Riksdagsoro ger västmannaro

Inget län i Sverige bidrar så mycket till den svenska exporten som Västmanland per capita. Västmanlänningarna producerar mer som utlandet vill köpa än stockholmare. Staden Stockholm drivs av de skattepengar som samlas in i landet, som sprids i ett hav av spetsiga skor, svarta kavajer och ändlöst jidder, men som inte leder till något som går att sälja.

Vad innebär då det politiska kaos som uppkommit efter riksdagsvalet 2014 för Sveriges mest värdefulla medborgare – västmanlänningarna – de som drar ihop pengarna åt landets alla gökungar?

Så länge oredan inte börjar driva upp räntor och skapa en flykt från svenska kronor är det politiska kaoset egentligen inget som drabbar den hårt arbetande västmanlänningen.
Sveriges industriproduktion sjunker och industrin behöver lugn och ro för att återta konkurrenskraft. Med det kommer att industrin behöver en förutsägbar och gynnsam politik, vilket gör att kalabaliken i Riksdagen inte behöver vara en nackdel.
Varför? Industrin behöver inte oroa sig över nyckfulla miljölagar designade av balkongbiologer från Stockholms Söder, det antiintellektuella surdegsbälte som fyller vår riksmedia, eller ett hafsverk av ogenomtänkta lagar – för när det är inbördeskrig bland riksdagsmännen får de ingenting gjort och just att ingenting sker är förutsägbar lagstiftning. Det är tyst, lugnt och fridfullt. Riksdagsmännen må lugga varandra flintskalliga men det är allt.

Redan för ett år sedan var det uppenbart, vilket jag skrev om i Magazin24, att det skulle en kaotisk riksdag efter valet när ingen av de två blocken var starka nog att få egen majoritet – och med Sverigedemokraterna i mitten som ingen samarbetade med. Men inget av de traditionella riksdagspartierna tog särskild notis om det förändrade läget utan man ångade på som man gjorde 2006 och 2010. Och så plötsligt stod man där med SD i mitten. Kommer ett nyval att förändra det? Antagligen inte eftersom de traditionella politiska partierna går till val på samma idéer och visioner som man gick till val med hösten 2014.

Så hur kommer det att bli efter nyvalet den 22 mars 2015? Antagligen ändå mera kaos. Varför? Svaret är enkelt. Politiska analytiker i Sverige tittar på riksdagsvalet 2014 och försöker skåda en framtida riksdag efter nyvalet.
Den lilla detalj de missar, och kom ihåg detta, är att det extra val som sker 2015 är ett rent riksdagsval.
Det sker ingen kommun eller landstingsval samtidigt. Det gör att det är vidöppet för ett rent missnöjesval som valen till Europaparlamentet. Kommunpolitiken knyter väljare till de traditionella partierna men se skillnaden mellan riksdagsval och kommunval när det gäller SD. Det skiljde 10 % för SD i många kommuner i Västra Mälardalen – där de traditionella partierna gjorde ett betydligt bättre val i kommunerna än på riks. Utan kommunval samma dag är missnöjet herre. Så Moderaterna tror att de startar på 23 % som de hade i valet 2014 – men borde mer snegla åt EU-valets 14 %. Det urtima valet 2015 blir inte ett traditionellt val – det blir ett val med lägre valdeltagande, högre nivå av missnöje och det permanentar kaoset i riksdagen till år 2018.

Det skulle inte förvåna mig om Feministiskt Initiativ i mars kunde komma in i riksdagen och till och med peta ut KD. Vilket torde garantera nästan fyra år av frånvaro av politisk klåfingrighet och en lugn och behaglig tid för den strävsamme västmanlänningen.