Alicia vill fortsätta Kungsörs raketresa

Alicia Johansson är läraren i företagsekonomi, marknadsföring och entreprenörskap, som coachat sina elever till att tillsammans göra Ullvigymnasiet till en toppenskola för ung företagsamhet. Nu blir Alicia ny näringslivschef i Kungsörs kommun. Kommer kommunens raketresa i näringslivsrankingen att fortsätta?

Magazin24 har träffat Alicia på Ullvigymnasiet en eftermiddag efter skoldagens slut.

Vad fick dig att söka jobbet som ny näringslivschef i Kungsör?

– Jag brinner för entreprenörskap och företagsamhet. Jag är lärare i företagsekonomi, marknadsföring och entreprenörskap. Under allt mitt arbete på Ullvi med ung företagsamhet (UF-företag) har jag byggt upp ett betydande nätverk. Men jag har också ett gott nätverk från andra engagemang. Jag är aktiv i Klöver Dam och styrelseordförande i en förening som heter FF Region Mitt som driver projektet Framtidens Företagare. Verksamheten har tidigare drivits i olika kommuner i Västmanland. Sedan blev det en förening.

Vad gör ni i föreningen?

– Framtidens företagare är ett material som vi har tagit fram, som riktar sig till ungdomar som går på högstadiet. I stället för att de skall försöka få ett sommarjobb kan de starta och driva ett företag. Inkomsten blir densamma. Inom några veckor kommer detta material att komma ut till alla Västmanlands kommuner. Detta är ett projekt som varit finansierat av Västmanlands kommuner.

Din passion för företagsamhet och ett gott nätverk motiverade dig att söka jobbet i Kungsör?

– Exakt så var det! Jag är en varm, vänlig och engagerad människa. Jag förenar finsk sisu med indisk glöd. Att relatera till människor har jag stor erfarenhet av. Bara på skolan möter jag flera hundra människor varje dag. Här på Ullvi är jag lärare i företagsekonomi, marknadsföring och entreprenörskap.

Hur gick rekryteringen till när du blev näringslivschef?

– Jag sökte jobbet. När det gått två veckor och jag inte hört något tänkte jag att jag måste få tag på de ansvariga i Kungsör och prata lite med dem. Jag fick tag på kommunchefen Anders Mebius. Han berättade att de tänkte ta in fem på intervju, ta in referenser på två. Han sade att jag varit med länge i processen, men att jag inte var med bland slutkandidaterna. Det fanns sökande med mer erfarenhet, som kanske jobbade som näringslivschef i någon kommun redan i dag. Sedan avslutades vårt mobilsamtal.

Men bara fem minuter minuter senare ringde kommunchefen tillbaka. Vad sade han då?

– Han sade att vårt samtal varit intressant, att han ville träffa mig. Så på fredagen på sportlovet kom jag på intervju och på tisdagen veckan därpå blev jag erbjuden jobbet. Jag träffade Anders Mebius, utvecklingsstrateg Stefan Lejerdahl, HR-chefen Anne-Britt Hanson Åkerblom och Niklas Nelson som representerade företagarna (Elitsängar). De ringde mina referenser. Jag hade tre toppenreferenser: en bankman, min rektor och en kollega.

Berätta om UF-verksamheten på skolan, som du ansvarar för i dag?

– Jag är UF-samordnare. Ullvi har också gjort en raketresa, lika imponerande som Kungsörs kommun, när det gäller att klättra i ranking. Vi har klättrat från att ha varit ingen särskild skola till att i år vara Sveriges tredje största UF-skola. I år hade vi 279 UF-företag, 79 fler än förra året. Vi har inte bara ökat i antal. Vi har också ökat vår kvalitet. Vi har ett företag som skall tävla i årets nationella UF. Det är viktigt att göra skillnad för många elever tack vare bredd i UF-verksamheten. Men det är också viktigt att vi har en kvalitet i vårt arbete, så att vi kan fortsätta att vara konkurrenskraftiga i Västmanland.

