KRÖNIKA: Julhandeln – viktig både för butikerna och demokratin

Julhandeln verkar på något sätt alltid dra igång för tidigt.

Man vaggas in i en falsk förhoppning om att ha gott om tid på sig att klura ut fyndiga klappar – och helt plötsligt springer man runt och panikhandlar den 23 december.

Att döma av trängseln i butikerna är jag sällan ensam om att vara ute i sista minuten.

Länge har jag tänkt att julen blivit räddad i sista stund. Klapparna har delats ut, allt har varit julefrid och julefröjd.

Det är först när den sätts i ett större perspektiv jag inser att julhandeln handlar om bra mycket mer än en handfull presenter. 

Varje år omsätter julhandeln i Sverige miljardbelopp. Exakt hur många miljarder är svårt att mäta, men om vi säger 15 är det förmodligen lågt räknat.

När de 15 miljarderna byter ägare är det en aktion som avgör hur framtiden kommer se ut.

Det kan låta bombastiskt stort, men julhandeln avgör vilka företag och produkter som kan överleva och expandera.

Att handla julklappar är, på ett skruvat sätt, samtidigt en demokratisk handling. En slags röst.

När du köper julklappar tar du ställning till om du vill gynna det lokala eller det multinationellt, närproducerat eller importerat, hantverk eller slavarbete.

Verkligheten är förstås inte så svart eller vit, men den är heller inte så långt ifrån.

Passa på att köpa presenter som betyder något. Inte bara till någon du tycker om, utan också från någon du tycker om.

Något som av någon outgrundlig anledning hamnar under granar är presentkort.

Det är slående hur bakvänt det moderna tankesättet är i att pengar oftast inte är okej inslaget i paket, samtidigt som presentkortet är helt och fullt accepterat.

Presentkort är en produkt som är mer begränsad (och sämre) än pengar då den riktiga vinnaren inte är mottagaren, utan butikerna. 

Speciellt vid alla de tillfällen de kan behålla pengarna när presentkortet aldrig hämtas ut. Då kan det betraktas som ett fall av sponsring.

Därför får presentkortet bli årets anti-julklapp.

Årets julklapp däremot brukar vara ett spektakel och alla har väl hört talas om klassiker som spikmattan, bakmaskinen eller tamagochin.

Produkter som dansade en vinter men som få skulle jubla över idag.

I år är det VR-glasögonen som gäller, där bokstäverna står för ”virtual reality”.

Det kan bli något, men det har också potenital att försvinna lika fort som tamagochin.

Om inte borde 2.0-versionen om något år ändå vara betydligt bättre.