Butiken som gör livet vackrare

Emelie Vänervik flyttade hemifrån som 15-åring, träffade sin blivande man redan som 13-åring och hade aldrig bundit en bukett när hon fick jobb i en blomsterbutik. I dag driver hon Blomverket i Köping och når kunder över hela Sverige.

– Mamma sa att jag var skitduktig. Så jag fick börja på måndagen. Inga referenser, ingenting. Men jag hade aldrig gjort en bukett!

Emelie skrattar åt minnet från för nio år sedan.
Hennes mamma hade tidigare varit florist och fick frågan om hon ville arbeta extra på Fridhs Blommor i Köping. Mamman tackade nej, men rekommenderade sin dotter.

– Jag kunde inte ens namnen på blommorna eller hur man band en spiral, berättar Emelie.

– Jag tänkte bara: Fake it! Jag googlade och köpte hem blommor. Sedan övade jag en hel kväll. Och sedan satt det.

Det blev början på en ny karriär. Men intresset för färg och form hade funnits sedan barndomen.

Emilie föddes 1987 och växte upp i Kolsva som yngst av tre syskon. Mamman var florist och dekoratör, pappan arbetade inom industrin. Redan som liten lade hon märke till detaljer som andra kanske passerade utan att tänka på dem.

– Vi var på ett café i Danmark och jag minns hur fint jag tyckte att de hade gjort, hur de hade kaklat. Jag såg sådant redan då.

Hennes stora dröm var att komma till Stockholm och göra fint hemma hos välbärgade människor.
– Det spelade ingen roll om jag skulle städa hos dem. Bara jag fick dekorera.

Självständigheten kom tidigt. När Emelie var 15 år bestämde hon sig för att flytta hemifrån. Pappa var bortrest i Paris.
– När han kom hem hade jag packat. Han visste ingenting!

För att få hyra en lägenhet på Odensvivägen behövde Emelie ha ett arbete. Hon gick till äldreboendet Tunadal och frågade om hon kunde börja, trots att hon saknade utbildning och erfarenhet.
– De sa att jag fick prova. Sedan blev jag kvar i flera år.

Emelie tog arbetspass på kvällar, nätter och helger. På gymnasiet började hon på barn- och fritidsprogrammet, med tankar på att kanske bli polis. Men när det blev dags för praktik på förskola bytte hon till omvårdnadsprogrammet.
– Jag hade ju redan jobbat inom vården. Det visste jag att jag kunde.

Mamman litade på att dottern skulle klara flytten. Och tillbaka till föräldrahemmet flyttade hon aldrig.

Redan vid 13 års ålder hade hon sett den pojke som skulle bli hennes man. Martin var ett år äldre och hade flyttat från Göteborg.
– Jag såg honom i skolkatalogen på biblioteket i Kolsva. Jag tyckte han var det sötaste jag någonsin sett, så jag klippte ut bilden och satte den i min filofax.

När de träffades några veckor senare visade det sig att också Martin hade lagt märke till henne i skolkatalogen.
– Men gud, det är ju du, utbrast Martin.

Efter studenten flyttade Martin in hos Emelie i Gamla stan i Köping. De fick fyra barn på fem år, tre pojkar och en flicka, och gifte sig 2013.

Samma år köpte de hus i Kolsva, där de renoverade och byggde ett orangeri.

Barnen gick på Malmaskolan, som hon talar varmt om. Efter omkring tio år längtade hon tillbaka till Köping och familjen flyttade åter till Gamla stan.

Martin är snickare och driver byggföretaget Handelskompaniet med fem anställda. Han har också blivit en viktig samarbetspartner i hennes projekt.
– Jag har visionerna, men vet inte alltid om de är rimliga. Då kan han bygga en hylla, riva en vägg eller byta köksluckor. Vi har gjort mycket tillsammans.

Efter åren inom vården växte längtan efter att arbeta med inredning. Martin uppmuntrade henne att studera och erbjöd sig att betala utbildningen. Hon läste till stylist och inredare på distans under ett och ett halvt år.
– Vi gjorde stora ”moodboards” som skulle skickas med posten. Jag som hade haft så svårt i skolan fick plötsligt toppbetyg på allting. Det var för att jag var intresserad. Äntligen var det min grej!

