Fyra betyg och en förhoppning
Jimmy Bladh betygsätter de lokala innebandylagen.
Jimmy Bladh betygsätter de lokala innebandylagen.
Har du köpt alla julklappar och rimmat ditt finaste rim? Är systembolaget avklarat inför långhelgernas långhelg? Börjar det bli läge att köpa den där granen?
Låt mig bryta in i julstressen med min decembervardag omsatt till lokal innebandy.
Den sista månaden på året är en stressig sådan. Måsten måste hinnas med, inköp inköpas och planeringar planeras. Inte ens på självaste julafton kan man tydligen koppla av, ty forskning färsk som nygriljerad skinka visar att risken för hjärtinfarkt ökar med makabra 40 % den 24:e december.
Som lärare är december extra stressigt. Inte nog med alla vardagssysslor av mer eller mindre brådskande karaktär, eleverna ska dessutom få sina insatser bedömda och sammanfattade ner till en bokstav på ett papper: betyg.
En utläggning om skolpolitik (eller politik överhuvudtaget) ska inte hållas på en av årets sista sportspalter, men jag vill ändå varna för eventuella försök till opinionsbildning framöver.
Det räcker – om man nu har missat det – att veta att en borgerlig regering med utbildningsminister Björklund i spetsen bestämde sig för att ändra betygssystem 2011. Bort med den gamla skalan MVG-IG och in med det nuvarande A-F.
Själv hör jag ibland hur fördomarna frodas bland de som inte har koll på att en lärares arbetstid överensstämmer på timmen med semesteranställdas. Det är sommarlov och jullov hit, sportlov och påsklov dit.
Däremellan kommer inte fastan, utan en periodisk stress som gör att att man går runt och tänker i termer av A-F i allt man tar sig för: lördagens cheddar och rödlök-chips får ett C, Ozark säsong 2 är nog ta mig tusan ett B och SMHI:s rapporter om en vit jul förtjänar inget mindre än ett A.
Halvtidsbetyg på innebandylagen
Köping Stars och hockeylagen får sitt i lokalpressen, och det med rätta. Därför ger jag mig på Grinchen-manér ut och stjäl utrymme för den lokala innebandyn. Nedan följer omdömen på några av lagens säsonger så här långt.
• IFK Arboga (1:a i Div 2 Väst/Öre): A
– Talangfullt lag som känns vältränat och välcoachat. Kan på sikt bli ett bra lag i de högre serierna, det som framförallt saknas är pålitliga poängspelare som producerar i match efter match.
• Kungsörs IBK (12:a i Div 2 Väst/Öre): F
– Ligger man sist är inget annat än bottenbetyg att vänta. Fredrik Åhlberg är tillbakavärvad och kommer zorra kvar laget i serien. Men sen då?
• Köpings IS (3:a i Div 2 Väst/Öre): B
– Vi kvalade oss kvar förra säsongen, inledde denna säsong svagt som bara den men har nu åtta raka matcher utan torsk och tätkänning. Det hade jag inte förväntat mig.
• Västra Mälardalen IBK (4:a i Allsvenskan Västra): E
– Ligger på fyra raka utan seger efter en stark säsongsstart. Ska vara ett topplag och frågan är vad som händer med VM-satsningen vid ytterligare en missräkning? I min bok är allting något diffust, de spelar rent tekniskt sett på IBK Köpings gamla plats och bara i Arboga. Vad är planen framöver?
Avslutar med en förhoppning om 2019: Arboga är redan förbi oss. Köpingsinnebandyn måste ta sig samman och försöka få till något långsiktigt alternativ där vi släpper gammalt groll och fokuserar framåt. Detta farhågade jag i en krönika redan i våras, framsteg har gjorts på vissa punkter men det är fortfarande otillräckligt.
Med riktigt gott samvete tar jag nu jullov, vill ni prata plast så är jag idel öra.
Så länge det inte kommer till granen, där vill vi ha äkta vara.