Sporten – jag hatar dig

3-2 till Örebro SK i en match som kunde slutat hur som helst, i en match där jag och vi kände att vi om inte var bättre åtminstone skapade lägen för att vinna och förtjänade bättre.

Men sport är, precis som livet självt, inte rättvist. Sedan är ju rättvisa ett hyfsat subjektivt begrepp, men ni fattar.

Den här krönikan kommer säkert få mig att framstå som en dålig förlorare, som inte pallar trycket. Då får det väl vara så. Egentligen tänkte jag faktiskt påbörja texten redan förra söndagen (17/3) när vi satt på bussen på väg till idrottshuset i Örebro.

Vi hade på fredagen inlett kvalspelet i bäst av tre matcher med en stabil seger inför nästan 900 personer i KBS. En vinst till och första steget mot avancemang uppåt i seriesystemet hade varit klart. Jag var självsäker, mina tränarkollegor var självsäkra.

Spelartruppen var självsäker. Kanske var vi för självsäkra, för mot ett bra lag på bortaplan med ledning efter den första perioden tappade vi matchen helt.

På bussen hem var jag glad att jag inte började skriva just då. Det var nog det ända jag var glad för den kvällen. Och den natten. Och dagen efter. Inte för att vi förlorade, förlora har jag gjort förut. Massor med gånger. Men den förlusten var onödig, och min känsla är att vi ledare och spelartrupp – laget – föll på eget grepp.

När jag och bröderna kvällen efter vår förlust mot ÖSK satt och kollade den avgörande Play In-matchen mellan Luleå och Örebro tänkte jag på Luleåtränaren ”Bulan” Berglund.

Förlängning, nästa mål skulle slutföra ena lagets säsong. 6 000 personer på läktaren i en stad som andas hockey, sen riskerar de att åka ut mot Örebro av alla lag innan slutspelar börjar. Jag kände mig sämst i världen tillbaka vid KBS på söndagskvällen, på en annan nivå i en annan idrott hade det kanske stått supportrar vid hallen och krävt svar, media hade ringt tills efter läggdags och dagen efter hade man fått anklagade blickar på affären.

När jag ventilerade funderingen med brorsan framför tv:n och han menade att ”Bulans” förmodade 200 000 kronor i månadslön var en förmildrande omständighet när det kom till mående var jag ändå tveksam. Inga pengar i världen hade kvällen innan kunnat dämpa ångesten.

Men Luleå vann, och ”Bulan” kunde förmodligen gå och handla som en fri man. Och för min del var det färdigdeppat, fokus på match 3.

Lördagen. 23/3. Vinnaren går vidare och förloraren åker ur. Det är över tusen personer på plats i KBS, helt otroligt egentligen för den nivå vi är på.

Men killarna förtjänar det och föreningen förtjänar det. Ledning 2-1 efter två perioder, håller vi ut tjugo minuter blir det som veckan innan stor fest i vår hemmaborg och det första delmålet avklarat tillsammans med en fantastisk grupp människor.

Men ni vet ju hur det gick, alla som var där kan skriva under på den där klyschan om små marginaler.

Lagidrott är något speciellt. Bland alla olikheter, kompromisser, personligheter, förhandlingar finns gemensamma mål. Gemensamma vinster, och gemensamma förluster.

När jag nu ska hitta tillbaka till mina framgångsfaktorer i livet som försökats i kvalbubblan den senaste månaden som att röra på sig och att äta nyttigt vill jag ändå tacka för att ni har gett det ni kan för sporten i Köping.

Tack G och Ilja för en stabil sista utpost. Jacke för att du totalt respektlöst kommit in med en spelstil föreningen behöver. Hugo och Hugo som köttat på oavsett vad. Oskar, Salminen, Store, Trym och Loke för att ni är fina, positiva killar som är redo att bli föreningens stöttepelare.

Sutta, Max, Salle, Burre, Lankan och Laakso som varit det äldre gardet som på och utanför banan på era vis snäppat upp och förgyllt. Norman, Jaska och CJ för era insatser vid rätt lägen. Felix för att du kom in med rätt energi när vi behövde det.

JP för att du har offrat din kropp och erbjudit ditt sinne och erfarenheter med en stor ödmjukhet. John och Kevin för att ni tog ner klubborna från hyllan och försökte ge oss det sista som krävdes.

Danne och Anders för alla timmar, obeskrivligt. Larsson och Bergdahl för att givande, svinroligt samarbete jag visste skulle bli bra på förhand. Magnusson för allt jävla slit och allt jävla hjärta utan tillräcklig uppskattning.

Sporten. Just nu hatar jag dig, men jag tror att det går över.