I Köping finns många elever från arbetarklassen – har det funnits en tveksamhet mot ”företagsamhet”, som en del av kapitalismen?

– Jag tror att det mer handlar om att många inte vetat vad företagsamhet innebär. Företagsamhet har varit ett okänt och osynligt begrepp. Vårt hopp är att ungdomar i senare ålder skall kunna starta företag. Men vi vet ju också att ungdomar har tre vägval efter gymnasiet: att gå vidare till nya studier eller till egna jobb eller till att bli egna företagare. Oavsett vad måste man vara företagsam. Det är bra att besitta vissa egenskaper och kvaliteter, som man får testa under UF-året. Vissa saker utvecklar eleverna själv, efter egna initiativ. Andra saker får vi leda, uppmuntra styra och säga: ”Detta gör vi.”

Du kommer från skolans värld, du är på väg in i kommunens värld. Frågor som rör företagsklimat på kommunal nivå har du inte arbetat med tidigare. Vad är det som lockar dig, vad är det som skrämmer dig?

– Jag vill försöka plocka ut det bästa ur det jag gör idag, som rör företagsamhet. Nu kommer jag att få göra detta på heltid. Jag är en hjälpsam och vänlig person till min natur. Att få växla över från att coacha unga företagare i studiesyfte till att att göra det med ”riktiga” företag på marknaden skall bli utmanande och intressant. Jag är en doer; bra på att få saker och ting gjort.

Kungsör har redan gjort en raketresa och klättrat från bottenskiktet bland Sveriges 290 kommuner till att bli topp 25 på några år – är du inte rädd för att det skall vända neråt igen?

– Detta är lite pirrigt, det måste jag erkänna. Eftersom min företrädare Ida-Maria gjort en sådan fantastisk insats. Men en annan näringslivschef i Västmanland sade ’se det som att du kliver på något som är paketerat och klart’.

Berätta om din livsresa!?

– Jag är adopterad från Indien. Kom till Sverige när jag var 11 månader. Min svenska adoptivfamilj hade då ett barn tidigare, också adopterat från Indien. Min storasyster var fyra år äldre. Vi bodde i Köping. När jag var två år flyttade vi till Härnösand. När jag var sex år flyttade vi tillbaka till Köping.

Har du försökt söka dina biologiska rötter?

– Nej, jag vet namnet på min biologiska mamma. Men jag har aldrig försökt söka kontakt. Jag vet inte ens om hon lever. Det har aldrig lockat mig att söka kontakt. Jag känner respekt för att mitt liv är som det är. Sedan måste jag också ha respekt för att jag kan stöka till det om jag plötsligt bara dyker upp i min biologiska mammas liv. Mina känslor på den här punkten kan ändra sig. Sedan finns det förstås en deadline. Min mamma lever inte i evighet. Inte jag heller.

Hur var du som barn?

– Det man berättar för mig är att jag alltid varit så glad. Det är något som kommer inifrån. Men det handlar också om attityd, om något man väljer att vara. Jag är glad för att jag är glad, jag är glad för att jag vill vara glad. Redan på högstadiet höll jag mig framme och ville visa att jag kan fixa, i jipporåd och annat.

Hur var din ungdom?

– Jag spelade innebandy på högstadiet. Jag var väldigt social och gillade att vara med vänner. Jag träffade min man, ett år äldre, när vi gick på högstadiet. Vi har varit ihop sedan dess. Jag läste mycket när jag var barn. Fem-böckerna av Enid Blyton.Två böcker har fastnat särskilt. Skriet från Vildmarken av Jack London. En annan hette Fader okänd, men då var jag äldre, gick i gymnasiet. Jag läste också Kittyböckerna.

