Tack för traditionerna

Enligt TT kommer julhandeln att passera 100 miljarder kronor 2025.
Samvaro är viktig. Mer än saker väger också julstämning och en ljusslinga med 100 ledlampor kostar bara 10 kronor i månaden att ha tänd, enligt Mälarenergi.

Efter ett långt arbetsår ser de flesta också fram mot själva julledigheten. Den skulle vi inte ha om Liberalernas nya chef Simona Mohamsson fått bestämma. Återkommer om det.

Nyårshelgen har hon inte velat avskaffa. Så på nyårsafton kan, som brukligt, såväl media som enskilda människor se tillbaka på året som gått. Även gamla murvlar som jag tänker då gärna bakåt, inte bara ett år utan betydligt längre.

Som GPS för bakåt-tittandet använder jag sparade Magazin24-krönikor.

”Ska Köping få Arbogas brandstation också?” var min rubrik i oktober 2011. ”Samordningsförbundet för Västra Mälardalen” hade då tänkt sig en brandstation vid Majaskeka utanför Köping, som också skulle vara för Arboga och Kungsör.

Idén togs sedan över av ”Räddningstjänsten Mälardalen” som planerar ha den brandstationen färdig 2028, då Arbogas brandmän enligt beslut inte längre ska få rökdyka eller åka på olyckor på Europavägarna.

Jag protesterade redan för fjorton år sedan.

Olika djur har jag berättat om i krönikorna. Till exempel om den kloka flöjtkråkan.och om ödlors kroppsspråk. Dagens art presenteras med tanke på att 2026 är ett valår. Jag citerar ur ”Svänska fåglar”, av Inge Kuhl:

”Valskrika (Lat. Politie Gorm) är starkt revirhävdande runt svartbyggt bo. Låter sig icke påverkas av sakskäl. Drar sig fram med hjälp av kontokort och partistöd. Gillar grupptryck. Boet byggs långt från näringsbiotopen, beroende på förmånliga traktamentsregler. Även folkvalda exemplar visar rovbeteende i maktposition. Fallskärm utvecklas automatiskt om fågeln blir sparkad.”

Till något ljusare. På lördag är det Lucia. Min Magazin24-krönika i december 2018 inledde jag så här.

”Man ska inte spara på något gammalt för att det är gammalt, utan för att det är bra. Traditioner till exempel. De är bra för att de binder oss människor samman. Bland annat när vi samlas till fika med pepparkakor och Lucia,”

Gamla svenska traditioner gillar jag, till exempel midsommarfirande. Speciellt ligger julfirandet mig varmt om hjärtat. Så tack och lov att L-ledaren Simone Mohansson inte fått som hon ville.

”Tvinga inte alla att ta ledigt för att fira kulturer de inte tillhör.”

”Få tackar väl nej till lite ledighet, men i ärlighetens namn hade många nog snarare önskat att få vara lediga under Eid al-Fitr, Chanukkah eller kanske årsdagen för tryckfrihetsförordningen.”

Så skrev hon i Aftonbladet den 21 december 2018, då hon var andre vice ordförande i Liberalernas ungdomsförbund.

Det kunde ha varit värre. Tänk om hon föreslagit att vi ska ta bort korset från Svenska flaggan. Korset, som vare sig man tror på honom eller inte, representerar en person som bara gjorde gott och till slut offrade sig, uppspikad på ett kors.

Jesus, alltså, orsaken till att vi bland annat har Advent och firar jul. Att jag uppskattar hans ord och gärningar har framgått tydligt i flera av mina krönikor. Till en del kan det bero på mina gener.

Kring sekelskiftet 1600-1700 var Sven Ersson Holm och hans farfar klockare och bönpräster i Ljusnedal. Samma sysslor hade sedan en och annan härjedalsk Holmättling under seklerna fram till mig.

Som en nutida bönpräst har jag fördelen att inte kunna bli ”avkragad”, som Huddingeprästen Christer Hugo. Tidigare i år kritiserades han bland annat för att han inte trodde på en straffande Gud.

Det gör inte jag heller. Som en julhälsning2025 slutar jag därför, som i min krönika i Magszin24 i december år 2011:

”I Gamla testamentet (= gamla lagen) var Gud god men han straffade ibland folk som gjort bort sig. Sedan kom Jesus med en ny lag – med nåd, alltså förlåtelse i stället för straff. För Jesus visste att det inte finns några felfria människor. Han var den som, då som nu, ville ge alla ett bättre liv, och som inte minst brydde sig om de människor som var mer eller mindre utstötta ur samhället.”

Ha fina helger nu!
Och förlåt varandra.

Red. anm.
Detta var Harry Holms sista krönika i Magazin24. Vi på redaktion vill tacka så mycket för den här tiden och vem vet – kanske på återseende.