Corona – mer än mexikansk bärs
Jan Kallberg skriver om coronaviruset och mexikanskt öl.
Jan Kallberg skriver om coronaviruset och mexikanskt öl.
Coronaviruset har snabbt hamnar i allas blickfång. Bara för några veckor sedan var Corona enbart känt som mexikanskt öl.
Om du tycker det är deppigt i dessa coronavirustider kan du ägna en tanke på Corona-bryggeriets marknadsavdelning som försöker sälja Corona-öl, deras arbetsdagar är direkt inte så inspirerande heller.
Kan man skoja om det? Att kunna skoja om saker i mörka stunder är det som skiljer oss från djuren. De skojar aldrig.
Är det allvarligt? Självklart. Ett virus med en potentiell dödlighet av en–tre procent är nog det allvarligaste folkhälsohotet vi sett det senaste århundradet.
Karin Söder trodde det var mellanölet, hur fel kan man ha? Coronaviruset är komplicerat och svårt att förstå omfattningen av. Men man kan inte heller bara kapitulera för rädsla – eftersom rädsla i sig skapar handlingsförlamning.
Den stora skillnaden mot Spanska Sjukan 1918 är att läkarvetenskapen utvecklats oerhört mycket de senaste hundra åren. Vi måste som människor se de framsteg civilisationen gjort. Vi är i bättre händer nu än då.
Det vi behöver tänka på är att försöka fördröja virusets framfart genom att undvika folksamlingar, försöka om möjligt minska riskerna och sköta hygien för att hålla viruset stången – och det handlar inte bara om oss. Genom att fördröja att antalet insjuknade stiger snabbt undviker vi att sjukvården överbelastas och kan inte vårda alla. Om inte sjukvården överbelastas har vi alla bäst chans att klara detta.
Ett av Coronavirusets krux är inkubationstiden, tiden innan sjukdomen visar sig, är varierande från en medeltid på fem dagar till att ett fåtal procent smittade blir sjuka först efter två veckor. Vilket gör att det är svårt att veta hur många som verkligen är smittade och hur mycket smittspridning som sker.
Coronaviruset skapar inte bara en epidemi om än med olika styrka i världen precis som alla epidemier men också en våg av instabilitet som går genom samhällen.
Denna våg av instabilitet rör om i ekonomi, beteenden och samhällen. Den kinesiska diktaturen har inte längre samma starka grepp om befolkningen som man hade innan detta startade. När regimen försökte strypa människors öppna informationsflöde hur situationen verkligen såg ut, och inte hur de kinesiska myndigheterna ville få folk att tro, så ökade bara det fria ordet efter att bytt media och sociala plattformar som regimen inte hann ifatt på. Kina som land har kommit i gungning.
I utlandet har redan restauranger börjat tömmas, i Österrike förbjuder man sammankomster över fem personer, Kalifornien tvingar barer att stänga och över hela världen förändras beteendemönster och köpbeteenden.
Det kan mycket väl kasta stora delar av världsekonomin rakt in i en djup lågkonjunktur. Ingen vet. Sveriges låga räntor har flera faktorer bakom sig – men en betydande faktor är billigt asiatiskt kapital som rört sig till Europa eftersom man uppfattar Europa som stabilt.
Kan denna epidemi omkullkasta låga räntor när asiaterna slutar skicka pengar åt vårt håll?
För dig som är lagd åt det maniskt positiva hållet, har jag bränsle på brasan från den tid jag läste ekonomisk historia på universitet, ty aldrig har vanligt arbete varit så välbetalt som just efter Digerdöden.
I och med att vem som helst kunde flytta in ett hus eller en bondgård som inte längre hade några ägare, eftersom de inte överlevt Digerdöden, så gick det inte att få fram arbetare till de stora godsen. Inte bara fick adeln hjälpa till själva att plöja, harva och skörda utan adeln fick betala dyrt i guld och silver att få någon som ville ställa upp och göra några dagsverken.
Det fanns inte människor så det räckte till att ens göra det mest nödvändiga arbetena och lönerna sköt i höjden.
Bit ihop. Vi kommer att klara detta.
Det blir en melodifestival 2021.
Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.