Dysterkvistarnas vals!

Det finns människor vars liv är hur trist som helst! Det är de där människorna som alltid verkar ha ett svart regnmoln hängande över just sina huvuden! Där glaset alltid är halvtomt – aldrig någonsin halvfullt.

De där som alltid är sura och arga, bara mer eller mindre och som alltid känner sig förorättade och orättvist behandlade. Deras liv har normaltillståndet dåligt eller mindre dåligt – aldrig bra. Och det är självvalt! Det är de som aldrig hälsar på grannarna, som har hemska arbetskamrater, som blir illa behandlade av myndigheter och vars liv verkar vara en enda lång plåga. Så gott som alla i hela världen är dumma mot just dem! Och – den känslan är självvald.. Dessa människor är bittra, avundsjuka och fientligt inställda till sin omvärld och de visar det också. De letar fel hos andra, pratar illa om folk och ser också till att göra livet extra surt för de personer de tycker särskilt illa om. De ger gärna igen dubbelt upp om de anklagas för något, för hämnd är deras ledstjärna.

ALLA MÄNNISKOR FÖDS GODA

Vilka sorgesamma liv de måste ha. Så där mycket ilska och elakheter måste ju bottna i någonting. Något som har gjort att de blivit så. Har de någonsin upplevt värme och kärlek?

Känt äkta glädje och mått så där riktigt, riktigt bra bara av att leva och finnas till?

Jag tror att alla människor föds goda. Att livet sedan formar oss mer eller mindre till de personer vi blir eller väljer att bli.

För det är ofta självvalt hur man upplever sitt liv. Nu talar jag inte om de människor som faktiskt har anledning att vara sorgsna och bedrövade över sina liv – utan om de där andra.

Att välja att se allt i svart är så tragiskt och sorgligt. Jag tycker genuint synd om dem. Men det är bara de själva som kan de göra något åt saken!

För så är det, man kan inte ändra en annan människa.

De måste ändra sig själva.

SLÄPP IN LITE SOLSKEN

Däremot kan man låta bli att dras in under deras svarta åskmoln. Istället för att munhuggas tillbaka kan man hålla tyst.

Bjud på ett leende och säg några vänliga ord även om du får ett tjurigt svar, om något alls.

Jag är obotlig optimist och jag tror att det finns lösningar på allt.

Så bjud upp en dysterkvist till en glad vals och du kanske rubbar hans svarta värld litegrann, släpper in lite solsken i allt det mörka, får det att börja ljusna.

Försök!

”Var aldrig rädd för att ge även om du inget får tillbaka. Var inte ledsen för all kärlek du visade men som inte verkade förstås.

Var inte rädd, var inte ledsen – fortsätt bara att ge och visa kärlek. Det gör så gott i hjärtat – och någonstans, någon gång lindrar det livet en smula för någon.

Glöm aldrig det.”