Eftertankens tid

När ett år drar sig mot sitt slut blir det tid för eftertanke och i mörkrets tid kultiveras de djupa och ibland rätt ytliga funderingarna. Våra funderingar kan ta oss över hela vårt lilla universum och åter. Att fundera är mänskligt.

Precis som när stenåldernsmänniskorna målade av stjärnhimlen i odensvigrottan med en hartass och missfärgat bävergäll som enda pensel och färg i syfte att förstå världen, universum och dess sammanhang. Andra väljer att fundera över betydligt ner näraliggande saker. En sak jag funderat över – varför tar inte oljan slut?

Redan när jag var barn, vilket är över ett halvt sekel sedan, pratades om att det vara bara en tidsfråga innan oljan tog slut. År 1973 under den stora bensinransoneringen var jag helt övertygad att det skulle vara slut på olja om tio år. 

Senast. I bästa fall. 

Så när jag fick körkort nio år senare, bara ett år kvar innan allt var över, köptes jag en vit Volvo 142 årsmodell 1970 med registreringsnumret AZZ401. Hela syftet var att nu jäklar skulle det köras bil innan oljan tog slut. 

Så jag körde Kolsva, Umeå, Storuman, Östersund, Ljusdal och åter till Kolsva enbart för att en gång i livet kört bil riktigt långt. Nu nästan fyrtio år senare är bensinen inte mycket dyrare än den var 1981 – den kostade runt tre kronor som motsvarar tio kronor idag för det som ökat är skatterna och inte bensinpriset.

Nu kör någon ny bil runt med AZZ401 som nummerplåt – och bränner ännu mer bensin. Men ingen ände i sikte. Fossilfritt i all ära men fossilerna verkar ju vägra ta slut. Jag kör 3 000 mil om året med bil – något år mer och andra år mindre – och jag har flugit upp säkert antal Karlsbergsbadbassänger med flygbränsle som passagerare.

Jag är inte ensam, du gör det, grannarna gör det, kineser, indier, argentinare och australiensare eldar upp enorma mängder olja. Och det vägrar ta slut. Håll med om att det är märkligt. Det som var så givet att bara en dag abrupt ta slut bara fortsätter i all evinnerlig evighet. 

Ni andra har legat i rätt bra också att få ett slut på eländet. Vem kunde ana 1973 att folk skulle flyga till Thailand, vilket ingen antagligen visste var det ens låg, för att fira jul några dagar och sedan ha en dygnslång resa på 10 000 meters höjd mellan fyra burkar som bränner flygfotogen för fulla muggar? 

År 1973 var det mest exotiska att åka bil till Wessels i Lillån utanför Örebro och julhandla saker inslagna och paketerade i papper – eftersom plast knappt nyttjades som idag. I bästa fall så långt. Vartannat år kom mina barndomsjulresor inte längre bort än till Sko-Ruben på Stora Gatan. Vi förbrukar inte mindre olja än på 1970-talet – vi förbrukar mer. Vi gör vad som är i vår makt att få ett slut på det – och det bara fortsätter.

Känn detta som en inbjudan till oförväntade och djupa tankar under den mörka årstiden, vars enda ljus är Lucia och dina tankars lyskraft, och ge dig hän att låta dina tankar flöda iväg. Vad är det du inte förstår? Vad fascinerar dig? 

Forntidens telefon med nummerskiva lyckades jag aldrig förstå – hur kunde man komma fram genom att snurra på en nummerskiva? Vad gjorde att dessa små impulser översattes till en direkt kommunikation mellan min telefon och den andra telefonen? Förvirring är för amatörer – som riksdagsmän som försöker få ihop en regering – där mängdläran redan säger att fyra bortkomna är fler än tre posörer. 

Att tänka fritt, utan begränsning är inte förvirring, det är civilisation. 

Ta nytta av den mörka tiden – drick spetsad glögg, läs en bok, drick mer spetsad glögg – och tänk.