han stannade i sju år.

– Sedan ville jag flytta uppåt landet. Min treårige son började prata skånska, något jag ville befria honom ifrån.

Det blev Chrysanders advokatbyrå i Uppsala, sedan Dr Philip Lemans advokatbyrå i Stockholm, som slogs ihop med Lagerlöf och blev advokatfirman Lagerlöf och Leman. Han stannade i tre år i den nya byrån.

– Sedan kände jag att jag ville ha en egen advokatbyrå. Därför startade jag Danowsky och Partners 1993, när jag var 44 år gammal.

2020 blev det en fusion med Time, en yngre byrå specialiserad på IT och juridik. Time Danowsky är det nya firmanamnet. Mitt under pandemin flyttade firman till samma lokaler på Birger Jarlsgatan, där Peter arbetade när han började på Lehmanns advokatbyrå.

– Vi har en tyngd i IT och processer, immaterialrätt och mediarätt. Det har funkat jättebra. Vi är omkring 25 personer som arbetar här.

Hur har advokatyrket förändrat under din tid som advokat?

– Den intellektuella delen, sättet att ta sig an en fråga, att lösa uppgiften, har inte förändrats. Men alla tekniska hjälpmedel har betytt stora skillnader inom advokatyrket liksom också tempot, hastigheten. De tekniska verktygen är i dag en självklar del i jobbet. När jag började fanns bara papperspost. Länge var telefonen ett viktigt arbetsredskap. Det är den inte längre. Telefonen har också ersatts av mejl i betydande utsträckning. Det personliga, lite kringsnack, som alltid uppstår vid ett telefonsamtal, har minskat och ofta helt försvunnit, när mailen tagit över. Förr ägnade man mycket tid åt att slå i böcker och göra rättsutredningar. Allt detta är dramatiskt mycket enklare i dag via alla digitala tjänster. Nu kommer också AI att processa kunskaper i digitala dokument.

Hur har rättsstaten utvecklats under dina år som advokat?

– Staten är på väg att få för stor makt. Vi ser politiska strävanden mot ett mer kontrollerat samhälle. Allt detta sker gängkriminaliteten som förevändning. Man säger, som alltid när man vill övervaka mera, att detta inte drabbar dem som är hederliga. Men i växande takt är vi på väg in i ett samhälle där staten skaffar sig allt mer kontroll över medborgaren. Den oro som många uttrycker över denna utveckling tycker jag är berättigad. I domstolarna ser vi att brottmålen har trängt ut civilmålen, som i dag tar alldeles för lång tid. Det är livsfarligt för rättsstaten.

Har det funnits dagar då du ångrat att du inte gick in i politiken?

– Jag har haft ett fantastiskt roligt yrkesliv och har det fortfarande. Så jag skulle egentligen inte velat göra någonting annat. Men jag tror att jag hade varit en bättre politiker än många andra som prövat lyckan inom politiken.

Hur ser du som liberal på liberalismens ställning i Sverige?

– Sverige skulle må bra av ett klassiskt liberalt parti, som stod upp för den enskilde mot staten. Ett parti som med statens resurser skulle utjämna det som är orättvist, orättfärdigt och konfliktskapande. Det goda samhället strävar efter få konfliktytor. Politikens viktigaste uppgift är att reducera konfliktytorna och de skadliga effekterna av konfliktytorna. I dessa avseenden har vårt liberala parti gått fullständigt åt helvete.

Beskriv din karaktär!

– Jag blir lätt engagerad. Är plikttrogen och lojal. Jag överger inte. Samtidigt har jag lätt för att lämna när man inte vill ha mig. Avskyr intriger. Jag vill ha raka rör. Inte syssla med eller bli inblandad i intriger. I detta avseende är advokatyrket enkelt. Det man säger är det man vill säga, kan säga och är relevant. När man processar sker allting öppet.

En okänd talang?

– Jag har inga okända talanger…

En frestelse du inte kan motstå?

– Finns strömming på menyn så beställer jag direkt. Jag har två principer och detta är en – alltid välja strömming om den finns på menyn.

Och den andra principen?

– Min andra princip är att principer inte är så viktiga.

Något citat du bär med dig, som inspirerar dig och ger dig styrka?

– Det finns ett citat som jag ibland tröstar klienter med och som inte är självklar i sin betydelse. Piet Hein har i en av sina grukar uttryckt det så här:

”Bekymmer drar en negativ ränta. De som växer sig mindre om man låter dem vänta.”

Varför gillar du den?

– Vi har alla bekymmer. Man skall inte förstora sina bekymmer utan se vart de tar vägen. Väntar man lite så kanske bekymret försvinner. Det gör det oftast. Svart och vitt är oftast inte de färger någonting har, även om vi gärna målar i svart och i vitt. Det mesta har andra nyanser.

Din fritid?

– Jag har en obesvarad kärlek till golf. Spelar på sommaren och tycker att det är väldigt roligt. Jag är ordförande i Stallbröderna, ett sällskap, en orden för underhållningsbranschen. Där har jag väldigt trevligt. Jag är med i styrelsen för Judisk Kultur. Jag har en fru jag umgås med, barn och barnbarn. Går på teater ibland, på konsert ibland.

Något du ångrar?

– Att jag så ofta tackade nej till att ha roligt, när jag jobbade som mest. Skulle jag ha huvudförhandling dagen därpå gjorde jag aldrig något roligt dagen innan. Ville förbereda mig in i det sista. Ville alltid vara utsövd. Har avstått från mycket under den period jag arbetat mest.

Vad av allt du åstadkommit fyller dig i dag med den största stoltheten?

– Girjas-målet, där jag företrädde en sameby mot staten. Jag drev samernas rätt, inte statens, att bestämma över jakt och fiske inom samebyn. Vi byggde målet på ”urminnes hävd”. Vi hävdade att jakt och fiske är en egendom som man förvärvar genom ”urminnes hävd”. Detta begrepp hade aldrig rättsligt prövats beträffande bruksrätter. Målet gick i alla instanser och avgjordes i Högsta domstolen. Målet pågick under 14 år. Fler samebyar kommer att väcka talan, och jag kommer att företräda dem.

Peter har fått Svenska Samers Riksförbunds Hedersutmärkelse som tack för sina advokatinsatser.

Om du skulle möta Gud på Stureplan, vad skulle du fråga?

– Finns du? Eftersom jag inte tror på Gud skulle jag tro att ett bedrägeriförsök pågår, om någon påstår sig vara Gud …

Upprymd av ett stimulerande samtal tar jag mig hem till Köping.