Teaterprofilen hittade sångrösten efter 60 år

Pensionären Björn är engagerad i en hel del. Kören träffas på tisdagar, på onsdagar är han läxhjälp för Rädda barnen i Gävle, däremellan hinner han med en studiecirkel, träffa barnbarnen och att släktforska. 

Kören beskriver han med glädje.

– Jag trodde inte att jag kunde sjunga. I 60 år har jag trott att jag inte kan sjunga och så börjar jag i en kör och jag kan. Jag kan sjunga. 

Just kören, som är en blandad kör med många äldre, har fått en viktig roll i Björns liv. 

– Det finns ett driv och alla vill vara där. Hur trött man än är, hur ledsen eller arg man är så är man på gott humör när man går hem. Det är som det var på Hagateatern, man är välkommen som man är. 

På jullovet var kören iväg till Skottland och uppträdde på en folkmusikfestival.

– Det skulle egentligen mest vara fiolframträdanden och sedan dök vi upp. Jag tror inte de har hört sådan musik förut. 

Björns kreativitet och teaterintresse finns fortfarande kvar. Han är med i Folkteaterns vänner och var figurant på uppsättningen av Faust i Gävle. Arbetet med pjäsen tog ett år och arbetssättet påminde honom om hur det var på Hagateatern. 

– Hagateatern har ett unikt sätt att jobba på, alla hjälps åt med allt och skapar tillsammans. Man bygger upp en pjäs tillsammans och alla är delaktiga. Att jobba med Faust var liknande eftersom vi skapade pjäsen tillsammans och jobbade med den under en sådan lång tid. 

Utöver figuranterna, som inte är skådespelare i vanliga fall, så fanns en ensemble med mer erfarna skådespelare. Pjäsen framfördes våren 2016 i industriområdet Gasklockorna i Gävle, något som Björn tyckte var häftigt.

– Det var stort och vi fick träna mycket på hur vi skulle förflytta oss från ett ställe till ett annat. 

Även om Björn har mycket glädje och aktiviteter i sitt liv så är saknaden också stor. År 2012 gick Björns fru bort i cancer bara två år efter att hon själv beslutat att gå i pension.

– Det är svårt, jag hade inte planerat att vara själv. Man har tänkt att göra saker tillsammans och sedan är man ensam. 

Livet som pensionär innebär också flera förändringar, sådant som Björn menar att man inte tänkt på tidigare. 

– Från det att jag började skolan hösten 1957 har det alltid varit någon som saknar en om man inte dyker upp, säger Björn och syftar på skolan och sedan arbetslivet. 

– Det har varit jullov, sommarlov och sedan har det blivit semester och så har det fortsatt likadant. Nu är det ingen som undrar varför jag inte kommer. Det är inga semestrar för jag är jämnt ledig. 

Men vad man gör på sin ledighet är valfritt och Björn väljer att engagera sig och att försöka bidra. Han är med Rädda barnens läxhjälp för mellanstadieelever i Gävle.

– Jag kan göra precis vad jag vill, men väljer att hjälpa till. Att jag har valt att vara läxhjälp beror nog på att jag har jobbat i skolan tidigare. 

I studiecirkeln tänker Björn också på framtiden.

– Vi pratar om vad vi som pensionärer kan göra för att stoppa klimathotet. 

När Björn gör ingenting så läser han gärna eller är ute i naturen. Han har också varit med barnbarnen en hel del under julledigheten. 

– Med barnbarnen försöker jag vara ute så ofta som möjligt. Vi åker skridskor och är ute i snön på vintern. Annars blir det en hel del datorspel med dem, men det är inte så kul.