Fia får folk i form
Friskvård, familj och företag.
Friskvård, familj och företag.
Fia Larsson är en glad köpingstjej, med skinn på näsan, glimten i ögat och hjärtat på rätta stället. Hon brinner för friskvård och goda villkor för företag. Hon kan inte motstå hembakade kakor. Magazin24 har träffat henne.
Sedan 2012 driver Fia Larsson företaget Larssons Kiropraktik & Hälsocenter på Glasgatan i Köping. 125 kvadrat, tre behandlingsrum. I verksamheten finns också döttrarna Malin Larsson och Josefin Larsson.
Här erbjuds kunderna kiropraktisk behandling, olika massagetekniker, laserbehandling samt hud- och spabehandlingar.
Fia Larsson är certifierad massageterapeut, examinerades 2002 vid Axelssons Gymnastiska Institut. Specialinriktad på idrottsmassage. Bland hennes behandlingar ingår även revolving och ackupressur. Köping Stars basketspelare får sedan flera säsonger tillbaka massage av Fia.
Malin Larsson är legitimerad kiropraktor. Hon blev kursetta när hon 2014 avslutade fem års utbildning på Skandinaviska kiropraktorhögskolan i Solna.
Hon jobbar med kiropraktisk justering, leder och muskler, men ger också mjukdelsbehandling.
Josefin Larsson är certifierad hud och spaterapeut, utbildad vid International Beauty School of Sweden. Hon ger sina kunder hudvård och spabehandlingar, vaxning och fotvård, fixar fransar och ögonbryn.
Vilka fysiska besvär är ni bäst på att behandla på er klinik?
– Onda ryggar, onda nackar, tennisarmbåge, golfarmbåge, hälsporre, för att nämna en del, säger Fia och skrattar.
Vi möts på kliniken en fredagsmorgon. Fia bjuder på kaffe och mackor. Döttrarna är upptagna med kunder i sina behandlingsrum. I varm atmosfär och glad stämning berättar Fia om sitt liv och sitt yrkesliv.
– Jag är född och uppvuxen i Köping. Min mamma Majvor är sömmerska och har varit textillärare. Som sömmerska var hon företagare, som textillärare var hon anställd. Min pappa Lars var golvläggare och företagare.
Fia är den yngsta i en syskonskara med fyra flickor. Lena är nybliven pensionär, har jobbat inom vården och varit biståndshandläggare. Tina jobbar på ICA Maxi i Köping och Birgitta på Volvo i Eskilstuna. Det är tretton år mellan äldsta och yngsta systern.
Hur var du som barn?
– Rätt lugn och stillsam. De kallade mig för ”högen”. Jag gillade att bara sitta och bara vara. Jag var alltid glad och kvällstrött. Har sovit middag hela livet, om jag har kunnat.
Du ger intryck av att vara väldigt snäll, men jag kan tänka mig att du också har kort stubin?
– Kort och kort. Det är väl både ock. Men jag har mycket temperament. Det är ingen som kör över mig!
Vi skrattar båda, sedan säger jag:
Glimten i ögat, skinn på näsan och hjärtat på rätta stället – är det en beskrivning av dig?
– Tack så mycket. Det var en bra formulering. Jag känner igen mig.
Fia har bott i Köping i hela sitt liv. Hon är uppvuxen på Schenströmsgatan vid Stigarna. Hon gick på Elundskolan, S:t Olovssskolan och Ullvigymnasiet. Idrott tyckte hon var roligast i skolan.
Har du idrottat själv?
– Jag spelade basket som lagsport, jag har alltid löptränat och började styrketräna tidigt – på gymnasiet.
Fia flyttade hemifrån till en HSB-lägenhet på Västra Långgatan. Fia träffade Anders när hon var 16 och han 24 år. De har hållit ihop sedan dess.
Vad gjorde du efter gymnasiet?
– Jag jobbade inom vården på lasarettet i början på 90-talet. Då fanns intensiven, kirurgen, BB. Vi hade ju alla avdelningar. Det var väldigt roligt!
– Sedan lades vårdavdelningar med långvård ned och det byggdes sjukhem som Hagaberg med flera. Jag ingick i en vikariepool som fanns på lasarettet och täckte upp där det behövdes.
Sedan blev det Nautilus?
