Krönika
11:54 | 2 juli 2021

Misstroendevotering – inte hela världen

Jan Kallberg om läget i den svenska politiken.

När regeringen Löfvén förlorade en misstroendeomröstning framstår det som chockartat men enbart i diktaturer är maktskiften eller omförhandlingar om regeringsmakten framställda som något negativt. I en demokrati är det vackert att regeringar faller eller omstruktureras för det är ett tecken på att något inte fungerar – och att det har politiska konsekvenser.

Det skall ha konsekvenser när folkvilja och maktens utförande inte går ihop. Sverige har snarare för få regeringskriser. Så Vänsterpartiet har spelat ut sitt kort, efter att statsminister Löfvén trott sig syna bluffen genom att ignorera, är det är inte hela världen. Det är ett naturligt förlopp. Att regeringen faller handlar mindre om i år och dagens situation utan siktet är inställt på nästa år som är ett valår.

Vänsterpartiet har förstått, med all rätt, att på samma sätt som Sverigedemokraterna kapat röster från Socialdemokraterna har de en möjlighet att växa ytterligare. Den finns en plats i Sverige för ett förutsägbart och konsekvent vänsterparti. Varför? Runt 15 % av de röstberättigade har konsekvent uttryck att deras åsikt ligger i det spektrumet. Har Vänsterpartiet 15 % idag? Nej, för två tredjedelar av dessa röster finns hos Socialdemokraterna. Problemet för Vänsterpartiet är att man kommer aldrig att växa så länge man är stödhjul, och förväntas vara stödhjul, åt en socialdemokratisk regeringen.

Sverige kommer att utvecklas på ett sätt som gynnar Vänsterpartiet, även om jag inte tycker de har lösningen på problem som energikris, minskad konkurrenskraft och nedtyngd offentlig sektor, så finns det en stor grupp som tycker och tänker vänster. Detta drivs sedan på av ökade ekonomiska klyftor, vilket är följden av en stagnerande ekonomi, när man räknat bort vad utökad utlåning innebär, och stora ofinansierade offentliga åtaganden till en invandring som saknar en långsiktig plan för integration. I detta finns det en plats för Vänsterpartiet som är väsentligt större än idag. Vänsterpartiet har inget att vinna att stå tillbaka, det vore ett strategiskt misstag, och de kan börja se vart det bär hän. Misär och stigande klasskillnader är politisk gödning för ett vänsterparti.

Sverige är inte längre Folkhems-Sverige som var lagom, normalt, jämlikt och politiskt förutsägbart.

Sverige är inte längre Folkhems-Sverige som var lagom, normalt, jämlikt och politiskt förutsägbart. När man kunde tro på att man skulle få en rejäl pension bara man jobbade på, man lärde sig saker i en trygg skolmiljö och att välfärdssamhället var där för alltid. Plötsligt kom det över oss att det inte längre var där. Välkommen till det vi inte vet något om. Att lämna det samhället som varit leder till sorg. Det är något som har dött. Den sorgen kan ta olika uttryck.  Vänsterpartiets potentiella frammarsch är ett uttryck av den sorg, besvikelse och vämjelse många känner för det goda samhället som stegvis havererat i samhällssektor efter samhällssektor. När blir dessa misslyckade ”utmaningar” inte längre en utmaning utan bara misslyckande?

Sverigedemokraterna fångar upp uppretade moderater och LO-medlemmar medan Vänsterpartiet appellerar till en ideologiskt förankrad vänster som tröttnat på ett svajigt sossarna. Sverigedemokraterna har redan kapitaliserat och gått från ett marginaliserat mindre parti till en av de större politiska spelarna. Vänsterpartiet ser den möjligheten från vänster. Det stora partiet SAP mals ner av det faktum att partiet inte längre klarar av att hantera den inre spänningen att vara ett parti för både närande pappersarbetare och tärande papperslösa. Sossarna saknar politisk energi och kompass eftersom man klarar inte att förstå det moderna samhället. Det skulle gå att hålla ihop om man hade en strategi som skapade resurser som kunde tillfredsställa både närande och tärande. Men det saknas.

SAP idag har nog med att dagligen hantera verkligheten, det finns ingen strategi och kommer inte att finnas en strategi. Med mekanisk precision kallar man Vänsterpartiets misstroende för ”ansvarslöst” och ”hot mot demokratin,” vilket enbart med samma precision är enbart löjligt och småaktigt.

Det är viktigare i en demokrati att ha mekanismer som sparkar ut regeringar än att få dem invalda. Varför? Det ger folket makt. Det behöver man inte gilla, det är en logiskt faktum i en demokrati, makten måste vara exponerad för hotet att den kan förloras.

Tvärtom bör vi har fler maktskiften. Ett av Sveriges största misstag i modern tid var val vart fjärde år istället för vart tredje år. Motiveringen var att riksdag och regering skall ha arbetsro. Arbetsro? Arbetsro från vem? Givetvis väljarna! Ju oftare vi har val desto bättre svarar Riksdagen mot vad folk tycker eftersom de ges mer möjligheter att uttrycka den. Då slipper man att regeringen faller efter ett misstroende. Om vi hade val oftare eftersom partiernas inflytande i riksdagen är närmare deras stöd i valmanskåren.

Det går inte att skälla på Vänsterpartiet för att de låter regeringen Löfvén ombildas – de gör vad ett parti förväntas göra – de maximerar sin position för att driva sin politik med stöd av deras väljare. Det är inget unikt eller illvilligt. Det är politik. Det är stormigt och skall så vara.

Om man vill ha lugn får man sitta och titta på Nibbarsboån som makligt flyter fram på samma sätt som den gjort i hundratals år. Det är kanske där den rofyllda sommarledigheten bäst skall avnjutas på med smörgås och fläderbärsdricka. Långt från television, Internet och trams.


Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.


Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-