Kris inom brandkåren – 36 deltidsbrandmän redo att säga upp sig

I maj börjar det nya avtalet ”Rib 17” att gälla för brandmän och deltidsbrandmän runt om i Sverige. Avtalet, som har förhandlats fram av Kommunal och Vision, väcker stort missnöje bland räddningstjänstarbetare runt om i landet.

I det nya avtalet försämras OB-tillägget, biltillägget och semesterersättningen. Det slår hårt mot deltidsbrandmännen.

I Arboga och Kungsör har 36 av 40 deltidsbrandmän skrivit under på att de säger upp sig om det nya avtalet går igenom.

Har ingenting nytt skett innan den sista januari säger de 36 personerna upp sig. Uppsägningstiden är tre månader och det skulle innebära att deltidsbrandmännen som protesterar mot avtalet slutar i samband med att ”Rib 17” påbörjas.

Malin Andersson, som jobbar som gymnasielärare och deltidsbrandman i Arboga, är en av dem som drabbas hårt av det nya avtalet. Hon skulle förlora 7 000 kronor om året – och kommer därför att sluta om det inte blir någon förändring.

– Det är med väldigt stor sorg i hjärtat, i så fall, som jag måste säga upp mig. För det här är ett jobb som jag tycker oerhört mycket om. Jag vill jättegärna fortsätta med det. Men det måste ändå finnas rimliga premisser att utföra jobbet, säger hon.

Hur kände du när du fick reda på vad som stod i det nya avtalet (Rib17)?

– Jag blev jätteledsen faktiskt. Det är lätt att säga att man blir arg eller besviken, men jag blev faktiskt mest ledsen. För vi lägger ju ner mycket tid. Det är ju ett fantastiskt roligt jobb. Vi är här för att vi har ett stort hjärta och vi vill verkligen hjälpa. Men det är också ett extrajobb och det drabbar våra familjer, det tar mycket tid. För jobb borde det också finnas en skälig ersättning, som innebär att nya avtal ger några kronor plus. Men det här avtalet har gett större försämringar för nästan alla.

Ni protesterar och det verkar kaosartat i hela landet…

– Ja, och med all rätt. Löneutvecklingen som deltidsbrandman har ju inte varit den allra bästa genom åren heller. Och jag tycker det är väldigt viktigt att säga att jag vill inte stå här och vara gnällig och arg på något sätt, men i en förhandling så borde det ge några kronor till. Pratar man om vår jourersättning så har den varit väldigt låg länge med väldigt små förändringar i avtalet som faktiskt går bakåt och tar bort pengar. Det är ju fel någonstans i systemet då. Vi har ett väldigt stort hjärta vi som jobbar här och det är vårt kall att vara här. Vi är här för att vi tycker det är så fantastiskt roligt att jobba med det här, säger Malin Andersson och fortsätter.

–  Men på något sätt är det ändå ett jobb. Våra familjer drabbas av att man försvinner mitt i julbordet, att man lämnar barn innan träning, de får gå sista biten, man kan inte komma och hämta dem när man ska för man är ute någonstans på en skogsbrand och så vidare. Vi utsätter oss för stora risker i det här jobbet. Mycket brandrök, det är storm på sjön, många bilar som kan explodera… Man måste ju också tänka att för ett jobb ska det finnas en ersättning och den ska ändå vara skälig. Och nog vill alla yrkesgrupper ha en liten löneutveckling. Alla är jättebesvikna över det här avtalet, så är det ju.

Hur är stämningen nu bland kollegorna?

– Det är nog mycket uppgivenhet och man är ledsen, för man hade hoppats på ett bättre avtal. Det blir ju så att man känner att man inte är värd så mycket, och det är ju det tråkigaste med alltihop. Man vill ju på något sätt få uppskattning för det jobb man ger, och det kan man inte säga att ”Rib 17” har gett oss, tyvärr.

DENNIS JOHANSSON STRÖMBERG