Läraryrket är #ohållbart

Lärare har länge burit det svenska utbildningssystemet på sina axlar, men nu är vi nära bristningsgränsen. Det som en gång var ett yrke drivet av passion för kunskap och utveckling har blivit ett kaos av oreglerade villkor, orimliga krav och en verklighet där resurserna aldrig räcker till. En verklighet där arbetsmiljön för oss lärare aldrig tas på allvar eller prioriteras.

En av de mest akuta frågorna är den oreglerade arbetstiden. I praktiken är vi tillgängliga dygnet runt – för elever, vårdnadshavare, administration och dokumentation. Det finns ingen tydlig gräns mellan arbetsliv och privatliv. Vi rättar prov kvällstid, planerar lektioner på helger och svarar på mejl sent in på natten. Det är inte ett hållbart sätt att arbeta – varken för hälsan, yrkesstoltheten eller yrkets framtid.

Men problemet stannar inte där. Det oreglerade uppdraget gör det omöjligt att veta när arbetet egentligen är ”klart”. Det finns ingen tydlig ram för vad som ingår i uppdraget längre. Vi ska vara pedagoger, socialarbetare, psykologer, IT-tekniker, administratörer – samtidigt. Många av dessa roller har vi varken utbildning eller resurser för att hantera. Ändå förväntas vi axla dem, varje dag. Men ett av de mest akuta problemen är att det i dagsläget inte finns någon reglering för hur mycket undervisningstid en lärare kan ha eller för den delen hur mycket tid som krävs till för- och efterarbete. Det blir då i praktiken omöjligt att uppnå en arbetsmiljömässig balans i uppdraget. Detta bränner i dagsläget inte bara ut lärare på löpande band, utan försämrar även undervisningens kvalitet avsevärt.

Det är dags att sätta stopp. Ett av huvudkravet från Sveriges lärare i den nuvarande avtalsförhandlingen är att undervisningstiden ska regleras. Men än så länge vägar SKR och Sobona gå med på de mest grundläggande kravet, att ta vår arbetsmiljö på allvar. Det är nu dags att politiker, huvudmän och beslutsfattare lyssnar. Vi behöver reglera arbetstiden för att få ett tydligare uppdrag samt skapa arbetsvillkor som gör att vi orkar göra vårt jobb.

Att inte ta detta på allvar är ett svek mot både lärarkåren och eleverna. När lärare inte har tid eller förutsättningar att fokusera på undervisning, är det elevernas rätt till en likvärdig och kvalitativ utbildning som undergrävs. Vad vi har kvar är oreglerade arbetsvillkor, där ansvar och krav ökar i takt med att möjligheterna minskar. Det är inte konstigt att sjukskrivningsantalet bland lärare är högre än bland jämförbara grupper, att många helt väljer att lämna yrket eller aldrig kliver in alls trots utbildning.

Vi är lärare, vi är vana att trolla med knäna. Men nu är situationen ohållbar och beslutsfattare måste börja ta ansvar för att vi ska få förutsättningar att orka.Vem kommer orka bli lärare i framtiden?

Verksamma lärare och skyddsombud i Köpings kommun