Alicia har själv gått på Ullvigymnasiet. Började på samhällsprogrammet, bytte till natur andra året, på inrådan av sina föräldrar, som ville att hon skulle bli läkare. Men hennes intresse var samhällsfrågor, inte människokroppen. Hon gick dessutom ut gymnasiet med medelbetyg, som inte hade räckt för att komma in på någon läkarutbildning. Har jobbat i äldreomsorgen, i kundtjänst inom Transcom, inom bemanning på posten. Som lärare har hon arbetat på Jensen i Västerås, Vasagymnasiet i Arboga och sedan fem år tillbaka på Ullvigymnasiet.

Din största extravagans?

– I dag skulle jag säga: återhämtning. Det har jag inte varit så bra på. Jag har varit bra på att tuta och köra på. Jag har insett att jag måste unna mig lyxen att tänka på vila och återhämtning, för att få ny kraft.

Ditt lyckligaste minne?

– Jag är en sådan som bara ser lycka i det mesta som händer i mitt liv, hela tiden. Men allra lyckligaste minnen är mina två barns födelseögonblick.

En personlig levnadsregel?

– Jag gillar att säga ”ja”. Vi brukar skoja om detta, jag och mina kolleger. Den jag är idag, där jag är i dag, är resultatet av att jag vågat säga ”ja”.

Om du vore allsmäktig för en dag – vilka tre saker skulle du då vilja förändra?

– Människors syn på sig själva och på varandra. Att inte hitta fel och brister, att fokusera på det som är bra. Det andra är att hjälpa alla i konsten att skapa och utveckla sin egen lycka. Det tredje att få oss människor att bli bättre på att känna tacksamhet.

Vad kan få dig att tappa kontrollen?

– När jag har känslan av att inte ha kontroll – det är då jag tappar kontrollen. Jag skriver ner, jag har mycket i huvudet, jag vill verkligen ha kontroll.

Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp?

– Smör.

Vilka av dina karaktärsegenskaper är du själv mest stolt över?

– Att jag är envis på ett bra sätt. Att jag bryr mig om andra människor. Att jag alltid är glad och har en positiv attityd.

Vad gör du helst en dag utan några förpliktelser?

– Ligger och drar mig länge i sängen. Hänger med barnen. Tar gärna en lååång promenad om vädret är det rätta. Unnar mig tid att läsa.

Din sista måltid – vad vill du bli serverad?

– Då väljer jag flygande Jakob. Det är så gott!

Vem i hela världen skulle du helst vilja bjuda på middag?

– Min mormor var mycket betydelsefull. Hon gick bort för många år sedan. Hade det varit möjligt, hade jag velat bjuda henne på middag i dag.

Vad i ditt liv är du mest tacksam för?

– Min man. Han har funnits i mitt liv så länge, alltid stått vid min sida, peppat och applåderat, inte ifrågasatt, accepterat mig sådan jag är.

Om du skulle vakna med en ny egenskap – vad skulle det vara?

– Att kunna säga nej.

En okänd talang?

– Många tror att jag gillar att prata, eftersom jag är så social. Men jag gillar faktiskt ännu mer att lyssna – och lite till. Att fråga, fråga, fråga.

Din största bedrift i livet, som du är mest stolt över?

– Att jag är där jag är i dag är min största bedrift. Att jag skall få bli näringslivschef är något av en dröm. Min livsresa har varit kurvig och tagit tid. Hade den varit spikrak hade jag varit en annan. Att jag hade modet att tacka ja till att bli näringslivschef i Kungsör är min största bedrift.

Alicia Johansson börjar sitt jobb som ny näringslivschef i Kungsör i början på juni. Hon tänker bo kvar i Odensvi med sin man Kristoffer, i dag snickare på KAK Byggen samt de två barnen Elsa 8 år och Melwin 12 år. I familjen ingår också två hundar och två katter.

Hur kommer du att lyckas i Kungsör?

– Det kan jag ju inte veta. Men jag säger som Pippi Långstrump:

”Det där har jag aldrig provat förut, det kommer att gå bra.”