Svar till ”Hur stor är Köpings kommuns VA-skuld?”

Lars-Göran Carlsson har i en debattartikel ställt ett antal frågor till mig utifrån min roll som ordförande i VME samt i kommunstyrelsen. Här följer de svaren.

Allmän VA-försörjning är en kommunal angelägenhet reglerad enligt lag (2006:412) om allmänna vattentjänster. Enligt lagen ska verksamhetens kostnader täckas genom avgifter; en anläggningsavgift vilken är en engångsavgift som ska täcka de kostnader som krävs för att ordna en allmän VA-anläggning, samt brukningsavgifter vilka är periodiska avgifter som ska täcka drift- och underhållskostnader, kapitalkostnader eller andra kostnader som inte täcks av anläggningsavgiften.

Enligt lag får avgiften dock inte överskrida de kostnader som är nödvändiga för att ordna och driva VA-anläggningen. Nivå på taxa sätts av respektive kommunfullmäktige och varierar stort.

Förändrade förhållanden och en orolig omvärld

Lagstiftning uppdateras.
På senare år har stora delar av vår vattenrelaterade lagstiftning uppdaterats eller håller på att uppdateras. Dricksvattendirektivet ställer krav på ett aktivt sökande efter föroreningar och framför allt att vi renar bort mer föroreningar än tidigare. Avloppsdirektivet är för närvarande under revidering men kommer innebära krav på en höjd och utvecklad reningsnivå vilket påverkar investeringsbehovet. Det geopolitiska läget i vår del av världen har allvarligt försämrats på senare tid vilket leder till ett ökat fokus på redundans, resiliens och en allmänt ökad säkerhetsnivå för såväl IT-säkerhet som fysisk säkerhet. Dessutom så har på kort tid förutsättningarna för finansiering av verksamheten förändrats dramatiskt, från en i princip noll ränta till dagens räntenivå, vilken i och för sig nog ska anses som en mer långsiktig nivå.

Framtida behov i Sveriges VA system
I Svenskt vattens analys över de kommunala VA systemen så beräknas det årliga investeringsbehovet till 31 miljarder kronor. Ledningsnätet är den anläggning som står för det enskilt största investeringsbehovet, 17 mdkr, och en något mindre andel för vatten- och avloppsreningsverk, 14 mdkr. Förnyelsebehovet av befintlig infrastruktur står för den absolut största bakomliggande drivkraften till investeringsbehov. Idag investerar Sveriges kommuner cirka 21 miljarder om året i infrastruktur för vatten och avloppsförsörjning, Totalt sett innebär detta att sektorn årligen är underinvesterad med cirka 10 miljarder.

Vad betyder detta då för Köpings kommuns VA anläggning?
Köpings VA policyn, tidigare beslutat av kommunfullmäktige anger kommunens ambitionsnivå för reinvesteringsbehovet i Köping.
Målet är att verksamheten ska omsätta 1 procent av den totala VA-systemet/år, det är ett väldigt ambitiöst verksamhetsmål. Dessutom så ska verksamheten arbeta med fastställd VA-plan där kommunens ansvar i enlighet med LAV fastställts. Utöver det så har verksamheten även att förhålla sig till att Köping växer, det vill säga behovet av ny VA-infrastruktur till nya bostads- och verksamhetsområden. Då dessa olika uppdrag faller på verksamhetsutövaren så kommer de olika insatserna i reinvestering och investeringar i våra VA system att skilja sig från år till år. Senaste 5 åren har det i Köpings kommun varit väldigt stort fokus på exploatering, det vill säga nyanläggning av VA-system.

De senaste 10 åren har vi i Köping reinvesterat ca 25 miljoner kronor/år i ledningsförnyelse och anläggningsförnyelse, där den enskilt största kostnaden utgörs av ett i princip nytt vattenverk (2014-2017) för 75 miljoner kronor.

Vi bedömer att vi har ett relativt normalt slitage i våra ledningssystem, med cirka 8-14 läckor/år, detta skall ställas mot historiska 25-30 läckor/år, så våra reinvesteringar har gett god effekt. Bedömningen är att i vårt ledningssystem så är reinvesteringsbehovet cirka 15-20 mkr/år framöver, men behoven och volymerna kommer att skilja sig från år till år.

Läckorna och åldersstrukturen i systemet avgör var reinvesteringar skall genomföras. Tillsammans med gatuinvesteringar/omläggning av beläggningar och eventuella reinvesteringar i fjärrvärmesystemen så samförlägger vi utbytet av våra VA-system där det är möjligt, detta för att hålla nere kostnaden för respektive verksamhet.

Taxor,
VA-verksamheten har olika taxor att hantera, dels för den uppkomna vattenförbrukningen i dagligt tal va-taxan, denna taxa skall avspegla verksamhetens kostnad för att producera och avleda vatten, dels driva verksamheten. Vi benämner detta som en brukningstaxa.

Utöver detta så har vi även en anläggningstaxa, det vill säga kostnaden för att ansluta fastigheten till det allmänna VA-systemet. Denna kostnad skall spegla den faktiska kostnaden för själva anslutningen. Kostnaden revideras över tid för att avspegla faktisk kostnad, taxejustering.

Under perioden 2006-2016 så var antalet anslutningar i Köping väldigt begränsade, därav en taxa som släpade efter den faktiska kostnadsutvecklingen. Underhållet på våra anläggningar är ej kopplad till vår anläggningstaxa, utan påverkar vår brukningstaxa.

Framtida taxor,
Taxorna skall avspegla den faktiska kostnaden i varje given stund, och det är omöjligt att vi skall kunna förutspå detta. Stort beroende på vår råvarusituation tillgången till eleffekt och elenergi, samt även förstås rådande räntemarknad. Senaste årets dramatiska omvärld visar tydligt hur detta påverkat vårt samhälle idag.

VA-lagstiftning
Vi kommer naturligtvis att efterleva framtida lagstiftning gällande vår VA-verksamhet.

Enskilda avlopp,
Kommande tillsyn på enskilda avloppsanläggningar riktas mot fastighetsägare som bor på landsbygden där husen oftast ligger glest och där förutsättningarna för att ha enskilt vatten och avlopp är goda utifrån människors hälsa och miljön.

Syftet med tillsyn på enskilda avlopp är att skydda grundvattnet och dricksvattnet från förorening samt att minska risken för smittspridning från bakterier. Syfte är också att säkerställa att anläggningarna i tillräcklig omfattning begränsar näringsämnen som fosfor, kväve och organiskt material från att nå våra sjöar och vattendrag. Finns det brister i avloppsanläggningens funktion får fastighetsägaren möjlighet att åtgärda dessa men om det inte går att åtgärda bristerna kan ett nytt enskilt avlopp behöva anläggas.

Per Ågren, KSO, Ordförande VME.