Den oro som präglar vår värld väcker en obehaglig fråga:

Runt om på jorden ser vi ledare som väljer makt, våld och förtryck framför samarbete, fred och omtanke om människorna. Krig, terror och förföljelser breder ut sig samtidigt som resurser som skulle kunna användas till välfärd, utbildning och miljöskydd i stället satsas på vapen och militär upprustning.

Rysslands president Vladimir Putin bär ett tungt ansvar för denna utveckling. Genom sitt anfallskrig mot Ukraina har han utsatt både sitt eget folk och människor i grannländerna för lidande, död och förstörelse. Kriget har dessutom bidragit till en global kapprustning som tar resurser från sådant som skulle kunna förbättra människors livsvillkor.

Nordkoreas ledare Kim Jong Un fortsätter att styra sitt folk genom förtryck och rädsla. I stället för att söka fredliga lösningar väljer han att stödja och samarbeta med andra auktoritära regimer. Bilder från möten mellan diktatorer presenteras som viktiga nyheter världen över, samtidigt som de representerar en politik byggd på makt och våld.

Även religiösa ledare kan ibland svika de ideal de säger sig företräda. När företrädare för kyrkor eller andra trossamfund välsignar krig eller rättfärdigar övergrepp står de i direkt motsättning till de budskap om kärlek, fred och medmänsklighet som religionerna säger sig förkunna.

I Afghanistan har talibanernas styre kraftigt begränsat kvinnors och flickors frihet. Flickor nekas utbildning och kvinnor förlorar grundläggande rättigheter. Liknande former av religiöst motiverat förtryck förekommer på flera håll i världen. När människor berövas frihet och värdighet i religionens namn måste det ifrågasättas.

I Iran fortsätter regimen att slå ned oppositionella, journalister och människor som kräver grundläggande fri- och rättigheter. Fängelser fylls och människoliv offras för att bevara makten. Även här används religion som ett verktyg för att legitimera handlingar som knappast kan förenas med bilden av en kärleksfull och barmhärtig Gud.

Även i västvärlden ser vi oroande tendenser. USA:s president Donald Trump har vid upprepade tillfällen bidragit till ökad polarisering genom sitt sätt att uttrycka sig om politiska motståndare, internationella konflikter och demokratiska institutioner. När ledare använder förenklingar, personangrepp eller osanningar riskerar de att underminera förtroendet för demokratin och försvåra vägen till fredliga lösningar.

I samband med Donald Trumps tillträde som president uppmanade biskop Mariann Edgar Budde den nya administrationen att visa barmhärtighet mot migranter och hbtq-personer. Hennes budskap påminde om något grundläggande: att kristen tro ytterst handlar om kärlek, medmänsklighet och respekt för varje människas värde.

Samtidigt fortsätter våldet i Mellanöstern att kräva nya offer. Oskyldiga människor drabbas varje dag av krig, terror och hämndaktioner. När politiska eller religiösa ledare accepterar eller uppmuntrar övergrepp mot civila måste detta fördömas, oavsett vilken sida som står bakom.

När man betraktar all denna ondska är det lätt att fråga sig: Vad gör egentligen Gud?

För den som tror på Gud finns kanske inget enkelt svar. Men om Gud finns och om han har gett människan fri vilja, då tycks ansvaret för världens utveckling i stor utsträckning ligga hos oss själva. Det är inte Gud som startar krig, sprider hat eller förtrycker människor. Det är människor som gör det.

Därför får vi inte ge upp hoppet eller ansvaret.
Vi måste söka lösningar.

Vi måste använda det som skiljer oss från många andra levande varelser: vårt förnuft. Våld skapar nästan alltid nya förlorare. Krig leder till lidande, fattigdom och splittring. Förnuftet borde i stället leda oss mot fred, samarbete och ömsesidig respekt.

Oavsett hudfärg, kultur, nationalitet eller religion delar vi samma planet och samma framtid. Om mänskligheten ska klara de utmaningar som väntar måste vi lära oss att se varandra som medmänniskor snarare än fiender.

Det är först då vi kan börja bygga en bättre värld.

Carl Olov Persson
f.d. riksdagsledamot för Västmanlands län