Entreprenör med helt rätt inställning

Service! Service! Service!

Detta är den lokala, nära, handelns främsta konkurrensmedel mot de stora, digitala jättarna. Men också mot stormarknaderna flera mil bort och deras massförsäljningar, där varje kund är liten.

I den lilla, lokala butiken, kan varje kund känna sig sedd, betydelsefull och stor. Men bara om kunden bemöts med god service: vänlighet, omtänksamhet, hjälpsamhet.

God service handlar alltid om att möta kundens behov och överträffa hennes förväntningar. Kunden skall alltid få vad hon vill ha – och något därutöver. God service ser inte säljet som en slutpunkt utan början på en relation.

En som personifierar Mr Good Service i Köping och Västra Mälardalen är Zoran Maksimovic, 53 år. Två gånger har han fått utmärkelsen Årets Franchisetagare inom PhoneHouse. Han har också blivit utsedd till Månadens förebild av Västra Mälardalen i samverkan.

På diplomet kan man läsa att Zoran är ”En entreprenör med rätt inställning – positiv, kvalitetsinriktad och serviceminded. En sann förebild för oss i Västra Mälardalen.”

Elgiganten och Phone House blev ett företag vid en fusion 2015, behöll båda namnen i sitt varumärke, har i Köping i dag sin butik på Stora Gatan och delar huvudingång med Sparbanken Västra Mälardalen.

Zoran är franchisetagare även i detta företag, absolut störst och marknadsledande inom elektronik i Sverige. Elgiganten/PhoneHouse hade 2021 hela 15,8 miljarder kronor i försäljningsintäkter.

Varför skall jag handla hos dig?

– Har du köpt din mobiltelefon av mig, tecknat ett abonnemang hos mig, kan du när som helst komma in till mig, nära dig, och få hjälp när du behöver. Det är inte lika enkelt och självklart om du handlat på nätet eller på en stormarknad långt borta, konstaterar Zoran.

Hustrun Snezana Maksimovic är butikschef på Lindex i Köping. Dottern Aleksandra, 19 år, fick ett stipendium på 20 000 kronor på gymnasiet, som framhöll hennes goda analytiska förmåga, att hon är en förebild för sina kamrater och en av skolans bästa elever någonsin.

Sonen Filip, 16 år, går på Grillska gymnasiet i Örebro, linjen för elitfotboll. Han drömmer om att bli proffs i antingen Röda Stjärnan i Belgrad eller i Manchester United.

En fantastisk framgångssaga för en invandrarfamilj i andra och tredje generationen?!

– Vi ser oss inte som invandrare. Vi är en del av det svenska samhället med alla dess möjligheter.

Zorans pappa Rade, i dag 82 år, hade en butik i Belgrad på 60-talet, som en liten ICA-butik. 25 år gammal kom han till Köping och började jobba på Volvo som montör. Utbildningen fick han inom företaget. Zorans mamma Ljubica, idag 76, jobbade som frisörska i Belgrad, kom till Sverige 1966 och började också hon att jobba på Volvo. Familjen bodde på Byjorden. En yngre syster, Suzana, bor i Göteborg och jobbar som ekonom inom Region Västra Götaland.

Föräldrarna var strävsamma och hårt arbetande. De hade många landsmän på Byjorden. De hade rysk-ortodox trosuppfattning, som firar jul kring den 7 januari. Men föräldrarna var måna om att vara en del av den svenska kulturen. Zoran och hans syster fick alltid julklappar när svenska barn fick julklappar, den 24 december. Ärlighet, vara en god vän, var något föräldrarna lärde sina barn.

– Pappa sade alltid att vi skulle lära oss vad bröderna Kennedys mamma brukade säga: vad du än gör, gör det perfekt.

Det fanns ingen nationalism i Zorans familj, men föräldrarna uppfostrade sina barn att inte glömma sitt språk eller sitt ursprung.

Hur var du som barn?

– Alltid en bra kompis, alltid glad, alltid nyfiken. Ville utforska allt, ville upptäcka allt. Funkade alltid bra med min lillasyster. Mycket spontanidrott. Fotboll på gatan med killarna i kvarteret. Spelade också tennis på gatan med sand som fick utgöra linjer.

Zoran hade först en dagmamma, gick sedan i förskolan Blåsippan på Byjorden: två lärare, åtta barn. Han gick 1–5 klass i Nyckelbergsskolan, 6–7 klass i Belgrad, och bodde hos en moster. Då planerade familjen att återvända till hemlandet.