Emelie började dokumentera familjens renoveringar på Instagram under namnet By Värnevik. Snart hörde människor av sig och ville ha hjälp med planritningar, kök och inredning. Genom en mäklare i Västerås och en fotograf fick hon uppdrag inom homestyling.
– Egentligen är man som en flyttfirma som piffar kuddar. Man bär saker hela tiden!

Uppdragen ledde till fler uppdrag. Kunder som sett hennes styling inför en försäljning ville ha hjälp med sina nya hem. Martin kunde ta hand om byggarbetet.
– Det blev ringar på vattnet.

När Emilie började på Fridhs Blommor dröjde det inte länge förrän hon erbjöds att bli delägare. Hon tackade ja, men ville sätta sin egen prägel på verksamheten.
– Jag ville inte ha en vanlig blomsterbutik. Jag ville ha ett vardagsrum med blommor, med inredning också.

Emilie tog bland annat in produkter från Ernst Kirchsteiger, som hon känner genom hans familj. Så småningom köpte hon ut sin kompanjon. Varje morgon passerade hon en tom lokal instill som hon började drömma om att flytta till.
– Där fanns inget kök, inget vatten och hål i golven. Men som tur är är jag gift med en snickare!

När hon flyttade butiken för omkring tre år sedan bytte hon också namn. Fridhs Blommor blev Blomverket.
– Fridhs var inte min identitet. Jag ville att det skulle bli mitt sätt att göra saker.

I dag arbetar hon tillsammans med Stefanie, som är utbildad florist. Själv föredrar hon titeln blomsterkreatör.
– Det beskriver bättre vad jag gör.

Emilie tycker om närheten till kunderna i Köping. Med tiden lär hon känna deras födelsedagar och favoritblommor. Men den lokala köpkraften sätter gränser.
– Jag är en stolt ambassadör för Köping. Jag ville inte flytta till Stockholm. Frågan var hur jag skulle kunna stanna här och ändå leva på verksamheten.

Svaret blev Blomverket i boxen. Via hemsidan beställer kunder över hela landet blomsterarrangemang som vattenpackas och skickas i kartonger. Företag och kommuner finns bland beställarna.
– Vi skickar kanske 60 boxar i veckan.

Hon uppskattar att omkring 80 procent av omsättningen kommer från den delen av verksamheten. Kunden väljer storlek och uttryck, medan hon själv väljer säsongens blommor. Det ger större frihet och minskar svinnet.
– Om någon vill ha två gerbera kan jag behöva köpa in 50. Grossisten säljer inte färre blommor än så av varje sort. Då står jag där med 48 kvar. Med boxarna kan jag använda det som passar bäst för tillfället.

Att leverera färska blommor till Boden krävde en lösning med tågtransport första sträckan och Postnord därefter.

Hemsidan var en annan utmaning.
– Jag har suttit i källaren och gråtit över någon kod som blivit fel. Då har jag fått ringa efter hjälp. Familj och vänner har betytt mycket.

Blommorna kommer huvudsakligen från Nederländerna i en stor lastbil varje vecka. Att beställa rätt mängd är svårt när varorna inte kan sparas.
– Det är som en lunchbuffé. Hur många köttbullar ska man rulla? Men restaurangen kan frysa in dem. Det kan inte jag göra med blommorna.

Det hon tycker allra bäst om är begravningsbinderiet. Här måste allt planeras med omsorg och i god tid.
– Jag vill att rosorna ska vara perfekt utslagna på begravningen. Liljor kan behöva två veckor för att slå ut. Det är ingen slump hur blommorna ser ut just den dagen.

Hon och Stefanie arbetar därför ständigt med flera veckor samtidigt.
– Vi brukar skoja om att vi inte har 52 veckor på ett år, utan 52 gånger två.

