Varför sägs så få varför?

Ett av det svenska språkets mest underskattade ord är ”varför” – därför alla talar om det men det sätts aldrig i riktigt arbete.

Att ifrågasätta har för varje år blivit allt mer stigmatiserat.

Det har blivit markerat som avvikande att ifrågasätta och många, alltför många, väljer det komfortabla att inte ifrågasätta utan glider med i arbetsliv, föreningsliv och tråkliv utan att vilja ha en mening som avviker.

All mänsklig utveckling har börjat med varför – att fråga varför är en av hörnpelarna i utveckling, innovation och förbättring. Carl von Linné och Carl Wilhelm Scheele började bägge sina vetenskapliga karriärer med att säga – varför?

Jag står upp för folk som ifrågasätter därför att det driver utvecklingen framåt. De andra, de som är så himla bra att de anser att de räknat ut allt kan tåla kritik och frågor eftersom om de är så bra kan de även besvara när de blir ifrågasatta.

Det är de som inte räknat ut allt så bra som blir förbannade och irriterade när de ifrågasätts. I ett sekulärt och demokratiskt samhälle är det inte bara bra att ifrågasätta – det är en nödvändighet för att samhället skall överleva.

Därför är kortsluten religion så hatfull mot ifrågasättande eftersom deras presenterade verklighet och syn på livet här och efterlivet hänger inte ihop logiskt. Jag är emot religiösa friskolor av den enkla anledningen att de klarar inte av att hantera ”varför” och vill ersätta det med ett ”därför”. Ett modernt, demokratiskt samhälle fungerar inte så – där låter varför vara just varför.

Rättshaverister får skäll

Ett skällsord om folk som försöker få rätt är ”rättshaverist”, det är ett enkelt sätt att bli av med folk, men jag är erfaren nog att inse att det som haverat är det rättmaskineri som gjort folk desperata och utlämnade så att de tröskar med myndigheter och söker rätt.

Det är bara att se på vad som sägs och vad som sker. I det moderna Sverige anmäls offentlig verksamhet till Justitiekanslern och Justitieombudsmannen – två myndigheter som inkasserar ett par tusen anmälningar varje år. Om hälften är okynne så är säkert den andra hälften sakligt korrekta att någon blivit felaktigt behandlad.

Hur många blir klandrade av JO och JK? Några tiodels procent av alla anmälningar.

Varför säger jag det?

Det har blivit en kultur att inte ta klaganden på allvar.

Varför tar man inte klagomål på allvar? I många fall handlar det inkompetens och att försöka bli av med kritik är ett sätt att skydda sig från att bli utmanad och att saker som inte var bra gjorda blir ifrågasatta.

För ett samhälle som vill förbättra sig, få mer resurser över till de områden där de behövs och som söker framtidens idéer måste omfamna ”varför”. Varför är energin som driver anpassning till förändring.

Förändring kommer vare sig vi vill eller inte.

Brev måste besvaras

Jag säger inte att folk är överdrivet bortskämda, för det finns många som har det jobbigt, försöker och strävar men lever från hand till mun, men det jag säger är att vi ofta glömmer att generellt har befolkningen idag det mycket bättre än tidigare.

Enkla saker som förut kostade mycket att få, var inte tillgängliga och idag har vi stora friheter att välja vårt eget liv.

Antingen möter man förändring och söker att manövrera till det bästa eller så blir man ett offer för förändring – det finns inget mellanting.

Du kan själva bli bättre på att ställa frågor. Skriv brev – det låter 1800-tal – men brev måste besvaras.

Om du skriver och det är fel det som görs ligger dumheten där och bara väntar på att få visa hur bottenlöst ogentänkt man är. Om du vill veta hur saker är, varför det finns och hur det motiveras. Fråga – och skriv brev.

Varje fråga stärker demokratin och acceptera aldrig att varför ersätts med därför.