Sorby Gospel i Munktorp lockade hundratals besökare

Den som inte vet bättre skulle kunna tro att en popstjärna gästar byn.

Trots bilden av Sverige som ett av världens mest sekulariserade länder finns också andra berättelser som visar något annat, om en längtan efter något mer.

I söndags höll Sorby Gospel sin årliga vårkonsert som varje år lockar hundratals besökare. Gospelkören i Munktorp övar varje torsdag och är öppen för alla som tycker om att sjunga – amatörer såväl som erfarna sångare. Den yngsta medlemmen är 16 år, den äldsta 74.

Kanske är Sorby Gospel Munktorps bäst bevarade hemlighet? I höst firar kören femårsjubileum. Den startades på initiativ av Petter Oscarsson tillsammans med eldsjälarna Magdalena Jogevall, Mirjam Czitrom Iwarsson och Sören Oscarsson.

Konserten inleds stämningsfullt med Ride on King Jesus, en traditionell afroamerikansk spiritual. Sångerna har vuxit fram genom muntlig tradition ur slavgemenskapen. Musiken blev ett sätt att uttrycka tro och hopp mitt i lidandet – men också ett språk för gemenskap, tillhörighet och längtan efter frihet.

Nästa låt är nyare. Genom kyrkorummet ekar orden:
Jag flyger som en fågel över öppet hav och långt därnere sjunker alla tyngande krav.
Det lättar lite grann för varje vingslag jag tar. Vingarna bär mig lite närmare Dig.

Kanske är det just där musikens gåva finns – i förmågan att bära oss över det öppna havet. Vi känner den svalkande brisen utan att drunkna i vågorna.

Det blir tydligt att även den som inte skulle beskriva sig som religiös har svårt att värja sig mot rytmerna i konserten. Det är nästan omöjligt att inte dras med i trumslagen, sången och energin i rummet.

Petter Oscarsson, 43, berättar att idén till kören växte fram ur en personlig längtan.

– Jag har alltid velat spela trummor i en gospelkör. Eftersom det inte fanns så många gospelkörer i närområdet blev det enklast att starta en själv.

Men det handlade också om något större.

– Jag ville bli mer aktiv i min församling. Jag har varit kristen sedan födseln och troende sedan tonåren och är uppväxt inom kyrkan.

Hur tycker du Sorby Gospel har förändrats sedan starten?

– Vi utvecklas ständigt, både i medlemsantal och musikaliskt. Vi tar oss an allt svårare låtar och gör det riktigt bra!

Har du några framtidsdrömmar för kören?

Det vore kul att göra någon körresa eller sätta upp en större konsert med en annan gospelkör eller gästartist. Men den största drömmen är nog att fler ska våga testa att sjunga i kör med oss. Det är nog många fler som drömmer om det men inte riktigt vågar ta det sista steget, vilket känns synd.

”Vi är en väldigt öppen och välkomnade kör”

– Alla är välkomna oavsett trostillhörighet och alla får plats oavsett vem man är eller hur mycket erfarenhet man har.

Mirjam Czitrom Iwarsson, 44. Vad är det roligaste med att leda Sorby Gospel?

– Glädjen och energin man ger och får tillbaka.

Magdalena Jogevall, 52. Vad är det svåraste?

– Jag väljer alltid låtar med mycket text och rytm – men det är också det som gör det så roligt.

Måste man då tro på Gud för att sjunga gospel?

– Nej, absolut inte. Gospel är glädjens budskap, och den glädjen vill vi förmedla till alla som lyssnar och sjunger med oss.

Sören Oscarsson, 74. Vad betyder musiken i våra liv?

–Musiken fyller en viktig funktion i många människor liv. Inte bara för att lyssna på eller som underhållning. Den finns med oss genom hela livet – i fest och sorg, lek och dans, rit, tro och tvivel. Den skapar gemenskap och ger uttryck för våra känslor och existentiella frågor. I Sorbykyrkan är musiken en del av vår identitet.

Körmedlemmen Marita Wallin, 59. Vad betyder Sorby Gospel för dig?

– Man kan vara helt dränerad både fysiskt och psykiskt och knappt orka ta sig till repetitionen. Men efteråt är man alltid glad att man gick dit.

Hon menar att sången både stärker självkänslan och ger fysisk energi.

– Det finns forskning som visar att sång kan stärka immunförsvaret och påverka hälsan positivt.

Konserten avslutas med den svenska gospellåten Vi är på väg av The Master’s Voice:
Vi är på väg, vi är alltid på väg, även om stegen känns tunga, så är vi på väg.
Vi är på väg, vi är alltid på väg, även om dag känns som natt, så är vi på väg.

Det finns något tröstande i de orden. Vi stannar inte i natten. Vi är i rörelse på väg någonstans. Och kanske vågar man tro, åtminstone för en stund, att vingarna faktiskt bär.