Bröllop är mer stressande. Ett brudpar kan önska några få exklusiva rosor som grossisten bara säljer i stora förpackningar.
– Man går ju inte till en restaurang och säger exakt hur kocken ska steka maten och hur mycket peppar han ska ha. Jag önskar att fler litade på att floristen vet vilka blommor som passar.

Men bakom bilderna finns en arbetsvardag som inte alltid är lika tillrättalagd. Normalt kan hon börja klockan åtta och sluta sju, arbeta lördagar och ägna söndagarna åt fakturering.
– Gud vad skönt att vara egenföretagare, säger folk i min omgivning Men man är ju aldrig riktigt ledig.

Just nu behöver hon dessutom vara hemma för vård av ett sjukt barn under en längre period. Martin tar hand om dottern när Emilie måste vara i butiken.
– Det är tufft när man är sin egen. Och ibland är utdelningen liten i förhållande till hur mycket man arbetar.

Ändå är det tydligt vad som driver henne vidare: lusten att skapa och viljan att få det att fungera. Från flickan som drömde om att inreda i Stockholm till företagaren som skickar blommor från Köping till hela landet går en röd tråd.
– Jag ville hitta ett sätt att vara kvar här och samtidigt kunna leva på det jag tycker om att göra. Hittills har det fungerat och gått bra.

21 snabba till Emelie Vänervik

1. Beskriv dig själv med tre egenskaper.
   – Kreativ, envis och lyhörd.
2. När känner du sann och äkta lycka?
   – När jag får vara med barnen och när de mår bra.
3. Vad i livet känner du störst tacksamhet för?
   – Min familj.
4. Vad skulle du vilja lära dig?
   – Flera språk, framför allt italienska.
5. Vilken människa har betytt mest för den du är i dag?
   – Min man Martin. Han tror på mig, peppar mina idéer och får mig att våga. Utan honom hade jag kanske inte gjort allt jag gjort.
6. Vilken lyx unnar du dig ibland?
   – Ett riktigt gott bubbel, gärna Pongrácz. Varje tisdag har Martin och jag dejtkväll hemma. Vi klär upp oss lite, lagar god mat och dricker bubbel.
7. Vilket resmål längtar du till?
   – Sicilien. Jag älskar Italien och vill upptäcka mer av landet.
8. Vilken är din favoritårstid?
   – Våren. När allt knoppar och börjar spira. Maj är min månad.
9. Vilken färg klär du dig helst i?
   – Svart.
10. Vilka tre egenskaper uppskattar du hos andra?
    – Spontanitet, lojalitet och generositet. Och då menar jag inte bara generositet med pengar.
11. Vem får dig att skratta mest?
    – Min bästa vän Marit Nordkvist. Hon är så fruktansvärt rolig och snabbtänkt att jag nästan kissar på mig av skratt!
12. Favoritförfattare när du läser?
    – Jag tycker mycket om Alex Schulmans böcker, särskilt Glöm mig.
13. Vad skulle du vilja ha mod att våga?
    – Att tro mer på mig själv och våga stå för det jag vill. Jag är väldigt självkritisk.
14. En okänd talang?
    – Jag kan se på människors Instagram-flöden när de är på väg att skilja sig. Jag är som GW. Och jag har aldrig fel.
15. Det bästa råd du fått?
    – Sov på saken. Känner du likadant i morgon är det värt att ta upp.
16. En frestelse du inte kan motstå?
    – Riktigt goda kanelbullar.
17. Vad skulle du göra om du visste att du inte kunde misslyckas?
    – Öppna en sommarbutik på Gotland, med hotell och café. Ett riktigt Tutti Balutti!
18. Finns det något nej i ditt liv som borde ha varit ett ja?
    – Någon resa som jag tackat nej till och sedan ångrat att jag inte följde med på.
19. Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp?
    – Bregott!
20. Om du mötte Gud på gatan, vad skulle du säga?
    – Jag möter så mycket sorg genom begravningarna. Jag skulle fråga varför han gör saker i fel ordning ibland.
21. Din sista måltid – vad vill du äta?
    – Pasta med citronzest och burrata. Det är fantastiskt gott!