Catarina Pettersson ställer inte upp till omval i Hallstahammar

Catarina Pettersson har varit klasskamrat med Ulf Kristersson och brevvän med Olof Palme i unga år. Hon har gått på Bråsta Lanthushållsskola och brukar skämta att hon är utbildad hemmafru. Hon är också utbildad  vårdare/mentalskötare, har arbetat inom omsorgen och i skolbiblioteket på Lindboskolan

Men – det är som kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Hallstahammar sedan nästan 20 år som Catarina Pettersson är känd i Mälardalen. Nu har hon meddelat att hon inte kandiderar i valet 2026.

Magazin24 har träffat henne i kommunhuset i Hallstahammar för en liten pratstund.

Hur har ditt beslut att avsluta din kommunalpolitiska karriär i Hallstahammar vuxit fram?

– Det har vuxit fram under en längre tid. Att vara kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i mer än två, tre mandatperioder är ju rätt så ovanligt. Inför varje mandatperiod har jag fått ta ställning. Mitt parti har hela tiden stöttat mig och uppmanat mig att fortsätta.

Och varför kommer ditt besked just nu?

– Klart att jag funderat, fram och tillbaka. Hur kommer det att upplevas om jag kliver av. Men nu har jag varit med i fem mandatpartier. Det räcker gott för mig. Det finns också duktiga personer i partiet, som kan efterträda mig på ett bra sätt.

Vad i din politiska gärning är du mest stolt över?

– Visionen om det goda livet i storstadens närhet. När jag kom in i politiken flyttade människor ifrån Hallstahammar. Vi hade befolkningstapp, jobben försvann, ungdomarna försvann. Ibland  tyckte vi nog att det hade varit skönt om Västerås hade legat lite längre bort. Men med visionen om det goda livet i storstadens närhet ändrade vi tankesätt. Vi bestämde oss för att vi skulle jobba med strömmen istället för mot. Detta har jag bidragit till. Idag ser vi fördelarna med vårt läge på kartan och nära den stora staden och jobbar med det. Jag har också bidragit till ett öppet och gott politiskt klimat.

Någonting du ångrar?

– Nej. Nej, jag gör faktiskt inte det. Inte inom politiken. Däremot har jag ibland känt dåligt samvete mot mina barn. Jag har alltid prioriterat mina barn, men visst har många kvällar gått åt till möten och sammanträden i stället för umgänge med barnen och familjen.

Hur har politikens villkor förändrats under dina två decennier i politiken?

– Det har blivit ett hårdare klimat i samhället i stort. Men all heder åt oppositionen i Hallstahammar. Vi har ett gott klimat. Vi har respekt för varandra som människor. Vi är goda vänner. Fastän vi inte alltid tänker lika.

Har du personligen utsatts för mycket hat och hot?

– Inte mycket. Lite elaka rykten och förtal har förstås också drabbat mig.

När har du känt ögonblick av lycka i ditt politiska arbete? 

– När arbetet visar konkret resultat och jag med en invigning kunnat avsluta ett bra projekt, som jag tillsammans med andra drivit med hjärta och känsla. Äldreboendet i Äppelparken. Badhuset i Kolbäck för att nämna några. Genomförda projekt som gjort många människor glada. Då kan jag känna ögonblick av lycka, själv.

Hur har ständigt nya pålagor från regeringen och nya regelverk från EU inskränkt den kommunala självständigheten?

– Folk kan sitta hemma vid köksbordet, tänka fritt och säga ”hur svårt kan det vara”. Men det är svårt. Det är mycket som man som ansvarig politiker måste förhålla sig till och ta hänsyn till, lagar och regelverk. I takt med att samhället blivit mer komplicerat har regelverken ökat. Väldigt mycket tid går åt att läsa på, hålla sig uppdaterad och sätta sig in i om vad som gäller, snarare än att ägna sig åt visioner.

Om du fick bestämma själv, utan hänsyn till ekonomi och opposition, vad skulle du bestämma då?

– Då skulle jag bestämma att vi skall ha mindre barngrupper i förskolan och fler lärare och vuxenresurser i skolan. Jag skulle också vilja lägga mycket mer pengar på föreningslivet. Helt enkelt mer resurser kring våra barn och unga. Maten lagas reda från grunden lokalt på alla enheter.

Är det ett hot mot demokratin att partiernas medlemsantal hela tiden sjunker och att allt färre vill säga ja till förtroendeuppdrag?

– Absolut. Det är väldigt bekymmersamt. Jag vet inte riktigt hur vi ska få demokratin att fungera framåt, och hur vi ska öka ungdomarnas intresse för politik. Egentligen tror jag att intresset är stort för hur vi ska använda våra gemensamma skattemedel i kommunen, regionen och i landet och vad vi ska ha för gemensamma lagar och regler. Frågan är väl bara hur det engagemanget kan fångas upp. Att uttrycka sina åsikter i sociala medier räcker ju inte. Några måste ju ta ansvar som folkets företrädare och fatta beslut i demokratisk anda också.

Kan den lilla kommunen överleva? Eller kommer Hallstahammar att ingå i ett stora Västerås?

– Vi måste effektivisera oss hela tiden. vi försöker göra saker tillsammans med andra. Det är samma förhållande i Västerås och Köping, två kommuner vi samarbetar med. Men det finns en bortre gräns för alla effektiviseringar. Går vi över den gränsen finns inte Hallstahammar kvar. Har svårt att tro att Alla små kommuner i Sverige kan inte  ska kunna överleva som självständiga kommuner. Men Hallstahammar är i dag med sina 16 500 invånare faktiskt en medelstor kommun.

Din vision för Hallstahammar på tio års sikt?

– Jag tror ju att Hallstahammar kommer att fortsätta att öka i befolkning. Vi har en fin och välskött kommun. Ser vi på våra verksamheter har vi ingenting att skämmas för. Jag är stolt över vårt fina företagsklimat. Vi har också ett jättebra läge, nära Västerås men också i Mälardalen. Vi har jättefina boendemiljöer, bra miljöer för barn och unga att växa upp i. Våra villapriser är mycket lägre än i stora Västerås. Vi har ingen överhängande kriminalitet. Hallstahammar skall förbli en attraktiv boendeort, även om tio år.

Några snabba personliga frågor avslutar vårt samtal.

En frestelse du inte kan motstå?

– Ett gott glas rödvin till middagen, en fredag eller lördag.

En talang du önskar att du hade?

– Jag skulle vilja vara en konstnärstalang. Jag är intresserad av att skapa. I yngre år tecknade, målade och sydde jag en del. Jag hoppas få mer tid och ork att vara kreativ igen.

Vad skall du göra när du slutar med politiken?

– Vila hjärnan. Jag måste få gå ner i varv och bara slappa. Ägna mer tid åt barnbarnen. Fler långa promenader. Mer tid i min trädgård.

Och jag som tänkte att du borde bli landshövding, kommenterar intervjuaren. Sedan skrattar vi båda.