Ett ögonblick av tusenfalt

Jag har alltid haft svårt för det alltför klämkäcka, hurtiga, universala och opersonliga. Den approachen stannar liksom i den människan som ett skådespel. Den ger inget till mottagaren som blir äkta och genuint. Apropå kräkreflexer så finns det ett allomfattande råd som lyder “Hitta dig själv!” Okej, bara det, eller kan jag stå till tjänst med nåt mer? Suck! Kanske behöver du inte leta så mycket utan mer vara uppmärksam de stunder i livet du mår bra. Där har du dig själv. Jag vill berätta om hur just det känns för mig.

Det är i de mest glädjefyllda ögonblicken i mitt liv, i de ögonblicken jag slutat tänka framåt eller bakåt, i de ögonblicken jag älskat som mest av att få vara just där – som jag känt mig mest som mig själv. I de ögonblicken faller alla bitar på plats. För just den uppslukande stunden så bär jag min kärna med helhet i ett famntag. Inga tankar eller känslor är på villovägar utanför mig. Jag är där, hela jag. Då spirar lyckan, kärleken och meningen med livet.

Det är som att frågor jag inte visste att jag hade står besvarade och skänker tillfredsställelse i något jag inte visste att jag behövde och just därför sköljer över mig som en välsignelse. Leendet i mitt ansikte andas tacksamhet och tron på något större än mig själv landar som ett stoff över min gåshud. Jag överlämnar mig själv till universums energifält och släpper vikten av kontroll. Inom mig skiner solvarma strålar och hjälper hjärtat att blomma rosenrött.

Stunden har sina egna sinnen. Doften är regn på varm grönska, mjuk och naturlig. Smaken är den perfekta kombinationen av salt och sött, karamelliserat och lustväckande. Ljudet är som valsång, ömmande djup och meningsfull. Synen är en soluppgångs gryende morgon över öppet hav, bländande vacker och uppväckande. Känslan är en nedslående blixt, överraskande kraftfull, omskakande och förlösande.

Likt en droppe som rinner längs varje linje av min kropp fångar ögonblicket allt i mitt primitiva väsen och gör mig medveten om det mänskliga mötets skapande av ett mer högtstående jag. Solsystemets himlakroppar bidrog. Jag visste inte.. jag hade aldrig.. men nu har jag.. nu vet jag. Yin och yang är ett faktum, det är där. Jag köper allt som är naturligt, allt som växer ur jorden, allt som föds, allt som har en puls, alla urkrafter och instinkter. Inget går mig längre obemärkt förbi.

Jag ber om vördnaden som ska få våra hjärtan att smälta samman. Genom fjädrar blåser jag vinden och röken med min önskan, min längtan, min kärlek. Hoppas att det som är störst ska höra mina ekande själarop och ge oss allt åter.