Minnesord: Roland ”Kula” Sjöholm

Ytterligare en person med idealismens starka låga som livsgärning har definitivt somnat in. Roland Sjöholm eller kort och gott bara ”Kula” som han kom att kallas under större delen av sitt vuxna liv.

Roland föddes 1935 i Kölsta Odensvi, och med detta kom han att bli nästintill jämnårig med den förening som han så småningom kom att bli synonym med. Ganska snart flyttade dock familjen in till staden och Köping, när fadern erhöll arbete på den industri som idag heter Yara, men som då hette Salpeterverken. Tillnamnet ”Kula” tillkom sannolikt någon gång i de tidiga skolåren under 40-talet.

Barndomens intressen kom att bli Frälsningsarmén och dess musikkår där föräldrarna sedan tidigare var verksamma, men även en hel del idrott av olika slag då ju utbudet var stort. I vuxen ålder blev det dock så småningom bangolf och bowling som visade sig vara mest intressant. Mot slutet av 50-talet träffade han sedan Barbro, som kom att bli hans livskamrat och hustru. Hon avled 2014.

Roland var även med och byggde minigolfbanan på Marieberg under de första åren på 60-talet, en verksamhet som fortfarande finns och frodas. Dessvärre dog fadern också under den perioden.

Efter att under många år slitit hårt bland annat som byggarbetare och rörmokare erhöll Roland så småningom en anställning hos Bostadsbolaget KBAB där han jobbade under dryga 20-talet år.

När 70 talet gjorde sitt intåg ville äldsta sonen Leif börja spela fotboll, vilket skedde hos föreningen Forsby FF och därmed påbörjades den fantastiska era som gjort ”Kula” allmänt känd främst för de fotbollsinitierade Köpingsborna. Först som skjutsande förälder men ganska snabbt som ansvarig för föreningens fotbollsskola som startade 1972-73 och förlades till lördagar klockan 09.

Goda hjälpredor fick han inledningsvis av sonen, men även flera andra i samma åldrar och där dessa sedan kom att ägna stor del av sina liv åt fotbollen. Några håller fortfarande på med uppdrag inom sporten såsom Leif H och Jörgen B.

Det kan nog för många unga av idag, förefalla obegripligt hur man kan vara en förening tillgänglig och trogen under en så lång tid eller en sport så hängiven, men tänk även tanken hur oerhört mycket man måste ha fått tillbaks för det slit och den omtanke man under perioden givit andra på ett helt igenom osjälviskt vis. Och då pratar vi över huvud taget inte om ekonomiska motiv. Det ideella sättet att tänka var ju då långt mer utbrett och bidrog därmed till att föreningar och ungdomar kunde utveckla sina intressen och dessutom erbjudas meningsfulla sysslor och trivsel.

Många av mina och våra jämnåriga kan ännu idag vittna om ett med humor uttalat uttryck från sjutti och åttitalet och från nämnde ”Kula”…”Men grabbar…har ni inget hem att gå till”…efter att vissa här icke namngivna i ren trivsel dröjt sig kvar i omklädningsrummet i upp till ett par timmar efter avslutad träning.

Roland ”Kula” blev med tiden intimt förknippad med just Forsbys fotbollsskola som han envist fortsatte att hålla i under drygt tjugo år. Dessutom hade Roland även axlat en del andra uppdrag i föreningen under tiden. Som vanligt då var, följde han med sonen upp i junior och seniorverksamheten och var under många år lagledare och materielansvarig i denna. Dessutom skötte han även materielen åt som mest 7-8 ungdomslag.  Allt detta under tiden som den ideella lågan brann starkt.

Roland belönades 1983 med Köpmannaföreningens pris till ledare i föreningslivet och erhöll då en Guldklocka.

När så 1980-talet drog sig mot skifte, så blev ju den nya föreningen Köping FF till. Där tog då också ”Kulas” engagemang slut, då han valde att tacka nej till att följa med över och jobba åt den nya föreningen. Enligt sönerna såg Roland inte på en enda fotbollsmatch ”live” efter säsongen -89.  Säkert också en frukt av den speciella och säregna envishet som präglade hans livsgärning.

Vi är många fotbollsentusiaster som har dej att tacka för mycket ”Kula”.

Roland efterlämnade två söner, Leif och Kent.

Forsbys 80-talskämpar genom Micke O