Östen med Resten i fartfylld show

”Östen med Resten” – som de kallat sig sedan Lars Berghagen kom på namnet under en direktsändning på TV 1986 – består av Östen Eriksson (mandolin, gitarr, ukulele och fiol), Jens Kristensen (gitarr och skedar), Gunnar Morén (fiol) och Staffan Lindfors (bas). De har spelat och sjungit tillsammans i över 30 år, och har en bred repertoar att välja material ur.

Rasande högt tempo

Konserten började dock med stillestånd. Totalt. Musikerna frös i sina positioner. Länge. Tills Östen på sin mandolin och fiolspelaren Gunnar Morén drog igång ”Banjoduellen”, som raskt övergick i en kavalkad av olika låtar som utmynnade i en sanslös version av ”Sofia dansar gogo”.
Det var bara början. Kvällen fortsatte i samma anda, med musikalisk humor på hög nivå i ett rasande tempo.

En ståbas kan spelas som gitarr, och det går att spela på sked via munnen. Elaka bröder besjungs i moll, skilsmässa i dur. Folkmusik transformeras till ”Popcorn”. En tung blues övergår i en gungande Taube-vals. Mandolinsträngar går av mitt under spelningen – bara att köra vidare ändå (även om man råkar skära sig på fingret på den trasiga strängen). Inte ens disco saknades – Gunnar Morén lyckades till slut till sin glädje knô in ”I will survive” i repertoaren.
För Östen och hans gäng är ingenting omöjligt.

Musik, humor och snygg stämsång

Egna och andras låtar, ofta med dråpliga texter, varvades med kommentarer och historier som gav publiken många tillfällen att träna skrattmusklerna. På TV är det oftast Östen Eriksson som står för solosång och snack mellan låtarna, men live delar gänget både sånginsatser och prat. Gärna i mun på varandra, och alltid med en glimt i ögat. De backar dessutom upp varandra med riktigt snygg stämsång.

50 (?) allsånger på fem minuter

Ingen folklig föreställning utan allsång, naturligtvis. ”Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind” … trodde publiken. På några få minuter hann Östen med Resten avverka åtminstone ett 50-tal låtar genom att via ett enda ord skifta till en helt ny låt. Hur de lyckas hålla ordning på alla vändningarna är en gåta, men 31 års erfarenhet ger förstås en viss rutin. De lyckades även knyta ihop hela härligheten i och med avslutningen ”Fån’t ja en körv, sa Cecilia Lind”, på ursprungsmelodin.

Ett tag övergick konserten till att bli en Strömsholmsk spelmansstämma med gånglåt med extra sväng, som vävdes samman med polskor från Dalarna och Hälsingland samt en schottis från Ö-vik. Busk(is)spelning av bästa slag.

Efter ”Vägen hem” avslutades konserten med en ”armenisk schottis” (enligt Östen Eriksson), som visade sig vara ”Sabre Dance” i ett vansinnigt temp. Som raskt blev en vals, som övergick i Owe Thörnqvists ”Albin och Pia”, som gled över i ”Gånglåt från Äppelbo”, som förvandlades till ”Humlans flykt” och … tja, ni förstår nog. Sanslöst. Och oerhört proffsigt genomfört.

Östen med Resten bjöd den entueisastiska publiken på hela tre extranummer. Två fartfyllda saker och till slut som överraskande avrundning en av de få allvarsamma låtarna under kvällen: Dan Anderssons vemodiga ”Gunnar Vägman” i Gunde Johanssons tonsättning.

Tio konserter återstår i sommar

Än är sommaren på Jazzens museum långt ifrån över. Tio konserter återstår ännu av säsongen, med fantastiska artister som Weeping Willows, Claes Janson, Louise Hoffsten, Sven-Bertil Taube, Bo Kaspers Orkester, Tuxedo Jazzband, Owe Thörnqvist, Glenn Miller Orchestra och Eric Gadd/Blacknuss.