I torskarnas rike

Endast diktaturer gör skillnad på folk när det gäller hur lagen tillämpas. Därför reagerar jag i rikspressen hur det som kallas EU-migranter få fortsätta köra bil utan bilbesiktning, försäkring och i fordon som skulle ha körförbud eftersom polisen inte har kurage att ta utmaningen att sätta stopp för beteendet. Varför? Om man är tillräckligt högljudd, fiktivt kränkt och oresonlig då gäller inte längre lag utan allt blir förhandlingsbart. Detta är ett återkommande tema.

Detta blir med tiden genomgående och snart har vi delat upp befolkning och besökare i två grupper – de som inte behöver bry sig om lagens bokstav och torskarna som för vilka lagen fortfarande gäller till den sista bokstaven. 

Jag känner, och eftersom alla har blivit emo säger jag känner, att de som går upp på morgonen för att gå till jobbet 05:30 och försöker göra rätt, är de som är torskarna i Torskarnas Rike. Stora delar av västra Västmanland är en provins i detta torskarnas Rike. För dem gäller lagen fullt ut.

De andra, för vilka inga lagar gäller, kan kasta sten på polis och elda upp bilar i städer runtom i det som en gång var ett rätt juridiskt homogent Sverige. Detta är ett nytt fenomen men det visar i vilken riktning framtiden kommer att skönjas.

I Torskarnas Rike räcker det att köra 79 kilometer i timmen på Solmyravägen och det är polisiärt görallvarligt med böter och förmaning – en väg som man kan hålla nära det dubbla på nu när vargen ätit upp all älg till frukost. Om man inte är medborgare i Torskarnas Rike behöver man inte bry sig – man kan göra hur fort man vill, oförsäkrad, med körförbud och ingen lyfter ett finger.  

Lika säkert som att det regnar på midsommar har polisen stått i decennier och kontrollerat rattfyllerister på söndagmorgarna på Åsbykrönet. Hur många var verkligen på trycket och andades ut en ånga som var en blandning av Explorer och lingondricka? Kanske en på trehundra trafikanter, om ens det, en på femhundra. De är riktigt läskade är enkla att identifiera eftersom de saknar imma på rutorna om groggen varit tillräckligt stark. Så varför kontrollerar vi rattnykterhet med en träffsannolikhet på kanske en på femhundra – medan vi avstår att kontrollera dem som vi kan anta ger fyra trafikförseelser av fem kontrollerade? Men i Torskarnas Rike är det viktigare att 250 med en matematisk marginell sannolikhet hitta en rattonykter Åsbybilist över krönet på väg än en EU-migrant bil som är obesiktad och utan försäkring.      

Ett av de basala kännetecken, grunderna, för en funktionell demokrati är att alla är lika inför lagen. Det gör att om vi kontrollera hastighetsgränserna efterlevnad, att folk är nyktra när de kör bil, att bilen är besiktad, försäkrad och att den som kör har körkort  – då skall det gälla för alla som sitter bakom ratten.

När polisen fokuserar sin verksamhet på en grupp av människor – torskarna i Torskarnas Rike – då är man inte längre någon vidare demokrati.

Problemet – och det är dit jag leder detta resonemang – är att vi har en situation när lagen gäller till sin fulla lydnad för en grupp av befolkningen och sedan nedgraderas det hela vägen ned till de mest högljudda och lättkränkta grupperna. Demokrati är förutsägbara och lika lagtillämpning för alla som befinner sig i landet. Endast diktaturer skiljer på människor när det gäller hur man tillämpar lag.    

Hur kan vi inbilla oss att invandrare och EU-migranter skall respektera lag och människors lika värde – när vi inte ens själva gör det med den egna befolkningen?