Det blev inte så, familjen stannade i Köping, Zoran kom tillbaka och gick 8–9 klass i Scheeleskolan. Sedan gick han treårig ekonomutbildning på Ullvi.

Som många andra småpojkar på Byjorden drömde Zoran om att bli fotbollsproffs. En blev det i denna del av Köping, född en generation tidigare: Leif Eriksson, KIS, Djurgården, sedan proffs i Nice i franska ligan, där han utsågs till den bäste utländske spelaren år 1973.

Vid VM i fotboll 1978 fick Zoran en stor idol: Mario Kempes. Med sina två mål i finalen mot Holland blev Argentina världsmästare och Mario Kempes blev turneringens skytteligakung.

Zoran själv spelade pojkfotboll som mittfältare i tidiga tonår, först i Forsby IF, sedan i Köpings IS.

Familjen var länge jugoslaviska medborgare. Zoran gjorde därför lumpen i Jugoslavien, som flygplatsjägare i 1 år. Det innebar att han fick bevaka flygplatser.

– Jag ryckte in långhårig i moderna Levi’s jeans. Snabbt blev jag kortklippt som alla andra, i samma uniform som alla andra.

Efter hemkomsten slappade Zoran en period för att bestämma sig för vad han ville göra. Han ville inte börja jobba på Volvo, som alla andra kompisar tidigare hade gjort.

En dag såg han en annons i en tidning att Magneten Radio & TV sökte folk.

– På med vit skjorta och slips. Nu skulle jag bli säljare. Lokalt blev jag snabbt känd som ”Magneten-Zoran”.

Zoran sålde tv-apparater, parabolantenner, cd-spelare, bakmaskiner, mobiltelefoner – som då hette Ericsson Hotline och GSM Motorola.

Heta på marknaden då, i dag skulle småungar som ännu inte blivit tonåringar betrakta dessa produkter som stenålders.

Efter tio år på Magneten i Köping, de två sista som butikschef, blev det åtta år i Västerås, 1998-2005, då Zoran arbetade på Expert, Europolitan och Vodaphone. Därefter värvades han av Patrick Mörk som annonssäljare till Magazin24.

Patrick var en av tidningens grundare, i dag känd som internationell fotbollsagent. Tre år senare, 2008, startade Zoran Phone House i Köping, som alltså 2015 blev Elgiganten/Phone House.

Fördelen att som företagare vara franchisetagare?

– Att vara franchisetagare inom Sveriges största kedja inom hemelektronik ger mig möjligheten att kunna erbjuda lokala kunder ett konkurrenskraftigt och rikstäckande erbjudande. Kunden behöver inte resa till en annan stad.

– Mitt ansvar är självklart att värna om varumärket och jobba i samma riktning som Elgiganten, som förhandlar fram alla avtal och står för alla utbildningar för personal inom kedjan.

Hur kan du ha produktkännedom om alla olika mobiler av olika märken du säljer?

– Många märken men samma system, så det förenklar. Ungefär som inom datavärlden, där de flesta använder samma standard.

Fördelen att vara oberoende och kunna sälja alla märken och abonnemang?

– Det ger oss trovärdighet. Vi får större chans till att ta fram flera alternativ för varje kunds behov och önskemål. Och kunden får en större valfrihet.

Hur kan vi skapa högre status för yrken inom service och sälj?

– Vi som säljer har redan världens roligaste jobb, framför allt för att vi får träffa så många olika slags människor. Vi utvecklar vår sociala kompetens. Vi utvecklar vår människokännedom.

– Men jag tror att ett gymnasieprogram inom sälj skulle hjälpa till att höja statusen, kunskapen och insikten. Alla kan inte sälja. Att lära sig sälja har man nytta av hela livet, sälja sig själv, sälja en idé, sälja en vara eller en tjänst.

När är du lyckligast i jobbet?

– När kunden säger ´jag är så nöjd´och ger mig ett varmt leende.

En okänd talang?

– Duktig på att spela schack, en talang efter min far.

En frestelse du inte kan motstå?

– Gärna grillat med ett gott glas rödvin.

Vad drömmer du om, vad längtar du efter?

– Just nu drömmer jag om att vi får en varm, skön sommar och att det skall gå superbra för Serbien i fotbolls-VM i Qatar i november.