Låt denna del av vår historia bli historia
Jimmy Bladh skriver om den avskyvärda polariseringen.
Jimmy Bladh skriver om den avskyvärda polariseringen.
En president förlorar ett val men vägrar att erkänna sig besegrad. Folkhälsan nermonteras till förmån för folkhälsan. I polariseringens tid är det tidsmarkörer som självklart kommer att stå i historieböckerna framöver.
Alla stora civilisationer faller, alla samhällen omkullkastas. Historien har visat att det oftast sker när respektive civilisation, respektive samhälle befinner sig på sin absoluta topp. När ödmjukheten försvunnit och storhetsvansinnet varit som störst.
Jag önskar ingen samhällsomvälvning i stort, men hyser en stilla förhoppning om att vissa icke-önskvärda fenomen och element som i allra högsta grad är samhällsbetingade kan gå samma öde till mötes.
Till alla er som inte bläddrar i läromedel på daglig basis: minns tillbaka till historielektionerna och lärobokens innehållsförteckning där forna riken som inte längre klarade av att expandera och gick under presenterades.
Babylonierna, romarriket, aztekerna. I en mer modern historieskrivning kunde man ta del av industrialiseringen, imperialismen och de två världskrigen med följande efterkrigshistoria.
2000-talet kommer säkert att beskrivas som globaliseringen, tack vare internet och dess följdeffekter som gjort världen mindre och med allt vad det innebär mer tillgänglig. En av dessa avarter är den avskyvärda polariseringen som visar sig såväl internationellt som nationellt, ställningstaganden som gör att du väljer sida för eller emot och inte viker en tum. Ingen diskussion om vad som finns där mittemellan. Och den får gärna falla och upphöra per omgående, för jag gillar den inte.
Vi behöver mer nyanser, fler nyanseringar.
Den amerikanska valhösten illustrerar mer än någonsin vad jag någonstans menar. I ena ringhörnan en antikroppsstinn Donald Trump, i andra den han kallar ”Sleepy Joe”: den fria världens nyvalde ledare i munskyddsbeklädde Joseph R. Biden.
Båda med varsitt uttalat partiskt mediehus i ryggen. Båda 70+ och enligt de flesta defintionerna att betrakta som riskgrupper i vår nya normalitet. Båda med helt olika officiella inställningar och framtoningar till covid-19 och andra heta politiska potatisar.
Trump har enligt alla definitioner förlorat valet, men sitter märkligt kvar i det ovala kontoret i vad som börjar beskrivas som ett diskret försök till statskupp.
Världens mäktigaste land är alltså inte mäktigare än att en före detta tv-kändis lyckats bli vald till president och därefter pissa på nästan 250 år av demokrati. Det kan väl inte bli värre, det får väl inte bli värre?
Vårt land har såklart också en rejäl slev av polariseringssleven, se bara på coronadebatten om den svenska strategin. Tvärsäkre Tegnell som kommit med utfästelser sedan januari är i ena lägret Gud, i det andra djävulen.
Motståndet består av lite alla möjliga, till exempel 22 forskare som sedan blev 27 och sedan till allmänt åtlöje.
En annan är Ebba Busch som skrev kritiska skrivelser undertecknat oppositionen och sedan sprang på stora, närgångna middagar. För övrigt förhandsfavorit till priset som årets dubbelmoralist i knivskarp konkurrens.
En av utmanarna heter Regeringen som valt att – åtminstone tillfälligt – montera ner folkhälsan bestående av gymträning och idrottande till förmån för folkhälsan.
Jag förstår att Tegnell måste vara tvärsäkra Tegnell, annars blir han sliten i stycken i dagens debattklimat. Jag förstår att fullt friska som enligt statistiken klarar covid-19 som en bonnförkylning tvingas avstå från motionerande för att skydda den stora riskgruppen, och jag förstår att Ebba Busch som enligt all form av statistik k-larar covid-19 som en bonnförkylning vill gå på en rolig fest.
Vi har skapat ett polariseringsmonster som förvandlar varenda svar på varenda fråga till antingen ”svart” eller ”vitt”.
Gråzoner existerar inte, utöver i det nya serveringsförbudet där kreativa krogen-människor givits möjligheter att vara kreativa och kringgå de nya bestämmelserna i jakt på överlevnad.
Ge oss någon jävel som står där och säger att hen inte vet, att det finns två sidor av ett mynt, att det inte riktigt är så enkelt och som svarar ”både ja och nej”.
Ge oss någon som inte tar så tydlig ställning. Mitt i all denna osäkerhet är det inte mer självsäkerhet vi behöver. Fråga babylonierna, romarna och aztekerna.
Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.