– Jag fick ett erbjudande av dåvarande ägaren och svarade att jag kan testa i tre månader. Jag har alltid tränat och har en träningsbakgrund. Då var jag också med i Köpings Gymnastikförening och hade barngrupper i barngymnastik. Det var då när verksamheten höll till i en källarlokal nere i badhuset. Det stod en massa hinkar och rann vatten från taket. Det var läckage i badhuset. Som mest tror jag att vi hade 15 hinkar. De höll på och förhandlade om en utbyggnad av badhuset då. Jag gick lite bredvid i november, december 1997 för att jag ville känna av vad det var för något. Sedan började jag jobba på Nautilus 1998. 2002 tror jag att den nya byggnationen stod klar. Då var det mycket rehab också. Nautilus hade en egen utbildning i rehab och jag kände att jag ville bli bättre på det. Det var därför jag sökte in på Axelsons – Nordens äldsta och största skola inom massage, friskvård och kroppsterapier.
Vad hände efter 6 månader på Axelsons, där du blev certifierad massör?
– När det var klart, så hade allt gått igenom med utbyggnaden och allt sånt, så när jag kom tillbaka var det ett nytt fräscht gym och full fart på Nautilus. Jag var också med och startade en massa gym, runt om i regionen. Vi startade i Kolsva, tog över Hallsta, jag var med när man fräschade till lokalerna i Arboga.
Din man, Anders Larsson, jobbade väl också där?
– Anders kom in mycket senare än mig i Nautilus. Han var fritidspedagog, men han var lite trött på skolan och ville göra någonting annat. Han var väl på Nautilus i 10 år. När de renoverade S:t Olov, blev han sugen på att vara där igen. Man kan säga att ett gym, det är ju lite vuxendagis – man jobbade jämt, jämt, jämt – mycket kvällar och helger. Så att till slut kände man att man hade gjort det där.
Vi växlar spår i samtalet.
Vad anser du om Köpings företagsklimat?
– Det kan alltid vara bättre. Själv är jag väldigt aktiv i Företagarna och Hantverksföreningen, där jag är vice ordförande Jag brinner för företagande och är överlycklig att Arboga och Köping har slagits ihop för några år sedan, i Företagarna.
Varför är inte Kungsör med?
– De har fått förfrågningar många gånger, men de tycker inte att de behöver oss.
Vilka frågor engagerar mest?
– Frågor som rör trygghet. Jag har pratat om det i flera år, men politikerna säger att det inte finns någon otrygghet. Jag har bjudit in till kvällspromenader så att jag kan visa vad jag ser. Allt fler tomma lokaler i centrum när affärer läggs ner. Jag har sagt att man kan ha ett kafé för ungdomar, som behöver prata, som behöver någon som lyssnar, som kan bli bjudna på en frukt eller en fika. En annan idé är gröna och gula bänkar. Sätt dig på en grön bänk om du vill prata med någon, på en gul bänk om du bara vill sitta ensam och tänka.
Du bor mitt i stan, du har hund, du är ofta ute – vad ser du?
– Jag ser all knarkförsäljning. Jag ser kamphundar som skrämmer folk. Jag ser en våldsspiral. Vi måste trycka tillbaka gängen. Vi kan inte sitta hemma och gömma oss och inte gå ut av rädsla för att bli nedslagna.
Vilka karaktärsegenskaper är typiska för dig idag?
– Målinriktad, envis och idérik. Jag har alltid ett mål och jag ger mig aldrig. Jag har hela tiden så många idéer hur man kan utveckla. Det är tur att man inte har längre semester än man har. Då får jag himla många nya idéer, och jag tar många kort.
Ett lyckligt minne?
– Jag har många såna och försöker leva i nuet. Vill ha det bra nu, inte tänka att jag ska ha det bra sen. Att ha fått barnbarn går inte av för hackor. Att få barn var också bra, men att få barnbarn, slippa att vara huvudentrepenör, bara göra roliga grejer. Det blir kvalitetstid och bra aktiviteter.
Om du vill skryta om nåt?
– Jag är inte så mycket för att skryta. Jag tycker inte att det är en bra egenskap. Jag kan bli lite trött. Den frågan passar jag på.
Har du aldrig haft andra planer än det du gör idag?
– Jag har funderat på att utbilda mig till kock och ha en vinbar.
En frestelse du inte kan motstå?
Hembakade kakor när man blir bjuden på fika. Kakor är min passion.
Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp?
– Smör, grädde, grönsaker, fisk, räkor. Jag har bantat ner grönsakerna och handlar flera gånger i veckan. Nu när det är så dyrt kan man inte ha något svinn. Mamma sa alltid att den dyraste maten är den man kastar. Det har jag levt efter, och det har mina barn alltid fått höra.
Något citat som du gärna delar med dig?
– Den tid du inte avsätter för träning nu, får du avsätta för sjukdom senare i livet. Om man inte tar hand om sig idag behöver man inte ha några pengar på banken.
Praktiken är en mötespunkt för familjen Larsson. Jag hälsar på både mamma och en syster, som tittar förbi, under intervjun.