Heinz hjärta stannade – i 40 minuter

Under semestern i Köpenhamn stannade Heinz Neiderts hjärta – i 40 minuter. Tack vare Köpings hjärtrehabilitering har han fått livet tillbaka.

För Heinz Neidert och sambon Evy Olsen tog sommarens semester i Danmark en tvär vändning. Ute på stan i Köpenhamn föll Heinz ihop.

Det visade sig att hans hjärta stanna­t. Ambulanspersonalen från Rikshospitalet kämpade i 40 minuter för att få igång Heinz hjärta.

– 2002 fick jag en hjärtinfarkt och har ju gått under läkarkontroll och medicinering och sånt. Men att man skulle drabbas av ett hjärtstopp i 40 minuter hade man inte räknat med, säger Heinz Neidert.

Efter en tid på sjukhuset i Köpenhamn kunde Heinz förflyttas till Köping för hjärtrehabilitering.

Sviterna efter hjärtstoppet satt i och vägen tillbaka var lång.

I Köping blev Heinz erbjuden hjärtrehabilitering. Något han till en början var skeptisk till.

Men uppbackningen och arbetet från personalen i Köping övertygade honom snabbt.

– Det teamet som finns i Köping är verkligen motiverade att få ut folk i livet igen. Den känslan fick jag.

Hjärtrehabiliteringen blev Heinz fasta punkt i vardagen, och åttaveckorsprogrammet blev vägen tillbaka till livet.

– De lyssnar till patienten. Sen står de i kontakt med olika läkare ifall det skulle hända någonting. Sen har man ju sjukgymnaster som verkligen tränar och ser till att hjärtat håller under dessa åtta veckor. Skulle det inte hålla, då har du ju den hjälpen direkt.

Det låter som en stor trygghet. Kändes det så?

– Ja, jag kallar detta ”gräddfilen”. Det är ju en gräddfil mellan din hälsa och läkaren. Som normal patient får du boka tid och sånt. Här får du besked nästa dag.

Heinz vill uppmuntra andra hjärtpatienter som har möjlighet att gå på hjärtrehabiliteringen i Köping att ta den.

– Tänk dig att du får chansen, som en bil får chansen till bilprovning. Då kommer alla fel fram. Tyvärr är det många av hjärtpatienterna som tackar nej, och då vet de inte vad de har gått miste om.

Framförallt, poängterar han, har man ingenting att förlora.

– Blir det skit kan man säga tack och hej, leverpastej. Men här blev det helt annat. Andra dagen hade jag blivit fast faktiskt. Jag kände att här är det någonting, här får jag hjälp. Framförallt, det var ett bra gäng. Vi var sju stycken som trotsade döden. Nu har vi kontakt via Facebook och sms och sånt. Man blir verkligen v­änner för resten av livet.

Heinz är född och uppvuxen i Tyskland men kom till Sverige 1970. Han har tidigare jobbat som sjöman, men sadlade sedan om till lastbilschaufför. Innan hjärtstoppet jobbade han på 25 procent. Dessutom är han polisvolontär i KAK-regionen. 

Efter hjärtrehabiliteringen ser han ljust på framtiden igen.

– Jag ska börja köra lastbil igen och se glad och trevlig ut, haha.