Aktiva pensionärer på vårvandring

Denna gång skulle vi till Billingen. Alltså inte Billingen utanför Skövde utan Billinge naturstig som är en del av Strömsholms naturreservat och ligger öster om Köping. Då vi passerat Köping tog vi vägen mot Munktorp och efter vi passerat järnvägsviadukten tog vi av mot Ullvi och sedan Dåvö. Vi fick en liten extra runda då vi vid ett vägskäl tog av åt fel håll men med lite hjälp av de som hade GPS kom vi så småningom fram till Billinge. Vägen dit är värd ett särskilt kapitel då den slingrande gick genom odlingslandskap omväxlande med skogsöar och det kändes att man var riktigt ute på landet.

Väl framme fick vi lite information om vad området har att erbjuda. Det finns ekhagar, fuktig betesmark och vassar. Man kan få syn på många fågelarter och naturligtvis även många blommor.

Vi började vandringen på en ganska bred stig genom ett skogsparti där vi såg en myckenhet av vitsippor och lite blåsippor. Vi kunde även notera att det snart var dags för liljekonvaljerna som det också fanns gott om. De kanske är utslagna när detta skrivs. I slutet på stigen kom vi fram till ett fågeltorn men tyvärr fick vi här inte syn på några spännande fåglar. Därifrån bar det iväg över en stätta och ut på lite öppnare mark.

Vi nådde så småningom ett lite större skogsparti som i stort bara bestod av ädellövträd.  Utöver de många olika arterna av vårblommor som fanns här såg vi också ett stort antal myrstackar. De såg inte riktigt ut som de man är van att se. Då myrorna inte har tillgång till några barr så var myrstackarna byggda av det de har tillgång till bl a kvistar och löv. De vårblommor som fanns här var vitsippor och blåsippor som nog alla kände igen och visste vad de hette.  Dessutom fanns att stort antal andra blommar som bara vissa kände igen. Vi övriga fick dock njuta av deras prakt trots att vi inte visste riktigt vad de hette.

Insprängt i skogspartiet låg det en och annan beteshage och vi fick även här passera ett antal stättor för att ta oss in och ut från beteshagarna.

Nu började det suga lite i magen och vi tyckte det var dags för en rast så vi kunde få oss lite stärkande till livs. Då området inte var försett med någon ordnad rastplats fick vi nöja oss med de möjligheter som naturen själv erbjöd.  Vi hittade en plats där det fanns lite större stenar och framförallt ett omkullfallet träd som kunde erbjuda oss om inte bekväma så i varje fall sittplatser.

Efter en stärkande matsäck var det sedan dags att anträda återfärden tillbaks till bilarna. Den gick i huvudsak i ett likartat område som den första biten med både skogsmark och lite öppna beteshagar. Då vi passerade en beteshage som var öppen ut mot vattnet fick några syn på en kärrhök som tydligen var ute på jakt efter något ätbart. Detta var nog den enda större fågel vi fick syn på under dagen. Enligt uppgifter så skall det i vassarna finnas rördrom men det var inget som vi märkte något av – tyvärr.

Sista biten tillbaks fick vi gå på en körväg och innan vi kom fram så passerade vi en av områdets ’storheter’. Det är den Palmska lunden döpt efter en berömd insektskännare (entomolog). Där har man genom åren träffat på ett stort antal sällsynta insekter som visat sig vara så kallade värmerelikter dvs insekter med restpopulationer från förhistorisk tid då klimatet var betydligt varmare än i dag. Vi gjorde inte några större ansträngningar att utforska detta då vi alla började känna oss nöjda med dagens strapatser.

Väl tillbaks vid parkeringen så kända alla sig nöjda med dagen och vad man fått uppleva. Vi anträdde hemfärden och fick då uppleva den slingrande och spännande vägen fram till stora vägen mellan Köping och Munktorp på nytt.

BENGT SVENSSON