”Särskolans skolgård bromsar socialt samspel”

Utemiljön på Arbogas grundsärskola håller inte måttet. Den är lågt prioriterad. Skolgården är inte anpassad till målgruppen och inte upplagd alls i samråd med personal. 

Samtidigt som utemiljön är viktig, för det är inte bara i klassrummet som lärande och utveckling sker, även raster är betydelsefulla. 

Särskolans skolgård bromsar socialt samspel och hindrar barnen från att utveckla sin självständighet. 

Hur kan vi tillåta en skolgård som till största del består av sand, där rullstolar och rullatorer inte kan ta sig fram utan sjunker ned och fastnar? Hur kan vi tillåta att de två gungorna som finns hänger så lågt att eleverna inte kan använda dem till annat än att sitta på? Klätterställningen som finns är inte ett meningsfullt lekredskap för elever som har en hög utvecklad motorisk förmåga. För att elever inte ska bli passiva under rast och fritidsverksamhet behövs en bättre anpassad skolgård. 

Lösningarna är inte svåra, en korggunga t.ex, den kan alla barn använda, oavsett ålder och storlek. Skolgården ska utrustas med lekutrustning som utvecklar barnens färdigheter, t.ex balans och koordination. Om utrustningen dessutom var målad i en färgglad kombination bjuder det in till glädje och lek. 

Det är dags för Arboga kommun att agera och prioritera särskolans utemiljö. Även dessa barn ska ha en skolgård som är anpassad för deras behov.

Personal på särskolan i Arboga