En annorlunda Ålandsresa via Åbo
Resan gjordes med bussar och sex överfarter med färjor.
Resan gjordes med bussar och sex överfarter med färjor.
Bussen avgick 16.30 från Gamla Taxi. Vi kom fram till Viking Glory efter en liten ”sightseeingtur” (omväg) i Stockholm. Bussen var framme vid Globen för att sedan vända mot Stadsgården via Danviksbron. Kanske berodde detta på alla arbeten som pågår vid Slussen.
Klockan 20.00 avgick Viking Glory och då fick vi tillträde till restaurangKobba i fören. Här avnjöt vi en 2-rätters middag, medan en
solbelyst vacker skärgård sakta passerade förbi. Senare på kvällen kunde vi dansa till Leif Kronlunds orkester. Efter Leif Kronlunds fanns
möjlighet till modernare dans med coverbandet No Limits.
07.35 ankom vi i Åbo. Sedan busstransfer till hotell Blu Marina för frukost.
09.30 avgick bussen med våran guide Lena. Lena har bott i Åbo i 50 år. Hon berättade bland annat följande:
De första människorna kom till Finland år 1155. Finland tillhörde Sverige i flera hundra år fram till 1809. Sedan ryskt styre 1809 -1917. Finland blev självständigt 6 december 1917 (Finlands nationaldag).
Efter andra världskriget fick Finland betala krigsskadestånd till Ryssland, som bestod av bl a båtar. Detta medförde att man blev bra på skeppsbyggnad.
Alvar Aalto, finländsk arkitekt och formgivare, kom till Åbo 1929.
Åbo har 210 000 invånare. Det finns fyra yrkeshögskolor i Åbo!
Efter sightseeingturen besökte vi museet Aboa Vetus Ars Nova. Ett museum för arkeologi och nutidskonst, bl a med ruiner från medeltiden. Här fanns även att se intressanta gamla stadskartor över Åbo från 1800-talet.
Efter lunchen, som intogs på en restaurang, som tidigare hade varit en stor skola, klev vi på bussen för avfärd mot Åland. Första anhalt var färjeläget Osnäs. Vi fick vänta på färjan, men det gick ingen nöd på oss i det fina vädret. Färjan tog oss till Brändö. Efter en kort bussfärd kom vi fram till skärgårdshotellet Gullvivan. Klockan 19 var det middag på hotellet.
Det blev en tidig frukost klockan 06.15. Ja, alla var på plats! Vi på resan, tillhör ju generationen som har fått lära oss att passa en tid. Avfärd 07.20. Sedan 3 tim härlig färjetur mellan Torsholma och Hummelvik. Strax efter Hummelvik vid Vårdö kyrka, klev våran nya guide, Ann-Christine Dahlblom på bussen. Anki som har varit skollärarinna i sitt yrkesverksamma liv berättade:
Stormskärs Maja är en känd fiktiv gestalt skapad av den åländska författarinnan Anni Blomqvist. Berättelsen skildrar en stark kvinnas hårda men kärleksfulla liv som fiskarhustru i den åländska skärgården under 1800-talet.
Mariehamn grundades 1861. Saltvik är den största kommunen. 12 procent av befolkningen är sysselsatta med jordbruk. Man odlar mycket äpplen. Åland är ca 70×90 km. 6 654 öar tillhör Åland. 30 000 personer är bofasta. Röd granit är en vanlig bergart. Först var kyrkor katolska, sedan lutherska.
Vårt första uppehåll på väg mot Mariehamn var Bomarsund. Vi klev av bussen och gick och tittade på det som var kvar av fästningen. Magnifik utsikt. 1854 är ett av de mest dramatiska åren i Ålands historia, präglat av slaget vid Bomarsund. Det ryska imperiet som ägde Åland sedan 1809 kapitulerade 16 augusti 1854. Kort efter kapitulationen sprängde britterna och fransmännen hela Bomarsunds fästning.
Andra uppehållet var Smakbyn. Efter rundvandring och besök av olika hus från en svunnen tid, begav vi oss till restaurangen som drivs av den kände kocken Michael Björklund. Han höll en presentation av maten och viner. Här blev vi serverade bl a Ålandspannkaka.
Sedan fortsatte färden mot Mariehamn till hotell Park Alandia. Det blev egen tid några timmar på eftermiddagen innan middagen på Sittkoffska Gården.
08.30 satt vi i bussen och påbörjade sightseeingturen – Mariehamn med omnejd. Som guide hade vi våran (duktiga) Anki som hade mycket att berätta.
Vi fick se hus ritade av Hilda Hongell (1867-1952), en banbrytande åländsk arkitekt och byggmästare. Hon var den första kvinnan i Norden som tog examen som byggmästare. Hon satte prägel på bebyggelsen i Mariehamn i slutet av 1800-talet.
Julius Sundblom, journalist och politiker, jobbade för att Åland skulle tillhöra Sverige. 1917-1921 var det en stridsfråga – vilket land Åland skulle tillhöra. Detta avgjordes i Nationernas förbund 1921, vilket gav Finland suveränitet.
Vi besökte Ålands lagting. Lagtinget har exklusiv lagstiftningsbehörighet och stiftar egna lagar inom utbildning, hälso- och sjukvård, kultur, näringsliv, infrastruktur och kommunalförvaltning.
Vi besökte Eckerö, uppehåll i Marsund, därefter fika (kaffe med kaka) på Käringsund Resort & Conference. På återresan mot Mariehamn stannade vi till vid Eckerö kyrka. I den vackra kyrkan finns ett dopfunt av trä. Kyrkan är från slutet av 1200-talet.
Mariehamn har 11 700 invånare. Det finns fler lindar i Mariehamn än i Berlin! Gullvivan är Ålands landskapsblomma
Arbetslösheten var stor efter kriget. Många unga åkte till Sverige för att söka arbete. 1951 skapades Åländska hembygdsrätten. Den är en särskild rättslig status knuten till Ålands självstyrelse. Den fungerar som ett regionalt medborgarskap och reglerar bland annat rätten att äga mark, driva näringsverksamhet och befrielse från värnplikt.
Arbetslösheten är 6 procent, främst ungdomsarbetslöshet. Det råder brist på yrkesfolk. 1959 startade Eckerö- och Viking-linjen. Rederierna är stora arbetsgivare.
Det finns bra sjukhus och bra sjukvård på Åland. Man söker extra personal på somrarna.
Det är låg kriminalitet på Åland.
Klockan 14.25 startade hemresan med Viking Glory. Vi fick hytter för bagaget. Det var uppskattat. Klockan 15.00 Buffé inklusive dryck. Ankomst Stockholm 18.55. Vi var hemma i Köping cirka 21.30.
Åter en guldstjärna till resekommittén!
Vid pennan
Henry Fellhammar
Foto: Henry Fellhammar och Pia Åkerman Axelqvist

Det här är en insänd artikel skriven av en läsare. Skribenten är fristående och eventuella åsikter som framförs är skribentens egna.
Vill du skriva till vår insändarsida? Skicka din text till insant@magazin24.se. Max 3 600 tecken. Det går bra att skriva under signatur.